December är en så tudelad månad för min del. Dels så älskar jag julmyset och alla ljus, att få göra fint och slå in paket och dricka glögg och hela den grejen. Men december är också månaden då min pappa blev sjuk.
Trots att det nu snart gått fem år så kan jag fortfarande minnas exakt hur den där månaden var, hur det luktade, hur det kändes inuti.
Den tredje december fick vi reda på att pappas cancer var obotlig, att vi bara skulle få sitta bredvid och se på när han tynade bort. Avgrundsdjupet som kändes inuti då är så svårt att sätta ord på. Som ett ständigt illamående och ett stort blött täcke över hela tillvaron.
Dagen efter det beskedet gick jag in i vecka tolv i min graviditet. Vi var på adventsfika hos en vän när jag kände hur det började rinna blod. En timme senare på en kall brits fick vi reda på att graviditeten var över.

Man säger ju att en olycka sällan kommer ensam. Det verkar onekligen stämma.
Hela december luktade handsprit och instängda sjukhusrum, plastmuggar med sugrör i och en pappa som slutade prata helt.
Allting var bara så fruktansvärt sorgligt och jag låg vaken hela nätterna och spelade candy crush för jag visste att om jag somnade skulle jag vakna med panik i bröstet och svårt att andas.
Så jag lät bli att somna.

Exakt en månad efter beskedet om pappas cancer så dog han.
Tre dagar in på ett sprillans nytt år så rämnade alltihop.
Sorgeåret som det brukar kallas första året efter någon dör.

Minns så väl första dagen på jobbet, när jag mötte en man i hissen som frågade om pappa mådde bättre och jag fick svara att han var död.
Bara sådär.
Så väldigt märklig upplevelse.

Nu är det snart december igen.
Det kommer bli ett annat december nu, ett med ljus och julklappar och glögglukt igen.
Men den där känslan av ett svagt illamående ligger ändå där i bakgrunden och gror.
Påminner mig om att ingenting varar för evigt.

Hörrni, snart jul, yaaay!
Jag kommer aldrig sluta med julklappar, trots att min mamma har bönat och bett om det de senaste tio åren. När annars ska man få presenter?! Nä, just det!

Det här önskar jag mig i år:

Panpastels. Har varit sugen på de här i flera år nu men är för snål för att köpa. Vill ju inte köpa typ tre färger, måste ju ha minst tio tänker jag och sen snålar jag ur. Tror jag skulle kunna göra nått magiskt med de här färgerna.

En ny kontorsstol till jobbet. Jag sitter och tecknar i snitt åtta timmar per dag och med mina ryggproblem är det verkligen ingen överdrift att säga att en sån här stol vore nödvändig för mig. Men den är så nedrans dyr att jag blir mörkrädd!

En så sjukt onödig grej men som jag ändå så himla gärna skulle vilja ha, är en Flap it! Det är alltså en maskin som räknar följare på instagram (eller Facebook eller vad man nu vill) ja ni hör ju så onödigt! Men jag vill ha den på mitt kontor och när jag hör att det blir tyst så är det dags att teckna nått nytt och sen hör man hur det flapprar till när följarna (eller like:sen) strömmar in. Ytterst ytligt och fånigt men ändå väldigt roligt! Sjukt dyr dock!

En sån här kruka i mittemellan storleken och kanske en i den lilla storleken också när vi ändå håller på och önskar oss för glatta livet! Fint med två i olika storlekar ju!

Fortsättning på min keramikkurs. Älskar den här kursen! Bilden är från mitt första drejningsförsök och jag är orimligt mallig som ni ser. Det är så skönt att få skapa med händerna utan krav på att det ska bli bra eller till salu eller någonting, bara få göra det för att det är kul. Som balsam för själen som det så fint heter.

Jag önskar också att jag fick åka tillbaka till Akvarellmuseet och måla med mamma i år igen. Det fick jag i julklapp av Emil förra året och det var så himla fin grej! Sen fick jag en natt till av min storebror när jag fyllde år!

Det här grytunderlägget från Hemtex. Så himla fint!

En mini bayswater från Mulberry. En gång i livet skulle jag så gärna vilja äga en sånt här. Kanske kan jag köpa en om fem år om jag börjar spara nu? Åh älskar den så mycket……

Det var väl det, vilken tur att jag bara önskade mig små nätta saker….ehum…

Isabella Löwengrip skrev ett inlägg hur hon var som mamma, chef och vän. Intressant tycker jag, så jag gör likadant.

Anna som mamma:

Den här biten har varit den som varit svårast att anpassa sig till. Jag trodde mig vara en viss mamma innan jag fick barn och sen blev jag en helt annan, såklart.
Jag är ganska easy going när det gäller Knut, vet att han klarar så himla mycket själv så jag är väldigt sällan där och daltar eller hjälper till när det egentligen inte behövs. Han klarar ypperligt att leka själv så jag lägger mig inte i om han inte ber mig vara med vill säga.
Jag är tyvärr väldigt lat och har till viss del väldigt dåligt tålamod, så ja jag låter honom sitta med ipaden och spela spel. Men på andra saker är jag väldigt tålmodig och påhittig, tex gör jag trolldeg, pysslar och lägger pärlplattor och spelar spel med honom en hel del.
Jag tycker jag har blivit en bättre mamma nu när han är lite större, nu när vi kan vara kreativa ihop, då blomstrar mitt föräldraskap!
Det bästa med att vara mamma tycker jag är att lyssna på allt roligt han berättar, titta över bordet och möta Emils blick och liksom känna kärleken bubbla över till den här underbara lilla människan!
Att bli mamma har lärt mig väldigt mycket om mig själv, lära mig prioritera någon annan före mig själv och att det är i samtalen med Knut jag lär mig allra mest.
En gång när jag hade varit borta i Stockholm och kom hem så sa han: Jag älskade dig när du var borta
Det är det finaste jag har hört (om det nu betydde att han saknade mig och inte att han älskade att jag var borta vill säga….) En annan mycket poetisk sak han sa för några veckor sen: Jag äter luft mamma, det smakar vind.

Anna som företagare:

Jag är mycket mer strukturerad på jobbet än i vardagen. Även om mitt skrivbord ser ut som ett bombnedslag så har jag total koll på allt.
Jag gillar att ha klara direktiv och ordning och reda på vad som ska göras. När jag och Cissi gjorde Fislandet så var det jag som kom till förlaget med listor att pricka av och allting i rätt ordning och strukturerade upp allt arbete. Jag behöver sånt för att kunna fungera och utan listor ligger jag vaken om nätterna och försöker komma ihåg sånt jag glömt.
När man är företagare är man ju både VD och vaktmästare så att säga så jag måste hålla koll på alla steg i kedjan och missar jag nått så är det bara mig det hänger på. Därav listorna.
Min mobil är fullklottrad med kom ihåg saker, skicka den dit, lägg fram den bilden, maila den personen osv osv.
Jag är väldigt rak och ärlig i min framtoning på jobbet. Jag vet att jag är jättebra på det jag gör så jag behöver inte linda in det i en massa dravelsnack. Det har jag lärt mig med åren och det är så skönt.
Jag har också lärt mig sätta ner foten när nått inte känns bra. Det har jag lärt mig först på senare tid och det är den bästa känslan.
Bättre att avsluta om nått skaver än att finna sig i saker som inte känns helt hundra.

Anna som vän:

Jag har hellre få men nära vänner än många olika att hålla koll på. När jag träffar sådana jag inte känner sådär jättebra får jag alltid sån ångest när jag anförtror för mycket. Jag är så himla öppen med hur jag känner och hur jag mår så jag vill gärna kunna ventilera det med vänner men ibland glömmer jag bort att jag kanske inte känner personen i fråga så väl och då ångrar jag direkt att jag öppnade mig och blir knäpptyst istället.
Därför har jag helst mina bästa vänner bara, där jag vet att jag kan säga vad jag vill utan att bli bedömd.
Jag har kvar några från mitt barndomsgäng där jag verkligen känner mig totalt trygg men även en del vänner som ändå kommit på senare år som jag ändå litar fullt ut på.
Jag gillar att lyssna på skvaller till viss del men det är långt ifrån det jag pratar med mina närmsta om. Då pratar vi om livet, hur det känns längst in och sånt.
Jag skulle nog ändå beskriva mig som en ganska dålig vän eftersom jag ändå alltid kommer föredra att vara ensam framför att vara med vänner.
Dock är jag superkärleksfull mot de få jag har nära. Då älskar jag skoningslöst.

Vi sparkar igång den här måndagen med en mastodontlista som jag hittade hos Elsa!

Humör idag?

– Jag vet inte riktigt. Tog sovmorgon ihop med världens gulligaste sjusovare bredvid mig imorse och sen blev allt stressigt och rutorna skulle skrapas (min värsta grej näst efter dammsugning) och nu är jag på kontoret och är alldeles för varmt klädd. Men jag har ändå en bra känsla inför den här dagen, så jag hoppas det ordnar upp sig snart.

Vilken svordom använder du mest?

– Fan. Kort och gott.

Äger du en Podd?

– Nej och jag är inte särskilt förtjust i att lyssna på poddar heller. Tycker mest det är en massa tjat. Fast jag lyssnar ändå på Skäringen & Mannheimer för jag tycker Anna Mannheimer är så ohyggligt rolig. Jag och en kille på jobbet pratade dock om att ha en podd ihop ett tag, den skulle heta ”veckans vinare” och handla om ingenting. Tur det rann ut i sanden….

Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?

– Erik efter min morfar. Fint tycker jag. Att jag nu heter Anna hade pappa bestämt långt innan jag ens var påtänkt, efter sången ”Lilla vackra Anna”.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på?

– 6.40 men brukar snooza till 7 och sen blir det stressigt som sagt.

Hur många resväskor äger du?

– Äger väldigt många snygga i skinn, men utan hjul så de är så himla tunga att släpa på. Men Emil fick en gigantisk resväska i sommarpresent från sitt jobb, så den kanske jag kan säga att jag äger litegrann? Den är i alla fall skitbra eftersom hela familjens grejer går i samma väska.

Vad gör du exakt just nu?

– Svettas, blir irriterad över att mina nystrukna byxor blir skrynkliga så fort man sätter sig ner och tänker på att jag ska teckna beställningar idag och absolut inget annat än det. Punkt.

Du är ledig. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän?

– Om vi är utomhus så är jag gärna ihop med en barnfamilj, hemma får jag lite panik när det är för mycket barn och folk och skrik. Så ute = barnfamilj. Inne = en vän.

När var senast någon stötte på dig?

– I lördags när jag var ute och dansade kom det fram en ohyggligt full man och frågade mig och min kompis om vi var singlar. Är det verkligen det första man frågar tänker jag? Man kan ju börja prata först och sen, om det skulle vara aktuellt, fråga om nån är singel.

Dagens planer?

– Teckna en beställning till ett trädgårdsföretag och ett julkort till en byggfirma. Hinner nog inte båda dock.

Helgens planer?

– På fredag ska jag och Knut åka själva till Karlstad! Jag har sett fram emot det här med skräckblandad förtjusning så länge! Jag har aldrig kört så långt själv, så det återstår att se hur det ska gå. Hoppas det inte är halt bara.

Vad ser du mest fram emot i helgen?

– Gå promenad in till stan med Knut i vagnen och mamma bredvid.

Vad åt du till middag senast?

– Isterband och potatis med massa smör. Antagligen en av mina topp tre måltider i livet. Det var min pappas favoritmat och blev också det sista han åt innan han dog. Minns det så himla väl, han hade inte ätit nått på flera veckor, vägrade allt. Sen var han hemma på permission några dagar och Emil gjorde isterband. Pappa kunde knappt prata vid det här laget eftersom han fått en stroke, men åt för första gången och sa till och med att det var gott. En vecka senare fanns han inte längre.

Tror du folk pratar bakom ryggen om dig?

– Det är jag övertygad om.

Är du blyg inför det motsatta könet?

– Absolut inte alls. Är nog snarare blyg inför tjejer isåfall. Killar är så lätta att läsa, det gillar jag som annars överanalyserar allt som sagts.

Vad var det roligaste som hände i veckan?

– Äventyrsbadet i Växjö med Emil, Knut och Thom. Det var verkligen en succé!

Veckans fundering?

– Hur ska jag lägga upp min tid resten av det här året för att hinna med allt jag måste göra men ändå inte tappat flowet för mitt egna?

Vad gjorde du för ett år sedan?

– Kollade på programmet Konstnärsdrömmen och var så himla avundsjuk på deltagarna för jag ville så gärna vara med och bli utmanad jag också.

Pratar du några andra språk?

– Engelska förstås, fast skriver det betydligt bättre än jag pratar det. Är för blyg för att våga prata engelska.

Diskar du din egen disk?

– Det gör min eminenta diskmaskin som tur är.

Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?

– Tycker inte att det finns några borden, vill han bjuda får han gärna det, annars bjuder jag och så var det inte mer med den saken.

Vad har du med dig in på bion?

– Går verkligen aldrig på bio, men om jag gjorde det skulle jag inte ta med mig popcorn för det sätter man ju jämt i halsen och det känns olägligt just på en bio.

När sov du senast på golvet?

– Aldrig? Fast jag låg på vårt köksgolv häromdagen för jag frös så mycket och där inne har vi golvvärme.

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?

– Minst åtta, helst mer. Är en riktig sömnjunkie och innan jag fick barn kunde jag sova upp till 13 timmar per dygn. Älskar´t!

Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?

– Ja! När folk använder de och dem på fel sätt så kryper det i hela kroppen på mig! Om du inte vet skillnaden så skriv dom då, det är nämligen helt okej nuförtiden. Men meningar som ”Finns dem kvar?” ahhhhhh strider mot alla principer och ger mig kalla kårar! Sen min värsta grej i talspråk, när människor säger ”ejenkligen”. Det värsta är att nästan alla i Småland säger det, så jag får helt enkelt vara irriterad jämt. EGENTLIGEN för fan, sluta uttala ett K som uppenbarligen inte ens finns med!! (gud blir alldeles upprörd nu bara jag tänker på det)

Vad var det senaste du åt?

– En kopp kaffe om det kan räknas som mat, annars popcorn igår kväll framför allt för Sverige.

Skulle du någonsin hoppa fallskärm?

– Aldrig i livet. Jag är så långt ifrån en adrenalinjunkie man kan komma. Hatar alla saker där man eventuellt kan slå sig och just hoppa ut från ett plan, känns som ganska höga odds för att just slå sig.

Tycker du om att krama folk?

– Nej. Är inte en sån som kramar vänner på stan (fast ibland måste jag ju, för det sociala spelets skull) men Emil, mamma och Knut går bra. Men det är ju en heeeeeeelt annan sak.

Vad är du allergisk mot?

– Folk som hostar så det låter som att de ska spy.

Har du några tvångstankar?

– Nej, konstigt nog inte. Jag känns annars som en typisk person som skulle ha det. Hela jag är rätt manisk av mig.