@annaileby_art
anna@annaileby.comAnna & Henrik Schyffert!
I somras såg jag en bild på Henrik Schyfferts instagram, från en båtresa med vinden i håret och solbränd näsa.
Jag sparade ner bilden i min inspirationsmapp, det gör jag alltid när jag springer på något fint (det finns en jävla massa i den där mappen kan jag lova)
Sen har den legat där och skrikit till mig att jag borde lägga undan allt annat och teckna den. Speciellt nu när det är höst och man längtar tillbaka lite till det där saltstänkta skärgårdslivet.
I vilket fall som helst så la jag upp den på min instagram, Henrik såg den och la upp den på sin och sånt är ju alltid himla fint!
Det går bra nu, känns som mitt tecknande helt plötsligt blivit snäppet vassare (händer ungefär en gång vartannat år) och det känns så himla roligt att bara få teckna bort ett par timmar.
Så tack Henrik, för inspirationen och det gråsprängda skägget. Det ligger på min topp tre lista över roliga saker att teckna.
Det är vid sådana här tillfällen man önskar man hade någon som jublade.
Den som alltid jublade högst var min pappa.
Hade han levt hade jag ringt honom nu, och han hade sagt: Bra, så ska de tas!
Sen hade han hållit koll på alla kommentarer, nya följare och likes och ringt på kvälle för att berätta hur många nya det kommit under dagen.
Jag saknar min jubelkör.
Anna Hjärta Emil!
Nu i dagarna har jag och Emil varit ihop i sju år! (gifta i tre)
Innan Emil hade jag förhållande där man var ihop ena dagen och gjorde slut nästa. Aldrig något som kändes säkert eller självklart.
Sen kom Han.
Sen dess har det varit han och bara han.
Det har inte alltid varit lätt men det har alltid varit värt det.
Vi har hållit varann hårt i handen när vi förlorat bebisen i magen, min pappa och Emils mamma.
Vi har stått vid varandras sida när det stormat och blåst och vi har backat upp när det behövts hjälp.
Vi tänker samma saker, säger samma saker. Fyller i och hjälps åt.
Emil är min klippa.
Han står stadigt när jag flyger omkring.
Han är realist och jag är en drömmare.
Han är saklig när jag är flummig.
Han är stabil när jag är bräcklig.
Han är smygrolig och pussar mig flera gånger om dagen.
Han ringer alltid och frågar hur jag har det på jobbet och avslutar med att vi ses sen.
Vi ses sen.
Vi ses alltid.
Jag älskar fortfarande när vi ses.
Tack Emil, för att du stått ut med mig de här åren, för att du orkat när jag inte gjort det.
För att du varit hemma med Knut så jag kunnat jobba precis lika mycket som du, för att du orkar gå till lekparken när jag vill vara ifred och för att du är den bästa personen jag vet.
Jag älskar dig.
Så himla mycket älskar jag dig!
SONY DSC
Anna Ritar!
Regeln jag införde med att jag på eftermiddagarna får teckna vad jag vill, är en utomordentlig regel om jag får säga det själv.
Mina allra bästa bilder gör jag då, när man inspireras till tusen!
Gjorde den här idag (egentligen igår för det här inlägget är tidsinställt) på Aaron i Geordie Shore.
Jag vet, jag vet man får inte gilla geordie shore, men eftersom jag sälv aldrig är ute och svirar längre så är det kul att se på när andra gör det. Dessutom slipper man ju bli bakis.
I vilket fall som helst så la jag ut den på min instagram, min teckningsinstagram annaritar_illustrations om ni missat det.
Sen la Aaron själv ut den på sin instagram och jag fick massvis och åter massvis med mail från britter som vill att jag ska teckna dem!
Ja jisses, så kan det gå när man tecknar stiliga tatuerade män från dokusåpor.
Annas Presentation!
Jag sitter som ni vet vid det här laget på ett företagshotell, dvs det finns en massa kontor med olika företag fast alla sitter på samma ställe så att säga.
Det gör att man träffar en hel del nytt folk och varje gång jag gör det så ska man ju presentera sig och sitt företag.
Jag säger som det är, att jag heter Anna Ileby och jobbar som illustratör.
Ahaaaaa…..säger de då och försöker se ut som att de vet vad det innebär.
Det är väldigt få som vet vad man gör när man säger att man är illustratör så då kommer automatiskt följdfrågan: Vad gör du då?
Det svåra är att förklara vad jag gör. Att säga ”jag ritar” låter så fjuttigt. Som sånt barn gör på förskolan.
Att teckna låter snäppet vassare, men ändå lite tillintetgörande för min yrkesgrupp.
Men vad ska man säga, det är ju det jag gör?!
Jag ritar. Hela dagarna så ritar jag.
Ofta kommer också frågan vad jag ritar till.
Också en svår fråga. För att rita till privatpersoner eller företag klingar så olika i folks öron, men jag gör ju båda.
Jag tecknar även till tidningar, reklam och loggor.
Men jag brukar sammanfatta det med att jag tecknar till allt och alla.
Jag kan teckna allt.
Fast jag är bättre på ansikten och sämre på cyklar.
Sen kommer den slutgiltiga frågan och det är där jag brukar få till slutklämmen. Nämligen vad det kostar.
För när jag säger mitt pris så brukar alla tankar om dagisteckningar försvinna ganska fort.
Därför gillar jag att ta betalt för mitt jobb. Det ger det tyngd.
Så: Jag heter Anna Ileby, jobbar som illustratör.
Mina teckningar kostar som en månadshyra för en mindre lägenhet och jag har längre utbildning än en läkare.
Sug på den du.
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
