Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.
Såhär ser min höstgarderob ut (plus en massa mer då förstås, men liksom känslan)
Alltihop är sånt jag redan har i garderoben, som bara ligger och väntar på kallare vindar och mindre mage.
Jag är så enormt peppad på höst nu och kläder utan 30 centimeters mudd runt magen.
Jag vill kura in mig i stora halsdukar, få plats i mina sneakers igen och dessutom ska jag färga håret brunt om några veckor.
Höst, kära höst, nu är du så välkommen!
En sak har jag lärt mig genom alla somrar och semestrar och det är att packa lätt (i alla fall för min del, till Knut har jag alltid med mig alldeles för mycket)
Det här har jag packat ner till mig själv, för en veckas semester på Öland (plus ett linne, en svart t-shirt, en pennkjol i trikå och cykelbyxor mot lårskav)
Nu åker vi mot Öland!
Igår var det äntligen dags för min inbokade frisörtid och årets sommarförvandling!
Vi började med att ta ut mina extensions jag hade i håret. Hade alltså några slingor på varje sida fram, så det skulle bli lite tjockare där, ni se ju hur fjösigt det är utan dom.
Såhär såg det ut när de satt i, som ni vet. Mitt bästa trick för att få lite mer frisyr om man som jag, har väldigt tunna hårstrån.
Sen färgade vi det mörkare. Förr hade jag alltid svart hår och känner mig väldigt hemma så fort det blir aningens mörkare än ljust så att säga.
Sen satte vi i tre förpackningar med löshår, i tre olika nyanser för att det skulle se så naturligt ut som möjligt. Jag ville inte ha dom i fullängd, så vi klippte av typ 1,5 decimeter. Egentligen hade jag velat ha det ännu kortare, då jag tycker att det superlånga känns mer fejk än lite mitt emellan. Men min frisör sa att det slits ju ganska mycket så jag kan komma in och klippa kortare sen om jag känner att jag vill det.
Såhär såg jag alltså ut innan….
….och såhär efteråt! Älskar verkligen färgen men det är helt klart ovant att gå från tre hårstrån till en hel man!
Men jag känner mig så himla fin och är verkligen supernöjd! Fick med mig en hel stor påse med massa produkter för att ta hand om håret nu. Torrschampo, inpackning, hårspray, lockcreme, schampo och leave-in balsam.
Så roligt att göra sig iordning imorse när man kände sig som en helt ny person! Emil säger att det är bäst uppsatt, annars känner han inte igen mig! Men han vänjer sig nog snart.
Klänningen är köpte jag för ett tag sen på Mango, men idag var min premiäranvändning. Känner mig lite som pretty woman i den!
Fick en fråga från Tove, som jag tänkte jag kunde svara på i ett eget inlägg.
Hej! Jag tycker det är så intressant med förändringen kring vad du ville ha till Knut i frågan om färger och mönster, och vad du nu vill ha till Stig. Jag har även hört dig nämna liknande saker kring dina egna kläder. Vad tror du att det skiftet beror på? Har du alltid varit en sådan som skiftat mycket eller är detta en ovanlig förändring? Mest nyfiken! Själv omger jag mig med färg och mönster allt mer, men funderad på om jag en dag kommer vilja ha det motsatta istället. Tack för en toppen-blogg!
När jag var gravid med Knut så klädde jag mig såhär, dvs väldigt mycket färg och mönster och alltihop i en salig blandning kan man säga.
Barnrummet inredde jag likadant, ville ha starka färger och var väldigt förtjust i allt som kom från Brio så ville ha de färgerna på allt. Starka grundfärger.
Jag klädde Knut i massor med färg och mönster, ju mer desto bättre! Det fanns massor med sådana kläder i butikerna då så det var lätt att hitta.
Men efter förlossningen tappade jag bort mig själv lite stilmässigt. Dels kände jag inte alls igen min kropp och att gå runt i vippiga färgglada klänningar på lekplatser och mammaträffar kändes helt fel. Började känna mig som en clown rent ut sagt.
Här är några bilder i ”mellanläget” där jag inte riktigt visste vilken stil jag skulle ha.
Men sen fick jag äntligen tiden för bröstförminskningen vilket gjorde att jag kände mig som mig själv igen, inte alls lika obekväm som innan. Jag köpte även mitt livs dyraste och finaste plagg, min första Rodebjer-kaftan och där någonstans så hittade jag hem igen. Sen dess har jag mycket mer svart än jag hade innan, jag gillar stora plagg och har hellre pastelligt hår än vippiga klänningar.
Men nu är jag ju alltså gravid med Stig och det känns helt onaturligt att gå tillbaka till de där skrikiga färgerna bara för det.
Nu vill jag istället ha det mer lugnt och dovt. Men jag tror också andra saker spelar in, trender till exempel. Det finns mycket ”smutsfärger” i butikerna, inte lika skrikit som innan. Sen tror jag också en viktig faktor är, för mig i alla fall, att det har med stress att göra.
Jag är mycket mer stressad över saker nu än jag var med Knut. Dels har jag redan ett barn, jag har mycket mer att göra på jobbet, vi är mitt i en stor renovering och en massa andra jobbiga saker har hänt sen sist. Så då känns det färgstarka för jobbigt. Behöver vila ögonen helt enkelt.
Så nu tänker jag klä både mig och Stig lite lugnare. För det är nya tider nu. Förhoppningsvis stillsammare tider.
@annaileby_art
anna@annaileby.com