@annaileby_art
anna@annaileby.comAnna Drömmer!
Hösten har knappt hunnit börja och jag drömmer mig redan tillbaka till Ölandshuset vi hyrde i somras.
Jag pratade med Emil igår om hur han ser oss om tio år (efter att vi sett på Tro, Hopp och Kärlek och det är standardfrågan där)
Han trodde att vi skulle bo kvar i vårt hus som vi har nu, fast gjort alla ändringar som vi vill göra. Vi vill bland annat gräva ut baksidan så vi kan få in riktiga fönster i källaren och göra det mer till en riktig våning. Bygga sovrum där nere (i nuläget har vi bara två sovrum) och helt enkelt ge huset dubbelt så mycket yta. Tror det kommer bli superbra, förhoppningsvis drar vi igång med det nästa år, först på agendan är att renovera vår hall. Sen är övervåningen klar!
Jag fick lite panik när han sa att han trodde att vi skulle bo kvar, inte för att jag inte trivs för jag älskar vårt hus. Men bara känslan av att vara ”fast” i tio år, sånt skrämmer mig.
Nu har vi gjort en kompromiss, vi bor kvar om vi köper ett litet sommarhus på Öland. Det är ett krav från min sida, hehe.
Jag lyssnade på Värvet, avsnittet när Barbro Lindgren är med (gud jag kommer bli EXAKT som henne!)
Då berättar hon om att hon bodde i Stockholm där både hennes barn och barnbarn bodde, men hon ville bara till Öland. Alla sa åt henne att hon inte kunde flytta ifrån barnbarn bara sådär. -Kan jag visst, jag behöver få vara ifred, sa hon och flyttade.
Precis så.
Säg inte åt mig vad jag kan och inte kan göra för då jäklar ska du se på fan.
Om inte annat flyttar jag permanent till Öland när jag blir gammal och Emil blivit knäpp (ni vet väl att Loranga handlar om hennes man?)
Nu ska jag drömma mig tillbaka en stund och sörja över att jag gjorde misstaget att gå in på hemnet och kolla på hus där som jag vet att jag inte kan köpa. Bu.
Om Jag Vore….
Om jag vore en glass: skulle jag vara en Calippo! Först iskall så man måste värma den innan den går med på att komma ut. Sen när man tror att det är slut, så är det godaste (såsen i botten) kvar!
Om jag vore en maträtt: skulle jag vara sushi. Det krävs några gånger innan man gillar det, men sen jäklar vad gott det är!
Om jag vore ett djur: skulle jag utan tvekan vara en ko. Jag gillar att glo på folk, har lite trög reaktionsförmåga och gillar att ständigt tugga på nått.
Om jag vore en sko: skulle jag vara mina egendesignade Adidasskor!
Om jag vore en karaktär ur en TV-serie: skulle jag vara Rachel i Vänner eller Miranda i Sex and the city
Om jag vore ett klädesplagg: skulle jag utan tvekan vara en prickig Rodebjerkaftan! Prickig såklart, rymlig och bekväm och svår att få tag på.
Om jag vore en sminkprodukt: så skulle jag vara ett läppstift. Färgstarkt och lämnar avtryck och hamnar ofta utanför.
Anna & Göteborg!
Imorgon packar jag ner ett gäng Fislandet i väskan och hoppar på tåget mot Göteborg!
Det är dags för min allra första bokmässa och det ska bli så himla spännande! Jag har ingen medverkan på bokmässan, alltså ingen monter jag står i eller scen jag kommer vara vid, utan min plan är helt enkelt att stryka runt och känna in rummet, som Ernst skulle sagt.
Rabén & Sjögren har gett mig biljett till både torsdag och fredag så tanken är att jag såklart ska kolla till deras monster, vara mallig över Fislandet men också titta till Kalles bok (starkare som en björn, snabbare som en örn). Mina bilder kommer dessutom hänga i Gummifabrikens monter, bara en sån sak! Så dit måste jag såklart också.
Annars har jag några saker på agendan jag tänkte hinna med, helst Maggios signering. Det hade varit grymt!
På kvällen är det lite fest med Rabén & Sjögren som jag ska gå på och vips är det fredag och då tar jag ett varv på mässan igen.
Sen lär Cissi dyka upp så vi kan prata ihop oss lite sen sist, välbehövligt tror jag.
Jag ska bo hos min barndomskompis Anders och det ska bli så himla mysigt! Älskar när jag kan kombinera nytta med nöje!
På lördag är det dags att åka tillbaka till Värnamo igen för då är det bröllopsdags.
Jag har noll idéer om vad jag ska ha på mig! Vad har man på sig om det är kallt?!
Kanske hittar nått bra i Göteborg.
Anna Om Att Hitta Sin Röst!
Hela det här boksläppet har gjort att jag verkligen behövt gå långt utanför min comfort zone. Saker som tvingar en att göra det är alltid bra saker, fast ruggigt läskiga innan.
Både det här med boken och det där jag skrev om tidigare, att någon använt min bild utan tillåtelse, har gjort att jag lärt mig stå upp för mig själv.
Det är ju bedrövligt att jag varit så ofantligt dålig på det fram tills nu, är ju trots allt 33 år, så det borde jag väl kunna vid det här laget kan man tycka.
Men bättre sent än aldrig i alla fall.
Känner mig oövervinnerlig just nu.
Känns nått fel, så säger jag det.
Har jag en åsikt ska jag våga berätta den.
Alltså det här låter ju som självklarheter, men jag har varit så enormt konflikträdd i hela mitt liv att jag ger mig direkt, trots att jag tycker att jag har rätt.
Nu är det slut med det och det känns så himla bra.
Som att jag växt flera meter de senaste veckorna.
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
