Annas Hemligheter Om Paketet!
Någon vecka innan jag gick på semester blev jag klar med alla teckningar till vår nya bok, Paketlandet!
Förra gången, när vi gjorde Fislandet, åkte jag upp till Stockholm med alla originalteckningar i säkert förvar under armen. Men den här gången orkade jag verkligen inte sätta mig på ett tåg i fem timmar för att lämna över dom och sen åka fem timmar hem igen, med mage och allt.
Så jag skickade dom…..
När jag la upp bilden på paketet på instagram fick jag massvis med kommentarer om att ”neeeeeeeeeeeej du kan inte skicka med posten, du MÅSTE skicka rekommenderat”, ”jag skulle aaaaaaaaaaaaaaaaldrig skicka det” osv osv i all oändlighet.
Här måste jag ändå flika in att vi måste lita på folks omdöme. Jag vet att kommentarerna var i all välmening, men jag är ju inte född igår och jobbar dessutom med det här, jag skickar alltså hundratals såna här paket varje år. Skickade SÅKLART rekommenderat, är ju inte helt vilse i kolan!
Jag stod dessutom nere på postkontoret med paketet och sa att DET FÅR INTE KOMMA BORT, jag betalar extra allt, vad som helst, men det får inte försvinna!
Den snälla postkvinnan lovade dyrt och heligt att det skulle komma fram.
Sen låg jag sömnlös några dagar och spårade mitt paket stup i kvarten. Inga nyheter, det stod bara att det var på väg.
På fredagen, fem dagar efter att jag skickat det, så hörde min redaktör och mottagare av paketet av sig och sa att hon inte fått det och att hon nu skulle gå på semester!
Jag ringde postens kundtjänst och de sa att jag borde reklamera paketet för att det antagligen var borta och inte skulle komma fram….
REKLAMERA!! Jag skrek rakt ut på den stackars tjejen i telefonen! Är du dum i hela huvudet, jag vill inte reklamera, jag vill ha mitt paket, jag MÅSTE ha mitt paket!!
Hon sa att jag kunde reklamera för ett värde upp till 10 000 kronor. TIOTUSEN, det är ju en tiondel av vad de är värda! Om ens det, ovärdeliga!
Så ja, jag hade emotionell kris och dödsångest ungefär här.
Sen hoppade jag på cykeln och cyklade i ilfart ner till posten och där stod den snälla postenkvinnan igen som tur var så jag förklarade hela situationen för henne, med panik i rösten och ytterst skakat utseende antagligen.
Hon blev väldigt oroad och konfunderad och sa att det minsann aldrig försvunnit några rekommenderade brev under hennes tid, så hon skulle minsann hitta det!
Jag var ändå skeptisk. Ville helst sätta mig i bilen och åka land och rike runt tills jag hittade det. Samtidigt skämdes jag över att det var borta och att alla på instagram varnat mig.
Men så på måndagen ringde min redaktör, från sin semester och sa att hon fått en avi om att paketet fanns i Gamla stan!
Alltså, jubel och fanfarer! Jag blev så JÄVLA illglad rent ut sagt! Men problemet kvarstod ju som sagt, att hon var på semester och inte kunde hämta ut det och ingen annan får hämta ut rekommenderade brev än just den som står som mottagare.
Så, jag ringde kundtjänst igen. Fick prata med samma tjej som jag skrikit åt tidigare (vad är oddsen?!) och berättade att jag nu ville byta namn på mottagaren.
Det ville hon inte hjälpa mig med, eftersom paketet fortfarande inte syntes i systemet.
Du borde reklamera det sa hon igen.
Håll käften tänkte jag.
Men så skällde jag lite till och sa att du MÅSTE ändra namnet, kosta vad det kosta vill, jag skiter i om paketet syns eller inte, det MÅSTE finnas där!
Så hon ändrade. Ytterst motvilligt.
Samma dag ringde den snälla postenkvinnan upp och sa att hon minsann lyckats hitta paketet, just där i Gamla stan!
Hon hade ringt till alla utlämningsställen i Stockholm och till slut fått prata med någon som sagt ”jaaa, ett stort brunt, långt rör jaaa, det ligger här!”
De hade haft strul med inscanningen, därför fanns inte paketet med i systemet och gick därför inte heller att spåra.
Men det fanns.
DET FANNS, DET FANNS, DET FANNS!!
Det var det enda som var viktigt!
Så nu blir vår bok av!
Paketlandet kommer ut i Oktober, med bilder och allt!
Det galnaste i hela historien är ändå att Paketlandet handlar till stor del just om det här, ett paket på villovägar. Ödets ironi va…..
Annas Orangeri!
Man kan ju faktiskt inte bygga ett orangeri utan att berätta om det, så det ska jag göra nu!
Vi har ju alltså en altan, med utekök, som vi kallar för Ileby´s bodega. Den ser ut såhär sedd från gatan (när det är vår och inte vildvinet börjat växa än):
Från andra hållet ser den ut såhär (när vildvinet växer så blir det bara som en grön vägg där till vänster);
Nu har vi äntligen fyllt i alla miljoner papper och allt som ska göras och alltså fått bygglov, jihooo! Här är min skiss på hur det ska se ut när det är klart:
Såååå, nu är vår plan följande:
- I slutet på semestern river vi hela den befintliga altanen
- De kommer med alla maskiner och sånt som behövs och gräver ut baksidan, så vi kan få in stora fönster i källaren och då kunna bygga fler sovrum där nere (vårt hus har bara två sovrum)
- De förbereder marken där orangeriet ska stå genom att gräva och platta till så allt är klart.
- Vi gjuter en platta, som sträcker sig över både orangeri och trädäck.
Sen är planen så att vi pausar där. För här någonstans kommer den nya lilla bebisen och då måste man pausa resten av livet lite.
Men, poff, nu hoppar vi till våren 2019 och då är alltså plattan gjuten och klar och redo att bli ett orangeri!
(bild härifrån)
Vår plan är att lägga ett golv av tegel i hela orangeriet och sen mura upp väggarna ungefär 80 cm högt med gammalt tegel (som vi just nu har fullt upp med att jaga rätt på)
Fönsterpartiet som kommer mot gatan kommer bestå av en gammal dubbeldörr och gamla fönster som vi köpt på blocket.
Här har vi lagt ut dom lite provisoriskt för att se på ett ungefär hur det blir. Under fönstren där till höger blir det alltså tegel och ovanför alltihop blir det liggande svart panel för att få till lutningen mot taket. Alla fönster ska målas svarta.
På motsatt vägg, mot trädäcket, blir det ett vikparti i glas, som man alltså kan vika ihop som ett dragspel och då få orangeriet helt öppet om man vill. Detta blir såklart också svart.
Vårt utekök flyttar vi ut på det nya trädäcket och får du ännu mer plats i själva orangeriet.
(bild härifrån)
Jag har såklart redan börjat inreda så himla mycket i mitt huvud. Äntligen ett helt nytt rum att få piffa med! Jag tänker att jag ska ha massvis med växter därute, speciellt sånt som klättrar, som gurkor och sånt. Gärna massa tomatplantor också, för de luktar så gott. Ett fikonträd står också på listan. Det kommer ju bli himla varmt där inne så jag tror de flesta växter kommer trivas som fisken i vattnet!
Så härligt också att det är stängt nu, så vi kan ha dynor och tavlor och riktiga lampor och allt sånt där ute!
(bild härifrån)
Sen en klar fördel, att man kan ha sin jul där!
Vi kommer inte ha det vinterbonat, så det kommer inte vara varmt där ute vintertid. Men själva pyntet kan ju vara där ändå. Som julgranen tex, så skönt att slippa släpa in den i huset! Gud, nu känner jag mig som Ernst, men ni förstår tanken!
Vår plan är alltså att Ileby´s orangeri är klart till sommaren nästa år. Murningen och golvläggningen ska vi leja bort, då det måste bli perfekt, men gjuta platta, bygga fönster och panel och byta tak, det har Emil tänkt göra själv. Älskar så innerligt att ha en händig man, det stod typ överst på min önskelista, precis nedanför ”rolig” förstås.
Det här ska bli så JÄKLA spännande och min inspirationsmapp för orangeriet på pinterest fylls på hela tiden!
Min Ölandspackning!
En sak har jag lärt mig genom alla somrar och semestrar och det är att packa lätt (i alla fall för min del, till Knut har jag alltid med mig alldeles för mycket)
Det här har jag packat ner till mig själv, för en veckas semester på Öland (plus ett linne, en svart t-shirt, en pennkjol i trikå och cykelbyxor mot lårskav)
- Röd baddräkt Monki
- Solglasögon, Ray-ban
- Stråhatt, H&M
- Transparent kaftan, Rodebjer
- T-shirt med knyt, Monki
- Gravidjeans, H&M
- Stickad tröja för kyliga kvällar, H&M
- Blommig kaftanklänning, Lindex
- Sjal till håret, H&M
- Sandaler, Sköna Marie
Nu åker vi mot Öland!
Anna På Semester!
Igår jobbade jag min sista dag på fyra veckor!
Andra år har semestern alltid känt en smula vemodig för jag vet att jag kommer sakna pennorna så mycket. Det kommer jag göra i år också men jag behöver VERKLIGEN semester nu!
Jag ser fram emot att äta långa sommarfrukostar ute ihop med min familj, fråga Knut vad han vill hitta på och sen ta dagen lite som den kommer.
Jag ser fram emot att ta långa iskalla dopp och svalka av den här överhettade gravidkroppen ordentligt!
Jag vill åka på loppisrundor på Öland och ha all tid i världen att åka på småvägar och stanna där man har lust.
Jag längtar efter knäpptysta kvällar där det bara är Emil och jag och båda två bara sitter tysta med varann.
Jag ser fram emot iskallt (alkoholfritt) vin på trappan till stugan.
Jag längtar efter att fortsätta renovera vårt hus, att få se orangeriet växa fram! Så himla spännande!
Åka på utflykter.
Förbereda för en ny liten person!
Inte svara i telefon och bara få vara ifred.
Jag tänkte även låta bloggen vila. Jag förinställer några inlägg. Men min plan är att fota en massa hela sommaren så jag sen har en massa material tills jag är tillbaka igen!
Dock finns jag alltid på instagram och där uppdaterar jag hela tiden, så i sommar får ni helt enkelt följa mig där istället!
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
