Igår gick jag äntligen ut på instagram med vår stora lilla hemlighet, nämligen att jag är gravid, äntligen!
Tack för alla fina grattishälsningar!
Jag har såklart en massa jag vill skriva och berätta och sådär om det hela, men har i smyg skrivit en graviddagbok under de här 12 veckorna, så vi kan ju kika på hur det såg ut när jag först fick veta det, så publicerar jag resten av inläggen framöver tills vi är ikapp där jag är i graviditeten nu.
Här kommer den, graviddagbok vecka 5:

Graviddagbok vecka 5!

Det här inlägget skriver jag nu, i smyg på mitt kontor. Jag publicerar det inte för er heller. Inte än.
Men jag vet att jag kommer glömma hur det kändes såhär tidigt så nu passar jag på att skriva, vecka för vecka hur jag mår och hur det känns.

Jag är alltså, mot alla odds, GRAVID!!!!!!!!!!!!
Vi har försökt att bli gravida sen midsommar förra året (vi blev gravida på andra försöket, men fick missfall i vecka 5) och har testat allt, ägglossningstest, appar och fan och hans moster utan några som helst bebisar i sikte.
Jag kontaktade Gynhälsan i Gislaved som är en privat klinik som vi även gick till innan vi fick Knut (även då efter missfall i vecka 12 och EVIGHETSLÅNG väntan)
Jag gillar att det är privat, man slipper stå i kö, kan ringa och fråga saker stup i kvarten och de är så JÄKLA bra!
Jag fick komma dit några dagar innan jag hade beräknad ägglossning och på undersökningen såg han inga äggblåsor och hittade en polyp som satt ”i vägen” och fungerade som en spiral enligt honom.
Han sa att jag skulle ringa när jag fått min mens så skulle vi skrapa bort den och sen få några tabletter för att få igång ägglossningen ordentligt.
Detta var en måndag och han sa att jag tidigast kunde börja ta ägglossningstest runt fredagen för att eventuellt få utslag.
Jag tog ett på onsdagen (jag lyssnar tydligen dåligt på instruktioner) och fick fullt utslag!

I samma veva som detta så hade jag den misstänkta knölen i bröstet och det höga värdet av prolaktin som gjorde det ännu svårare att bli gravid.
Jag var alltså helt inställd på att det blir inga barn, det här kommer ta tid och nu ville jag bara få mens så vi kunde komma vidare.
Men mensen kom aldrig.
Det gjorde däremot det här beskedet:

Jag hade inga planer på att ta något graviditetstest då jag var övertygad om att jag inte var gravid eftersom det var så mycket som talade emot oss.
Men på morgonen, dagen innan jag skulle fått mens så tog jag ett ägglossningstest då jag hört att de också kan visa en graviditet (och jag hade en massa billiga test hemma)
Fick det här resultatet, dvs positivt:

När jag såg det resultatet blev jag helt chockad och sen åkte jag direkt och köpte ett graviditetstest som såklart visade GRAVID!

Alltså oddsen, här har vi försökt i sju månader (kanske inte jättelänge, men KÄNDES som en evighet) och det har aldrig tagit sig, trots att jag haft alla graviditetssymptom som finns! Jösses vad mina bröst ömmat alltså!
Men nu, när vi trodde det var kört, då minsann fäster det!

På tal om gravidsymptom så har jag haft väldigt lite om jag jämför med de månaderna då jag INTE varit gravid!
Visst, brösten ömmar lite men inte i närheten av så ont som de gjort de andra månaderna. Däremot hugger det och drar en hel del i nedre delen av magen vilket gör mig rädd då jag såklart är livrädd för missfall även den här gången (den där polypen kan tydligen öka risken något)
Men nu håller vi tummarna, så knogarna vitnar, att Knut blir storebror i oktober!

Livet va!