Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Anna Efter Operationen!

bild

Idag har det gått tre veckor sen jag opererades.
Herregud vad tiden går snabbt, känns som igår!
Som tur är KÄNNS det inte som igår för i början gjorde det faktiskt väldigt ont. Jag var öm och trött mest hela tiden, och det här med att man inte får bära gör en verkligen handikappad i vanliga situationen som tidigare var väldigt lätta.
Tex har jag inte kunnat bära upp Knut till skötbordet, inte heller har jag kunnat byta blöja om Emil burit upp honom eftersom han sparkar så förjordat. Sparkar på nyopererade bröst = aj.
Jag har inte kunna bära honom i och ur sängen, ur vagnen, i matstolen. Ja ni fattar. Krångligt helt enkelt.

Men nu är det bara en vecka kvar och sen ska jag vara så gott som ny igen och slipper sova på rygg och får dessutom byta ut den fula stödbehån mot något lite mer flott.
Jag har alltså, som jag skrev, sovit på rygg de senaste veckorna och jag är verkligen ingen ryggsovare i vanliga fall. Den fula behån ar jag också fått ha dygnet runt vilket ska bli väldigt roligt att bli av med och ÄNTLIGEN få köpa en ny!

Jag tejpar ärren på brösten (jag har som ett ankare av ärr på varje bröst, runt bröstvårtan, sen rakt ner och sen ett långt under hela bröstet) varje gång jag duschar och ska fortsätta tejpa i minst två månader. Detta för att ären ska bli så smala och fina som möjligt.

Nu har jag börjat vänja mig vid min nya kropp och jag är så VANSINNIGT nöjd! Helst vill jag gå naken hela tiden!
Det känns som att jag äntligen ser ut som jag borde, att jag alltid borde haft den här storleken på brösten.
De är inte i fokus längre, stör aldrig när man ska klä på sig och min hållning har förbättrats avsevärt.

För ett tag sen var jag på fest och då var det en okänd kille som kommenterade mina brös när vi spelade rundpingis. Han var helt ovetande om att jag opererat mig precis och när jag fick pingisbollen på brösten sa han -Du har inte mycket att ta emot med precis!
Korkat av honom att kommentera någons bröst överhuvudtaget och kanske hade jag blivit sårad om jag alltid sett ut så. Men nu blev jag istället glad (inombords bör tilläggas, blir aldrig glad av kommentarer om min kropp från okända män) för han upplevde alltså mig som någon med små bröst.
Jag har aldrig sett mig själv så förut och det var en väldigt skön känsla att för en gångs skull, inte vara hon med brösten.

Annas Skidsemester!

Jag har ju helt glömt att berätta om min skidsemester!
För det första, jag överlevde! För det andra, jag åkte skidor!

barnvagn

Vi var alltså i Sälen, i Tandådalen. Det var jag, Emil och Knut, Emils syster och hennes kille och två barn och Emils pappa. Hela Emils familj är en riktig skidfamilj så det var bara jag som var livrädd inför själva åkandet.

utsikt

Men det gick över förväntan. Det var svårare än jag trodde fast jag var också bättre än vad jag trott innan. Åkte barnbacken några gånger, sen upp i halva backen ett par åk och sen hela vägen från toppen en gång. Sen var mina ben och mitt psyke helt slut.
Men det blir mer igen nästa år!

flyga

afterski4 afterski3 afterski2 afterski

Den här biten var min favoritdel av semestern, nämligen afterski!
Det är inte varje dag man får dricka öl osminkad i långkalsongerna så när tillfälle ges är jag sannerligen inte den som är den! Knutte verkade tycka samma sak! (minus ölen då förstås)

skidor3 skidor1

Knut fick sina första skidor och pjäxor när han föddes och sen dess har de stått i hans rum och Emil har sannerligen längtat efter att han ska växa i de där grejerna.
Nu var det dags, med pjäxor som var fyra storlekar för stora, lånad hjälm och en pappa som var taggad till tänderna skulle Knut åka skidor!
Han åkte upp för det lilla rullbandet men sen tröttnade han ganska snabbt. Bör kanske tilläggas att Knut inte ens kunde stå själv vid den här tidpunkten, men är pappan ivrig så är han.

pappa motljus

En annan dag hyrde vi en släde så vi kunde åka lite längdskidor.
Jag var minst sagt peppad för att jag minsann va så hiiiimla bra på längdskidor när jag var liten.
Antingen minns jag fel eller så har det blivit svårare för det var ju inte det minsta lätt och jag var sämst!
Men jag försökte hålla skenet uppe trots att jag trillat rakt in i en tant och slagit huvudet i snön.

längskisdor2 längskisdor längskidor3 längdskidor5 längdskidor4

Nej då var det bättre att sitta hemma på balkongen i stekande sol istället, mycket mer min melodi!

puss glad

Nu vet jag iallafall hur det känns att åka skidor, hur det är att andas fjälluft och att vara trött i benen, att vara med sin familj i en liten stuga och somna med blåmärken överallt. Himla härligt faktiskt!
Vi ses igen nästa år fjällen!

videoknut

Anna Om Operationen!

Innan jag skulle opereras googlade jag ihjäl mig på före och efterbilder, på historier om hur det varit, hur det går till och hur ont det gör.
Så nu kan jag bidra till de berättelserna som finns där ute med att skriva min egen.
Såhär gick det till:

Dagen innan operationen åkte jag, Emil och Knut ner till Simrishamn. Tydligen skickar Värnamo sjukhus sina patienter som ska göra bröstförminskning eller bukplastik dit ner.
Fint tänkte vi, då får vi strosa lite i ett mysigt Simrishamn.
Det spöregnade och blåste storm.
Men ett litet snabbt varv gick vi iallafall och fint var det, trots skitväder. Nästan så jag blev lite besviken när jag fick höra att man inte behöver komma på återbesök då jag gärna hade sett staden i ett lite trevligare väder.
Vi gick iallafall ut och köpte allt gott vi kunde komma på eftersom jag skulle vara fastande ett tag framöver så gällde det att äta gott innan.

Vi bodde på ett bed and breakfast precis bredvid sjukhuset och vi var de enda som var där (antar att det inte var högsäsong direkt) och vårt rum låg nere i källaren med en lång korridor full med dörrar utanför. Lite som ett mentalsjukhus (lätt att inbilla sig saker när man är ensamma vill jag lova)
På kvällen skulle jag gå ut till den allmänna duschen och tvätta mig med något äckligt bakteriedödande inför operationen. Duschrummet var stort och öde och man var tvungen att gå runt ett hörn för att komma dit. Hörn = typiskt bra ställe för massmördare. Duschrum med hörn = idealiskt för massmördare!
Så där stod jag, naken, ensam och totalt livrädd. Skulle dessutom duscha hela mig två gånger och gno in hela ansiktet med det där medlet. När man har bakteriedödande i ansiktet ska man inte titta, dvs jag var dessutom tvungen att BLUNDA inne i mordrummet!
Min puls var minst sagt hög vill jag lova och jag har aldrig duschat så snabbt i mitt liv!
Sen sprang jag tillbaka till rummet, låste dörren och jag och Emil bestämde snabbt att Knut får äta kall ersättning den natten, för ingen vågade gå upp och värma den.

Detta läskiga scenario var på ett sätt ganska bra, för jag hann inte tänka en enda sekund på stundande operation och vips så var klockan fem på morgonen efter och jag var tvungen att gå upp och göra om hela duschproceduren igen!
Sen gick jag tvärs över gatan och fick komma upp till plastikavdelningen.
Satt och pratade med en kvinna som precis opererat magen och hon lugnade mig och sa att det var såååå snälla och bra på alla sätt och vis.
Jag fick komma in på mitt rum, ett eget vilket kändes väldigt lugnande då jag hade målat upp hemska bilder med att behöva dela rum med massa okända människor och inte kunna fisa ifred.

En sjuksköterska kom in och frågade massa saker, gav mig en pytteliten sportbehå som tydligen skulle passa efteråt (svårt att föreställa sig kan jag lova)
Jag fick byta om till sjukhuskläder, minst sagt rymliga trosor och stödstrumpor som gick ända upp till ljumskarna.

Sen kom självaste plastikkirurgen in. Han plockade fram en hel massa olika skålar som han tryckte in brösten i, för att mäta volymen. Jag hade ”bara” 600 ml i ena och 650 i andra. Egentligen är gränsen 800 ml för att ens få en betald operation av landstinget, men det var ingen som hade kollat volymen på dom förrän nu så det var ju tur för mig.
Sen började han rita och det kändes så himla sjukt, som något man ser på tv. Mittlinje här, här sätter vi bröstvårtorna sen och hit och dit. Sjukt.
Jag frågade om han varit på kräftskiva kvällen innan men han intygade att han inte var en kräftskivekille och att han var pigg och glad.
Tur.

När jag såg ut som ett kladdigt skissblock så kom det in en massa sjuksköterskor och satte grejer i armarna och jag fick äta smärtstillande i förebyggande syfte och sen rullades jag iväg till operation.
Det här var den biten jag var mest orolig över, att bli sövd.
Jag har blivit sövd en gång innan och tyckte det var så himla obehagligt. Nu låg jag där igen och kollade upp i taket med de starka lamporna medans alla drocg i mig åt olika håll, men de var väldigt trevliga och snälla så det var faktiskt inte så farligt.
Jag fick en lätt dos sömnmedel först som gjorde att hela rummet började snurra och jag låg och blundade och hoppades att det snart skulle sluta, sen minns jag inget mer än att en man sa att det var dags att vakna.
Kändes som jag sovit i fem minuter max!
Jag fick ligga på uppvaket som var så himla ljust och jobbigt och jag minns att jag bara tänkte att de skulle släcka lampan och sluta prata så jag fick sova ifred.
Hade inte ont alls men var som sagt vansinnigt trött och sov mest hela tiden.

nyop

Efter någon timme fick jag åka tillbaka till mitt rum där jag sov och sov och sov.
De kom in och mätte blodtryck och gav mig mackor med jämna mellanrum, men mest av allt ville jag bara sova!
Jag sov skitdåligt under min graviditet och sen när Knut kom så sov jag inte pga av det så nu sov jag ikapp två års sömn kan man säga. Så himla skönt!

sjukhus

Dagen efter operationen gjorde det dock ganska ont. Det stretade och drog så fort man rörde armarna och jag får bara sova på rygg, så man var trött och öm i hela kroppen av att inte kunna sova på mage eller sidan.
Jag fick duscha och således också knäppa av mig sportbehån och se dom (japp, den där lilla sportbehån passade)
Så himla små!
Var helt lycklig där inne i badrummet framför spegeln!
Mina bröst, mina små bröst!

Nu har det gått nästan en vecka och känslan sitter fortfarande i. Tänk att det här är min kropp nu, så jädra fint!
Tack Landstinget för att ni gjort mig till mig igen! Tack och tack och tusen miljoner tack!

foreefter

När jag kom hem så rensade jag ur min BH-låda och slängde alltihop. Den bästa känslan på väldigt länge!

Saker jag ser fram emot nu:
– Kunna köpa kläder i min storlek. Jag är en stl 36 men har behövt ha 40 för att kunna få igen skjortor över brösten.
– Köpa ny bh
– Få använda min nya baddräkt
– Inte behöva ta hänsyn till brösten utan bara kunna ha på sig vad som helst och veta att brösten inte är i fokus.
– Kunna ha linne utan att se ut som ett vulgo.
– Gå utan bh.

Saker som är lite jobbiga just nu:
– Inte kunna bära. Sjukt frustrerande att inte få bära på fyra veckor.
– Inte få cykla till jobbet.
– Måste sova på rygg i 4 veckor.
– Att det gör ont förstås.
– Att en hel massa klänningar i min garderob numera är för stora.

bh

Annas Sommar!

Nu har jag hängt undan varmfodrade jackor och lagt mössor och vantar längst ner i lådan.
Nu är det vår på riktigt (för vi har ätit lunch på vår altan) och när det är vår så blir det sommar inom snar framtid också.
Midsommar är min bästa grej på hela året, speciellt nu när man är lite vuxnare och det inte längre går ut på att den som är fullast vinner.
Förra året var vi ett jättestort gäng i Göteborg och hade knytkalas i en park, så himla fin dag! Knut var liten och låg i vagnen och jag hoppas verkligen att årets midsommar blir lika fin.

Jag älskar den här tiden på året, när liksom allt det bästa är kvar!
När man kan damma av jeansjackorna, putsa solglasögonen och snart dessutom får ta fram sandalerna.
Vi har inga planer för sommaren, det har vi nästan aldrig. Tycker det känns bäst så, ta det lite som det kommer.
Sålänge sommaren innehåller sena middag på vår altan med härligt häng, öl och vänner, minst ett Ölandsbesök, lite häng vid Klarälven i Karlstad och en hel massa Knut så är jag mer än nöjd!

IMG_4934 (800x576) IMG_4849 (533x800) IMG_4778 (651x800) IMG_4744 (562x800) IMG_4563 (800x467) IMG_4539 (800x533) (2) IMG_7872 (427x640)