@annaileby_art
anna@annaileby.comGårdagens Kläder!
Igår såg jag ut såhär, en ganska otippad klädsel för att vara jag.
Jag är så evinnerligt trött på mig själv just nu. Jag kan stå i en mindre evighet varje morgon och försöka få plats i kläder som är för små och hur jag än bär mig åt så ser jag fortfarande gravid ut!
Jag saknar min kropp jag hade innan jag blev med barn (även fast jag inte var särskilt förtjust då heller, så dum jag va!) och ibland kan jag stå naken framför spegeln och undra vem tusan det är som glor tillbaka, för inte fan är det jag iallafall!
Det har gått tre månader sen Knut kom och kanske kan man inte riktigt gnälla än, men det är faktiskt mentalt påfrestande att inte känna igen sin spegelbild.
Jag har än så länge inte gjort något för att få tillbaka min kropp heller förutom långa barnvagnspromenader, en planka här och där och några kortare springrundor.
Men jag längtar efter gym och svett som sprutar, att få ta i och få känna sig som Anna igen.
Jag SKA ta tag i mig själv igen, jag måste bara vila mig lite först…
Såhär såg jag ut när jag var gravid och hade samma kläder. Typ ingen skillnad.
Anna Om Föräldraledighet!
När jag är ute på diverse upptåg, företagsfrukostar, möten eller resor blir folk alltid lika förvånade över att jag jobbar.
Jag började jobba när Knut var tre veckor och jag och Emil har lagt upp det så att han jobbar måndag-onsdag och jag jobbar torsdagar och fredagar.
Detta gör att Knut och Emil har en fantastisk relation, han är precis lika glad (eller ledsen) hos Emil som hos mig och det blir aldrig det där att bara mamma kan trösta, natta eller mata.
Även om jag hade ammat så hade det funkat att ha det här upplägget ändå eftersom jag jobbar hemifrån, men nu tyckte varken Knut eller jag att amningen fungerade så vi övergick till ersättning när han var runt fem-sex veckor, vilket gör det hela ännu enklare.
Det är såklart en lyx att kunna dela på föräldraledigheten såhär men man blir sannerligen inte rik på det. Men jag tycker det är värt det, hundra gånger om!
För oss fanns aldrig alternativet att Emil inte skulle vara hemma, oavsett pengar. Jag lever gärna på vatten och bröd när jag ser hur bra det går nu och hur fint det känns att dela på ansvaret och också dela på erfarenheten att ta hand om en liten spädis.
Jag hade aldrig bara kunnat vara hemma ett år och lägga företaget på hyllan. Mitt företag är en väldigt stor del av mitt liv och vem jag är, hade jag inte fått fortsätta med det hade jag blivit en bedrövlig mamma.
Nu hinner jag längta både till jobb och till bebis så det är det bästa av två världar.
Om ni har möjligheten att dela – gör det!
Hellre en fattig familj med en närvarande pappa än en bebis i märkeskläder!
Heja pappaledighet!
Dagens Färgglada Outfit!
Åh herregud vilket blogguppror det blev igår, jag älskar´t!
När man sitter ensam som de flesta av oss bloggare gör så är det skönt när man kan hålla varann om ryggen för tillsammans kan vi faktiskt göra stor skillnad!
Och såklart, TACK för era kommentarer! Nu är jag proppfull med ny blogginspiration och pepp på att fortsätta!
Såhär ser jag ut idag när jag började dagen med frukostmöte, sen åkte jag och kollade in provtrycken av printen, gjorde lite ändringar och nu ska jag begrava mig bland pennorna för att börja med nästa printserie.
* Topp från Åhlens
* Mockakjol från H&M fast jag köpte den på tradera för 9 kronor!
* Strumpbyxorna har jag fått av mamma
* Skor, Nike
Det Som Började Som Något Annat….
När jag startade bloggen för en sisådär sju år sen så handlade den bara om teckningar. Det fanns ingen text, inget om mig och inget om mitt liv. Bara bilder.
Sen växte den och blev större, ni blev mer nyfikna och jag började dela med mig av mig och mitt liv.
Då handlade det mest om hur man kände, skrev vad man hade lust med och åt och såg ut som man ville.
Det gör det inte längre.
Jag har varit förskonad från elaka kommentarer, kunnat läsa igenom alla kommentarer och mail utan en klump i magen.
Men ju längre tiden gått, ju fler vänner av ordning har hittat till min blogg.
Sådana som börjar kommentarerna ”Jag vill inte vara sån men…..” eller ”Du vet väl att….” osv osv.
De blir som små nålstick som ständigt vaktar bloggen, som inte tillåter den att blåsa upp sig och bli stor och innehållsrik.
För jag orkar inte hitta på fiffiga saker att skriva, orkar inte berätta om hur det känns längst där inne om jag ständigt måste vakta var jag trampar.
Det känns som bloggläsare på senare tiden fått alldeles gigantiskt stora tår och det gör det jättesvårt att skriva utan att råka trampa någon på just de där stora tårna. Om man lyckas, så är det alltid någon som måste säga att man var NÄRA att trampa där iallafall.
”Nej gör inte kejsarsnitt, min kompissysterskusin gjorde det och det var hemskt”
”Nej föd inte vaginalt, vet du att man spricker från nacken till hakan då”
”Va, ammar du inte?!!? Du vet väl att ammande barn får ett bättre liv och nu när du ger flaska kommer ditt barn hata dig forever!”
”Miiiiiiiiin barnmorska sa att man inte ska göra så”
” HUR kan du ge igelkottar GLASS?!! Man ska ge dom messmör vet du väl!”
Jag saknar att bara blogga, rakt upp och ner om hur jag känner och tycker.
Jag läser en sisådär 80 bloggar varje dag och ibland blir jag provocerad eller uppretad, glad eller förbannad men jag väljer att inte alltid säga det. Bara för att någon vill springa maraton när de är gravida och jag ligger i soffan och äter godis så måste inte jag påpeka att hen inte får springa maraton för det gör mig till en sämre person eftersom jag bara ligger i soffan.
Jag måste inte heller påpeka att det stavas si eller så, att det minsann heter så och att en meningsuppbyggnad bör vara på ett visst sätt, även om det retar mig när det inte står rätt.
Så kan vi inte bara bestämma att bloggandet kan få återgå till sitt ursprung? När det handlade om personligheter och man läste olika bloggar och lärde känna den som stod bakom, inte bara en grå massa som formats efter alla tusen pekpinnar och tillrättavisningar.
Det var ju liksom det som var tjusningen med bloggandet och bloggläsandet, eller?
Från och med nu ska min blogg återgå till att bli Anna Ritar, en blogg om teckningar, personlighet, pyssel och rolighet, färgglada kläder och en oammad bebis.
Sen får ni tycka vad ni vill om det, för här på bloggen bestämmer jag!
För att läsa om andra som också delar min åsikt, kolla in det här:
http://www.emmasvintage.se/nu-sager-vi-upp-oss/
http://emilydahl.se/aktivt-subjekt-singluaris/
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
