Det är inte så ofta som jag har med mig systemkameran, ibland tycker jag mobilen fångar de där små ögonblicken bättre. För den finns ju alltid med. Borde verkligen köpa en ny dock, varje gång jag tappar den i golvet blir kameran sämre och sämre och det har ju blivit några tapp om man säger så.
Men här kommer ett gäng med mobilbilder från senaste tiden:

Jag tvingade Emil att fota mig för jag var så himla välmatchad. Det här är min bästa färgskala, allt från senapsgult och rost till mörkbrunt. Kappan är det plagg jag får mest frågor om när jag visar på instagram. Den är från Rodebjer, modellen heter Odessa men färgen är en som inte finns längre. Den här kappan görs varje år fast i olika färger, fast den här färgen är utan tvekan finast!
Tröjan är också från Rodebjer och den köpte jag när jag var höggravid för att trösta mig med att magen snart skulle vara borta. Byxorna är nya från Zara och gick sönder innan jag ens hann använda dom. Tur jag kan sy så jag kunde laga dom.

En bild på mitt ljuvliga lilla barn. Han är så storögd, tittar alltid på en så nyfiket. Just nu är ögonen väldigt blå så vi får väl se om de blir bruna eller inte. Knuts ögpon var blåa i fyra månader innan de till slut blev bruna. Så märkligt ändå.

En dag förra veckan tog jag tag i min mammaroll och bakade lussekatter med Knut. Han ville dock bara vara med på delen där man blandade ihop ingredienserna och när man stoppade i russinen, så resten fick jag göra själv.
Så svårt det här med att räcka till tycker jag, mycket tid går åt till att sitta i soffan med Stig men jag vill absolut inte att Knut ska bli lidande. Försöker leka och spela spel, pyssla och hitta på så gott jag kan med en hand men ändå svårt att inte bara göra det halvhjärtat när man är upptagen med bebis.
I söndags gick vi iallafall på bio, bara Knut och jag. Så mysigt att få vara bara med honom. Min stora lilla kille.

Det här är varför jag alltid har läppstift, har liksom noll färg på läpparna naturligt. Dock är jag väldigt glad att jag numera är mörkhårig igen. Känns liksom ”hemma” på nått sätt.

Mina favoriter. Knut är SÅ fantastisk med Stig! Pussar och kramar hela tiden, pratar med honom, vaggar och hjälper till. Är aldrig dum mot honom trots att han ibland blir frustrerad av att behöva dela uppmärksamheten. Det är inte alltid så lätt att bli storebror.

En dag hade jag lilla My frisyr och kulturtantströja från Gudrun Sjödén. Känner mig alltid lite mer konstnärlig i randigt. Kanske därför min garderob svämmar över av just randiga tröjor? Den här färgkombinationen är dessutom magisk. Älskar Gudruns kläder när det kommer till de små detaljerna, som att halsringningen är randig på andra hållet. Det är de små sakerna som gör det, som Ernst skulle ha sagt.

Den här lilla killen behövde lufta rumpan så vi la honom på en filt på köksgolvet där vi har golvvärme. Sen somnade han där, med rumpan bar.

Vi har köpt ett nytt vrålåk för att jag inte ska ta bilen till jobbet varje dag. Har inte vågat testköra förrän nu och det är minst sagt lite lurigt att köra. Krävs lite övning helt klart. Men sen ska jag susa fram med båda ungarna i lådan. Till dess kör jag själv, tills jag får kläm på hur man gör.

Hittade en finfin lista hos Cissi Wallin, den lånade jag.

Om du fick välja att leva i en tv-serie, vilken skulle du välja att leva i då?

Vänner såklart, och så hade jag bott ihop med Phoebe! Jag är mycket möjligt världens största vänner-fan genom tiderna. Kan alla avsnitt utantill.

Vad ville du bli när du blev stor när du var barn?

Stridspilot. Ville skjuta min fröken. Hur brutalt är inte det då? Gjorde till och med arbetsprover till Konstfack på detta absurda tema en gång. När jag sen blev lite äldre och visare ville jag bli konstnär. Gick ju ganska bra, såhär i efterhand.

Vilken är din favoritdoft?

När man går förbi ett höghus och känner lukten av deras tvättstuga, eller lukten av stuvad grönkål. Det luktar pappa.

Om du var en stor stenbumling, var skulle du vilja ligga still då?

Någonstans i Värmland, med utsikt över Vänern. Fast inte någonstans där folk skulle ligga och sola på mig. Jag vill vara ifred, även som sten.

Du får veta att jorden kommer gå under om tolv timmar. Vad gör du?

Köper hem en megastor godispåse, sen äter jag upp den ihop med min familj i soffan. med uppknäppta byxor, inget bör sitta åt när man snart ska gå under tycker jag.

Vad tror du skulle vara annorlunda i ditt liv om du var av det motsatta könet?

Jag hade sluppit BH vilket verkligen hade varit skönt. Hatar när den skär in i ryggen. Annars hade jag sluppit vara rädd när jag går ensam, aldrig blivit kallad lilla gumman och antagligen sålt mina målningar för en nolla mer än vad de kostar nu.

Vilket är ditt favoritverktyg?

Är ett stort fan av hederlig gammal skruvmejsel. Är rädd för skruvdragare.

Vad gör du om tio år?

Jag oroar mig nog för min då 15-åriga (!!!) son som är ute och kör moped och luktar svett. Jag jobbar antagligen med samma sak, fast förhoppningsvis har jag fått en ateljé i en gammal lokal med jättestora fönster någonstans. Hoppas vi bor i Karlstad!

Vilken är din bästa danslåt?

Just nu lyssnar vi sjukt mycket på en låt som heter Jodel jump, som är nån österrikisk after-ski låt som Knut älskar. Väldigt smittsam och vansinnigt dålig. Men lyssna på spotify sisådär femtio gånger om dagen så kommer ni förstå tjusningen. Ompa ompa!

Om du var skitbra på att sy, vad skulle du sy då?

Jag är ganska bra på att sy, dessvärre än jag ganska värdelös på att sy vuxenkläder. Så det hade jag sytt om jag kunde! Då skulle jag sy en kjol i samma fina feministtyg som min faster köpt.

Hur skulle du hantera det om du vann typ 108560 000 euro?

Jag skulle bli oerhört lättad. Då hade mitt ständiga jagande att få ihop pengar varit över. Det hade verkligen varit skönt. Sen hade jag köpt en sommarstuga på Öland och en godispåse.

Vad tycker du om ordet hen?

Jag tycker det är fantastiskt, märkligt att det inte funnits jämt. Fast jag tycker att gubbkärring är minst lika bra och använder det nog personligen oftare än jag använder hen.

Vilket är ditt bästa recept och varför, får vara mat eller bak?

Hatar att laga mat efter recept. Vill gå på känsla. Men bacon, grädde och kalvfond kommer man långt med.

Vad tycker du om köttkonsumtion?

Här borde jag svara att det är fel och dåligt för miljön och så, vilket det är. Men jag äter ju kött och en hel del dessutom. Så jag kan inte yttra mig mer än att jag borde bättra mig.

Är du beroende av något?

Min telefon, concealer och kärlek.

Vilken musik triggar din nostalgiska sida mest och varför?
Backstreet boys. Eller Nordman. Tänk ändå, att jag kan alla Nordmantexter fortfarande.

Vad gör dig riktigt förbannad?

Män mellan 45-65 år i grupp, som gaddar ihop sig och spänner musklerna, håller varann om ryggen och beter sig som svin så fort de blir det minsta hotade eller ifrågasatta! Fy fan! Är omringad av dom känns det som.

Har du något riktigt bra husmorstips?

Ha på dig ett par extra trosor utanpå strumpbyxorna så hasar de inte ner. Lätt mitt bästa tips! Eller klipp godisbitarna i mindre bitar när du ger dom till ditt barn, så tror de att de fått massor fast det bara är fem godisar klippta i småbitar.

Finns det någon reklam du tycker är riktigt bra?

Ja dom där med barn i skolan, när de säger nått med ”lugn, vi tar hand om dig sen”. Är det pensionsmydigheten?

Är du lik dig nu, som du var när du var barn?

Avgör själva:

Att vara egen företagare passar inte alla typer av människor. Man måste ha en viss mån av oräddhet och inte vara beroende av trygghet på samma sätt som en anställd. Man vet aldrig riktigt hur det blir med det där med inkomsten i början.
Men för mig var det hundra gånger värre att vara anställd.
Jag passar helt enkelt inte in i rollen som anställd. Eller så har jag bara varit på fel plats.
Men det där med att dricka kaffe samtidigt som man kollar på klockan, äta matlåda utan att riktigt kunna djupandas. Egentligen aldrig kunna andas ordentligt. Så kände jag när jag var anställd, som att någon ständigt jagade mig.

Jag blev väldigt ofta sjuk, kände efter för mycket eller så blev jag faktiskt sjuk av att vara på ett jobb där jag liksom var tvungen att vara.
Så fort jag slutade vara anställd och blev min egen så försvann alla sjukdagar och jag kan räkna på en hand de gånger jag gått hem från jobbet under mina tio år som egen företagare.
Som anställd gick jag hem flera gånger i månaden.

Den värsta känslan är att behöva kontrollera sin inspiration och inte bara go with the flow.
Minns så himla väl en gång när jag jobbade på mio och det liksom kom en våg av inspiration över mig. Fick sådan oerhörd lust att måla i olja och hade tusen ideér, men när man har fasta arbetstider kan man inte bara ge efter för en sån impuls.
Så jag fick stå emot. Vara kvar på jobbet.
Och när jag väl kom hem så hade inspirationen försvunnit.
Det tog emot i varje cell i kroppen att inte ge efter när ens kropp vill skapa, kände mig så otroligt instängd och fick nästan svårt att andas och cellskräck över att behöva vara kvar på jobbet.
Efter den gången bestämde jag mig för att satsa helhjärtat på mitt eget och det har jag aldrig ångrat.

Nu får jag vältra mig i inspirationsvågorna, grotta ner mig bland pennor och papper och kan dricka kaffet hur länge jag vill, sova middag om jag har lust och fördela arbetet så det passar mig.
Länge leve valfriheten!

I tisdags var det dags för min största grej ever, nämligen min liveteckning för Panduro och Winsor & Newton!
Det var bra att vi hade releasefest dagen innan så jag inte hann tänka på liveteckningen över huvud taget, annars hade jag nog dött på fläcken!
Jag säger alltid nej till alla såna här förfrågningar, så jag skyller på graviditeten att jag helt plötsligt sa ja!
Nu var det iallafall bara att stå sitt kast och göra det, så efter frukosten gav jag mig av mot kontoret där det skulle livesändas.

Själva livegrejen gick förvånandsvärt bra, om än på väldigt knackig engelska men det får man leva med. Fick ett glas lugnande rödvin innan för att inte tuppa av haha!
Här kan ni se hela sändningen om ni missade den!

I en timme sände vi och efteråt var jag alldeles genomsvettig och allmänt hög på livet.
Jag var tvungen att gå runt några varv på stan för att återhämta mig innan jag gick tillbaka till hotellet och mötte upp familjen.

På kvällen gick vi ut och åt italiensk mat för att fira. Det känns så stort att göra saker jag egentligen inte vågar. Efteråt växer man flera meter.

I onsdags var det dags att åka hem, men eftersom vi inte hade någon brådska tog vi vägen förbi Södertälje och Tom Tits experiment! Jag har bott tre år i Södertälje och fick gåshud och ont i magen av att se staden. Jag har verkligen inte goda minnen därifrån. Men som tur var så höll vi oss inne på museét och struntade i att strosa runt på stan.

Vilken strålande ställe det är, Tom Tits! Knut var i extas! Vissa grejer va för svåra förstås men det mesta förstod han mycket väl och hade väldigt roligt med alla knappar man kunde trycka på.

Dessutom älskar man ju aktiviteter som är lika roliga för oss vuxna som för barnen! Win win!

Fiffig spegeltext, som blev rättvänd när man kollade i spegeln.

Det bästa enligt Knut var dock att köra lastbil. De hade en riktigt hytt man fick gå in i och trycka på alla knappar och dra i alla spakar. Lyckan för en fyraåring med andra ord.

När vi tryckt på alla knappar, kollat i alla speglar och testat alla grejer blev vi ganska mosiga i huvudet och begav oss de 35 milen hemmåt.

Väl hemma igen har vi bara varit själva och landat.
Jag blir på riktigt så otroligt sorgsen efter såna här intensiva dagar. Det blir för mycket intryck och känslor på en gång så jag måste återhämta mig i flera dagar efteråt. Sova mycket och bar aha det tyst och lugnt omkring mig, annars börjar jag gråta eller mår jättedåligt.
Det är samma sak varje gång.
Stockholm i all ära, men jag behöver lugnet i en småstad desto mer.