Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Anna Om Förändringen!

Fick en fråga från Tove, som jag tänkte jag kunde svara på i ett eget inlägg.

Hej! Jag tycker det är så intressant med förändringen kring vad du ville ha till Knut i frågan om färger och mönster, och vad du nu vill ha till Stig. Jag har även hört dig nämna liknande saker kring dina egna kläder. Vad tror du att det skiftet beror på? Har du alltid varit en sådan som skiftat mycket eller är detta en ovanlig förändring? Mest nyfiken! Själv omger jag mig med färg och mönster allt mer, men funderad på om jag en dag kommer vilja ha det motsatta istället. Tack för en toppen-blogg!

När jag var gravid med Knut så klädde jag mig såhär, dvs väldigt mycket färg och mönster och alltihop i en salig blandning kan man säga.

Barnrummet inredde jag likadant, ville ha starka färger och var väldigt förtjust i allt som kom från Brio så ville ha de färgerna på allt. Starka grundfärger.


Jag klädde Knut i massor med färg och mönster, ju mer desto bättre! Det fanns massor med sådana kläder i butikerna då så det var lätt att hitta.

Men efter förlossningen tappade jag bort mig själv lite stilmässigt. Dels kände jag inte alls igen min kropp och att gå runt i vippiga färgglada klänningar på lekplatser och mammaträffar kändes helt fel. Började känna mig som en clown rent ut sagt.
Här är några bilder i ”mellanläget” där jag inte riktigt visste vilken stil jag skulle ha.


Men sen fick jag äntligen tiden för bröstförminskningen vilket gjorde att jag kände mig som mig själv igen, inte alls lika obekväm som innan. Jag köpte även mitt livs dyraste och finaste plagg, min första Rodebjer-kaftan och där någonstans så hittade jag hem igen. Sen dess har jag mycket mer svart än jag hade innan, jag gillar stora plagg och har hellre pastelligt hår än vippiga klänningar.

Men nu är jag ju alltså gravid med Stig och det känns helt onaturligt att gå tillbaka till de där skrikiga färgerna bara för det.
Nu vill jag istället ha det mer lugnt och dovt. Men jag tror också andra saker spelar in, trender till exempel. Det finns mycket ”smutsfärger” i butikerna, inte lika skrikit som innan. Sen tror jag också en viktig faktor är, för mig i alla fall, att det har med stress att göra.
Jag är mycket mer stressad över saker nu än jag var med Knut. Dels har jag redan ett barn, jag har mycket mer att göra på jobbet, vi är mitt i en stor renovering och en massa andra jobbiga saker har hänt sen sist. Så då känns det färgstarka för jobbigt. Behöver vila ögonen helt enkelt.
Så nu tänker jag klä både mig och Stig lite lugnare. För det är nya tider nu. Förhoppningsvis stillsammare tider.

Graviditet Vecka 9-25!


Nu har jag varit gravid i 26 veckor, är enligt appen i sjunde månaden och har 103 dagar kvar tills beräknad ankomst av lille Stig!
Den här graviditeten har jag haft mycket mindre ont än jag hade förra gången. Då rörde jag på mig cirka noll procent och den här gången har jag tvingats cykla fram och tillbaka till jobbet nu i tre veckor för att vår bil är på verkstad, och det har verkligen gjort underverk med fogarna!
Har fått hem ett gäng med träningskläder för gravida så nu tänkte jag sätta igång att försöka träna lite mer till och med. Det kan ju knappast skada.

Jag har även mått mindre illa den här gången, även om illamåendet höll i sig längre denna gång. Jag har mått pyton från vecka 9-21 men mått ganska bra på mornarna, det har varit värre på kvällarna.
Förra gången jag var gravid mådde jag illa mellan vecka 10-19 ungefär men mådde alltid illa på morgonen den gången.
Tycker sånt där är så märkligt, det är ju samma kropp och samma sak, även om bebisen är annorlunda.

Förra gången hade jag på riktigt lite ångest hela graviditeten över att jag visste att jag skulle behöva gå igenom det här igen. Det var också därför det dröjde väldigt länge innan jag ens kunde föreställa mig barn nummer två, minnet av den första graviditetn var tvungen att blkena bort först.
Så nu, även om jag avskyr det, så känner jag mig ändå så himla glad varje gång en vecka passerar! Aldrig mera vecka 15, aldrig mer vecka 20 osv. osv.

Jag oroar mig en liten smula över brösten dock, då de växt på ganska bra så hoppas jag verkligen innerligt att de går tillbaka till sitt ursprungsläge direkt efter förlossningen.
Jag ska ju ta nån tablett som stänger av all mjölkproduktion så fort Stig är ute, just för att slippa få de där allra största brösten igen.
Som ni vet vid det här laget gjorde jag en bröstförminskning efter att jag fått Knut och jag vill absolut inte ha den ogjord!
Men även om de känns stora nu, så är de ändå inte i närheten av så stora som sist!

Jag har en väldigt stor mage redan. Det hade jag förra gången med, men sen stannar den liksom av och så händer det inte så mycket mer.
Jag ska på bröllop i början av september, en månad innan beräknad födsel och att komma i någon vettig klänning känns minst sagt utmanande.

Får väl återkomma med bilderna från 26-40 så småningom. Fast jag hoppas han föds i vecka 27 som Knut, de där sista veckorna är ju ändå bara jobbiga!

 

Livet Efter Detta!

Den här veckan går jag in i vecka 26 och jag har verkligen börjat se ljuset i tunneln. Det finns ett slut på det här!
Så kändes det inte för några veckor sedan när jag låg däckad av illamående och kände att det här var det sämsta beslut jag någonsin tagit (att vara gravid alltså, själva bebisen är mer än välkommen)
Nu mår jag mycket bättre och det känns lite som nedförsbacke nu. SÅ SKÖNT!

Eftersom jag ändå utsatt min arma kropp för detta ännu en gång tycker jag att jag och den är värd presenter. Som ni vet så gillar jag ju det här med unn, så nu har jag minsann unnat mig!
Träffade min barnmorska igår och hon sa att det viktiga var egentligen inte hur mycket eller lite man går upp i vikt under graviditeten utan det som var väsentligt var att man går ner till sin ursprungs vikt igen efteråt.
Först blev jag lite stött över kommentaren (gillar inte att prata vikt och speciellt inte i det här läget) men hon förklarade det som att om en mamma väger 60 kilo när hon blir gravid med sitt första barn, sen går upp 20 kilo under graviditeten och sen går ner tio efteråt så väger hon alltså 70 kilo. OM hon då blir gravid igen och går upp tjugo kilo och sen går ner hälften av det så har hon alltså en övervikt på 20 kilo som hon inte hade innan, vilket kanske inte är så bra.
Så hon hade ju en poäng tycker jag nog ändå.

Själv gick jag upp 15 kilo förra gången och det tog ungefär ett år att gå ner det igen. I min enfald trodde jag att det skulle ”trilla av” av sig själv. Det gjorde det alltså inte alls.
Den här gången är jag väldigt peppad på att bli ”mig själv” igen, riktigt längtar efter att få gå till gymmet igen, att få ta i (utan att kissa på sig, som nu) och jag längtar efter min garderob som just nu ligger nedpackad i lådor.

För att peppa mig själv ytterligare har jag alltså unnat mig två saker:


Först ut den här kjolen från Marimekko. Som bekant vid det här laget så älskar jag Marimekko och nästan ännu mer nu på senare tid, tycker de har shapeat upp sig ordentligt. Inser själv att den här kjolen kommer nog ta en stund, minst sagt, att gå i igen men den som väntar på något gott! Tänker att jag ska klä ner den ordentligt med svart t-shirt ochconverse till. Älskar den redan så mycket, trots att den hänger där och hånar mig för tillfället!


Sak nummer två jag unnat mig är de här byxorna från Rodebjer som jag köpt på tradera.
Jag ÄLSKAR ju det här mönstret och ibland är byxor så mycket lättare att ha på sig än kaftan, så det känns verkligen fint att jag äntligen fick tag på ett par!
De här ska jag också matcha med svart eller vit t-shirt och saken är biff som man brukar säga!
Har hört att den här modellen ska vara ganska stor i storleken men tror ändå att jag snällt får vänta ett tag på att komma i de här brallorna.

Nu ska jag och min jättemage (som alla frågar om det snart är dags) sukta efter de här två godbitar och drömma om att det finns ett liv även efter denna graviditet!

Stickat Till Stickan!

Om det finns någonting jag önskar att jag kunde, så vore det att sticka. Tänker jämt att jag borde sätta mig ner och verkligen lära mig, men jag har inget tålamod. Kan bara sticka oändligt långt halsdukar och inget annat och att läsa mönster känns som grekiska.
Men, jag har däremot begåvats med världens bästa mamma som är fantastisk på att sticka! Så nu när Stig kommer så har jag lagt in några ”beställningar” hos henne.
Varje gång mamma får ett nytt barnbarn så stickar hon en filt. Knut fick den här, helt magiska filten när han föddes!


Man ser ju hur sjukt mycket jobb som ligger bakom! Nu har jag beställt en stickad filt med får på! Såklart man vill ha det!

Sen har jag även beställt en sån här omlott tröja, i senapsgult. Mönstret hittade jag på pinterest.


Förrförra julen fick Knut den här superfina tröjan som mamma stickat! Dock tycker han att den sticks, men med en krage under så funkar det fint.

Knut har alltid haft mycket stickat. Tycker det är det sötaste som finns på små barn. Den här västen stickade mamma till mig och jag älskar hur gullig han är i den <3

Vi har även lyxen att andra vill sticka åt oss. Den här ljuvliga uggletröjan har Knuts farfars bästa kompis gjort åt honom. Hittade dessutom en likadan på loppis sen, i liten storlek, som Stig kan ha!


Nu har Maria (Knuts låtsasfarmor) erbjudit sig att sticka något till Stig och jag valde den här fina. Mönstret finns här.


Nu har vi dykt på ett problem. Köpte den här ljuvliga elefanten till Stig på Åhlens och sen lät vi Knut ha den i sin säng för att den skulle ”lukta storebror”. Problemet är bara att Knut numera älskar den här elefanten så innerligt, eller Stefan som han döpt den till (hur gulligt?!)
Så nu måste vi helt enkelt köpa en ny till Stickan. Frågan är bara var vi hittar den perfekta?
Jag har några krav:
– Den måste vara i plysch så den känns mjuk, inget bomulls stelt gosedjur.
– Den måste ha utstickande saker att bita och hålla i, som sladdriga ben, en nos eller snabel.
– Den måste va söt som socker, gärna se lite dum och övergiven ut för då älskar jag den ännu mer.

Har ni några bra tips?