Tankar och Vardag-arkiv - Sida 63 av 215

Anna Om Att Lämna Sitt Barn!

dec 9, 2016 | Bebis, Tankar och Vardag | 12 kommentarer

Om ungefär en månad sitter jag och Emil på ett plan till Österrike för en hel veckas skidsemester, tack vare att jag är årets skidbloggare 2016 (japp, jag älskar att säga det för det är så komiskt)
Det ska bli otroligt härligt att komma bort, sova länge, sitta mot husväggar och sola sig mot iskall alpinsol och dricka öl långt in på småtimmarna.
Men detta innebär också att vi måste lämna Knutte hemma.
Först pratade vi om att ha med honom, men då kan jag och Emil aldrig åka skidor ihop eftersom jag inte törs åka utan honom och någon måste ju passa Knut. Alternativet hade varit att ha med en barnvakt men vi kände att om Emils pappa följde med så skulle det liksom mer bli deras resa än vår och om mammas följde med skulle det bli hennes och min resa. Så det var helt enkelt inget alternativ att ta med Knut.

Vi har lämnat honom förut. När vi var i London på Emils 30-årsdag var vi borta i två nätter men kom hem så sent så Knut sov hos min faster i tre nätter. Det var inga problem alls förutom att vi längtade hemskt mycket efter honom sista dagen.
Första dagen är alltid en känsla av att man glömt nått, man liksom hoppar till då och då och tror att man tappat bort honom. Andra dagen börjar det bli ganska skönt att få vara själva lite och tredje dagen längtar man ihjäl sig efter honom.

Men nu ska vi alltså vara borta i en hel vecka!
Jag är inte det minsta orolig för Knutte, han kommer vara hos sin farfar och hos min faster och hennes man, halva veckan var så han kommer med största sannolikhet ha det jättebra. Det är ställen och personer han är van vid och trivs bra med, nästan som hemma så det kommer inte vara något problem.
Problemet är ju att vi kommer längta ihjäl oss!
Vi har pratat mycket om det här jag och Emil, att vi känner oss så himla ego som åker iväg och lämnar honom så länge.
Samtidigt tror jag att den här resan verkligen kommer göra oss och vårt förhållande väldigt gott.
Knut är nästan tre år när vi åker. Väldigt självständig och inte särskilt mammig eller pappig så jag tror inte han kommer tycka det är så jobbigt att vara ifrån oss.

Åh, dagens i-lands problem!
Hur hade ni tänkt?

Lucka Nummer 3: 10 egenskaper som jag gillar hos mig själv (och 10 som jag inte är superförtjust i)!

dec 5, 2016 | Tankar och Vardag | 2 kommentarer

Jag vet, jag ligger redan efter i Emmas decemberutmaning, men här kommer i alla fall nummer tre i utmaningen, nämligen 10 bra saker med mig och 10 dåliga, shoot:

1: Självkännedom. Jag känner mig själv oerhört väl och vet precis vad jag gillar, vad jag är kapabel till och var mina gränser går. Det gör det lätt att var egenföretagare för jag är också väl medveten om mitt värde.
2. Kärleksfull. Även om jag kan ge sken av att vara rätt hård och tuff (vilket jag också är mot de allra flesta) så väger jag upp det med att överösa de jag gillar med kärlek. Säger ofta ´jag älskar dig´ och berättar hur glad jag är över att ha dig i mitt liv. Är speciellt bra på lovebombing-sms till mina vänner.
3. Målmedveten. När jag väl snöat in på nått så går jag all in (även om det bara varar för en kort stund) ska jag börja träna, ja då ska jag träna fem dagar i veckan. Ska jag kunna leva på tecknandet, ja då ser jag till att jag kan leva på tecknandet. Om det så är det sista jag gör.
4. Impulsiv. Jag är sannerligen en do:er av rang. Får jag en idé så vill jag göra det NU och släpper allt annat jag har i händerna. Ska jag sätta upp en tavelvägg så spikar jag tills det blir bra, mäta och planera och sånt är inte min melodi (japp, mina väggar har måååånga hål)
5. Självsäker. Jag vet att jag är superbra på mitt jobb och det har jag inga problem att berätta. Om en kund tex säger -Oj det var lite dyrt. Kan jag bara lugnt svara – Ja ta någon sämre då.
6. Snabb i käften. Jag har alltid svar på tal och har turen att detta svar alltid kommer väldigt snabbt så jag hinner slänga det i ansiktet på min motspelare. Det här är min bästa egenskap. Den har hjälpt mig enormt. Den är alldeles extra bra mot korkade äldre män i maktpositioner.
7. Uppstyrd. Jag gillar när det är ordning och reda (det här innebär inte bland saker, för där är jag sjukt slarvig) men när det kommer till jobb vill jag gärna pricka av listor, skriva ut strategier och planera hur jag ska lägga upp arbetet. Jag gillar inte när saker ändras för mycket eller känns flummiga. Jag vill ha raka rör så jag vet hur jag ska lösa uppgiften.
8.Fingerfärdig. Jag kan pillra ihop både barnkläder och sticka halsdukar, få till fina stilleben och göra mysiga rum.
9. Estetisk. Jag är bra på att se detaljer och kan föreställa mig ett rum eller ett resultat innan det är färdigt. Jag vet helt enkelt att det kommer bli bra innan jag ens har börjat för att jag har en så tydlig bild i huvudet. Jag vet precis hur färger spelar mot varann och kan sätta ihop oväntade kombinationer med lyckat resultat.
10. Snabb. Jag jobbar oerhört snabbt och om bara folk låter mig vara ifred och inte lägger sig i kan jag lätt teckna åtta färdiga bilder på en dag.

Sen kommer listan på mina sämre egenskaper då:

1. Slarvig. Jag är extremt slarvig. Jag lägger alla mina kläder i en hög, knör in dom i garderoben utan att vika och slänger alltid mina strumpor på fel ställen. Innan jag träffade Emil var jag extrem. Det såg ut som ett sånt där horder-hem när man kom hem till mig innan. Men nu har jag styrt upp mig lite i alla fall.
2. Otrevlig. Inte så att jag säger otrevliga saker, men jag är liksom off. Jag är inte direkt otrevlig, men väldigt långt från trevlig. Jag kan inte spela intresserad när jag inte är det. Kallprat är min värsta grej.
3. Skeptisk. Jag är skeptisk till alla nya människor tills de bevisat motsatsen. Jättedålig egenskap, jag vet. Men så är det.
4. Osäker. När det gäller mitt jobb så är jag tvärsäker, men på allt annat så är jag så himla osäker och behöver massvis med bekräftelse och får jag inte det grubblar jag och snöar in mig och tror till slut att alla hatar mig.
5. Feg. Jag gillar inte att prova nya grejer och är alltid väldigt rädd för att slå mig eller göra bort mig. Jag är en mes helt enkelt.
6. Obarnkär. Jag älskar min egen men har fortfarande väldigt svårt för andra barn. Vet liksom inte hur de fungerar riktigt (trots att jag har en egen!) och är ingen som vill hålla folks bebisar och sånt. Skulle typ aldrig våga vara barnvakt!
7. Dålig på stress. Jag har turen att nästan aldrig bli stressad av den enkla anledningen att jag brukar styra upp saker ganska noga så jag undviker stressen. Men när jag väl blir stressad så går jag typ in i väggen direkt och måste vara hemma och stirra i taket i flera dagar för att komma i balans igen.
8. Världens sämsta anställda. Jag är en sån som sjukskriver mig för att jag inte har lust att jobba, en sån som helst av allt bara fikar och går hem och sover på lunchen. Jag klarar helt enkelt inte av det faktum att jag inte får bestämma själv. Nu när jag är egen är jag aldrig hemma från jobbet och är oerhört flitig med mina uppgifter. Men det är en helt annan sak, eftersom det är mitt och bara mitt och ingen kan någonsin säga åt mig när jag får eller inte får dricka kaffe!
9. Lat. Jag är precis som min pappa. Jag tänker alltid att det här blir bra nog och det märker ingen om man går förbi snabbt. Tur jag inte är hantverkare för jag är en fuskare av rang när det kommer till förarbete och grundjobb. Jag kan ha en soffa med tre ben, luta upp den mot väggen och tänka att det där duger gott. Tills någon sätter sig i den….
10. Oekonomisk. Jag är superb på att bränna pengar. Innan Emil kom in i bilden och tvingade mig att pensionsspara och sånt där var jag helt hopplös. Jag är en sådan som fortfarande varje månad ser hyran som en oförutsedd utgift.

Små Delar Ur Mitt Liv!

dec 2, 2016 | Tankar och Vardag | 5 kommentarer

Sandra la upp ett så fint blogginlägg med fragment man minns så väl från sitt liv. Jag tänkte dela med mig av några av mina minnen här:

På toalettväggen, den ljusgula utanför bildsalen, står det med bläckpenna ”jag vill se Anna Ileby naken”. Jag vet inte om jag ska bli smickrad eller ledsen. Några dagar senare står det ”jag med” med blyerts under, fler gånger och med olika handstilar. Känns som jag är naken med kläderna på när jag går genom korridorerna efter det.
Vi stod borta vid brännbollsplanen, längst bort på min gata. Det var jag, min bästa kompis och tre äldre killar. Jag var kär i allihop. En av dom kallade mig hora. Fler gånger sa han det, tills mina ögon var alldeles blanka och jag fick svälja flera gånger och fortsätta låtsas att jag inte blev ledsen. Sen sa en av de andra killarna att det räckte nu. Sluta säg sådär. Det räcker.
Efter det var jag bara kär i honom.
Vi hade religionskunskap och jag gick i första klass. Det var en sån dag då en förälder fick vara med. Min pappa satt bredvid mig och jag var så himla mallig över att han var med. En kille i min klass sa till pappa att han tyckte han såg ut som en alkis. Jag såg att pappa blev ledsen men sen visade han mig hur jag kunde rita Gud så han såg suddig ut. Man ritar konturerna av Gud först, sen duttar man försiktigt med suddet på dom tills han blir dimmig.
Jag ritar fortfarande Gud så. För det har pappa lärt mig.
Jag satt med benen uppdragna under hakan och brodera korsstygn på min slöjdpåse. Du satt på stolen snett mitt emot och sa att sådär sitter bara småbarn. Jag satte mig ordentligt. Du sa att sådana mjukisbyxor jag hade på mig var töntiga.
De var alldeles nya och min docka där hemma hade likadana.
Men det sa jag inte till dig.
När jag kom hem bad jag min mamma om en silverjacka, som Robyn hade. För då visste jag att du inte skulle kunna säga nått.
Jag fick en och du var tyst.
I alla fall sa du inget om jackan.
I hissen upp till avdelningen och pappa satt i rullstolen framför mig. Jag tittade på varje rynka och veck i nacken, under hans krulliga hårlockar och tänkte att jag måste memorera det här. Memorera exakt hur hans ser ut så jag aldrig glömmer bort. Jag minns precis varje linje.
Bakom ett grönt skynke, i Erikshjälpens omklädningsrum stod jag när han ringde och sa att jag fick jobbet. Att jag fick jobbet på designavdelningen på Björn Borg. När vi lagt på var jag tvungen att spegla mig ända tills mitt leende gick att kontrollera igen.
Jag var på väg hem på cykeln, i en nedförsbacke fick jag för mig att jag ville ringa och berätta om min första dag på nya kontoret. Jag hann både ta upp telefonen och slå numret innan jag kom ihåg att du inte finns mer.
Jag gick genom cafeterian, det var mitt andra år på gymnasiet och plötsligt skrek han: FAN VAD SNYGG DU ÄR! så det ekade mellan skåpen. Jag låtsades som jag inte hörde fast sen var jag tvungen att låsa in mig på toaletten och fånle en lång stund när ingen såg.
Jag hade fått mitt första riktiga teckningsjobb och tog i från tårna och sa att jag ville ha 2500 kronor i betalt. När de sa okej kände jag mig som den rikaste i hela världen. Jag jobbade med bilderna non-stop i flera veckor. Hade jag fått det jobbet idag, hade det inte räckt med en nolla till.
När jag skulle gå hem från krogen och du slängde iväg dina hemnycklar till en kompis och ropade att han kunde ta din lägenhet i natt. Jag frågade dig var du skulle sova och du tittade på mig och sa: hos dig. Som det mest självklara i världen.
Vi satt allihop i ett litet, trångt undersökningsrum och läkaren sa till pappa att strålning bara vore onödigt lidande. Pappa la sin hand på mitt ben och sa, på sitt vingliga strokespråk att det inte spelar någon roll med behandling, jag vill bara va med dom här, och nickade åt mig och mamma.
Jag var fjorton år och du hade piercing i tungan. Jag frågade om jag fick kyssa dig för att se hur det kändes. Mot en vägg, bakom en låst dörr kysste du mig så metallstaven klingade mot mina tänder och efteråt gick jag ut på vingliga ben och gjorde slut med min kille.