För tre år sedan låg jag på förlossningen, såhär:

…och imorse kom vi in till den här rävsovande gullefisen:

För tre år sedan insåg jag att vi faktiskt skulle få barn, trots att de tvar tre veckor kvar till beräknad förlossning.

Vår nyblivna treåring var ivrig på paket imorse.

Så föddes han, vid lunchtid den 17 februari 2014!

Jaaaa en Liten Skär!

Jaaa, vi fick en liten skär bebis!

När man fyller år får man äta leverpastejmacka i sängen.

Tre år sedan jag fick snusa på nyfödd bebis för första gången.

När vi kom in i köket väntade själva huvudpresenten, en ny cykel med trampor! Lyckan!

Alldeles nyfödd liten Knut!

Grattis på treårsdagen älskade unge!

På fredag fyller Knut tre år!
Folk brukar säga att det går så snaaaaaaaaaaaabbt och att barnet nyss föddes osv.
Jag tycker inte det har gått snabbt, minns knappt ens de första året!
Minns inte hur man blandar välling trots att jag gjorde det flera gånger varje dag under flera års tid, minns inte hur det var när han inte kunde gå och minns knappt hur han såg ut utan hår.

Jag minns däremot hur jäkla gullig han var i sina små sandaler och stråhatten med öron, hur han sov hela vägen upp till Höga Kusten i bilen, hur glad han blev när han fick en bil i present när han fyllde två år och sen vägrade öppna fler paket för han var så lycklig.
Jag minns när han sa att han älskade mig första gången, hur jäkla roligt det är att höra hans små funderingar och jag vet exakt hur hans lena rygg känns i min handflata.

Jag älskar den ungen så ofantligt mycket, varje dag gör han mig så himla stolt och jag älskar att just han är min. Fina älskade charmKnutte!
Han har lärt mig så mycket om mig själv, om vad som är viktigt och hur härligt det känns att vara så ovillkorslöst älskad.
Hans små armar runt min hals och mjuka huvud mot min axel.

Tack fina stora lilla kille för de tre bästa åren i mitt liv!
Jag älskar dig mer än jag någonsin skulle kunna beskriva.

Inatt vaknade jag plötsligt av att livmodern liksom drog ihop sig av en attack-bebislängtan.
Fast det var snabbt övergående. Jag vet ju att jag NOG helst bara vill ha ett barn.

Men för att övertyga mig själv, så är det lika bra att lista för- och nackdelar, så min hjärna kan tänka lite klarare.

PLUS med ett barn till:

• Kul för Knut att ha syskon (fast när man frågar om han vill ha en bebis säger han bestämt nej)
• Det är lite sorgligt att tänka på att Knut aldrig kommer bli sådär liten igen
• De är skitgulliga när de är sådär små
• De små söta kläderna
• Knut har alltid någon att leka med och blir mindre ”beroende” av att vi ska leka med honom
• Skönt att ha någon mer som hälsar på oss på vår ålders höst
• Knut blev ju hur jäkla gullig som helst, nästan slöseri med så bra gener att inte fixa fram en till, hehe

Okej det var det enda jag kunde komma på som skulle vara FÖR ett barn till. Inte särskilt mycket vettigt med andra ord.
På minus listan ser det ut såhär:

• Knut var vaken minst en gång varje natt fram tills han var 2,5 år. Är sjukt osugen på att göra om det igen.
• Min bröstförminskning kan gå tillbaka till sitt ursprung om jag blir gravid igen
• Jag HATADE att vara gravid och mådde så himla illa och hade foglossningen från helvetet
• Det är mycket svårare att få barnvakt till två barn och därmed svårare för oss att åka iväg och bara vara jag och Emil
• Vi har en så himla bra rutin och stämning i vår familj nu. Det liksom funkar och är lätt. Vet inte om jag vill rubba det.
• En ny bebis kommer innebära mindre tid att vara med Knut och bara se honom
• Jag måste vara borta från jobbet igen
• Vi har ett sovrum för lite i vårt hus om vi ska ha två barn

Ja det var det jag kom på till minussidan.
OBS, detta är MINA tankar runt det hela, ingenting är skrivet i sten eller kanske inte ens går att tillämpa på andra familjer. Så ni behöver inte bli upprörda.
Det känns dock som att argumenten mot väger tyngre än för just nu.
Att bebiskläder är gulliga är ett ganska klent argument för att sätta en människa till världen kan jag tycka.