Sen jag började jobba heltid med tecknandet så har jag inte haft någon tid över till att måla längre.
Ibland kommer det över mig en enormt saknad efter just måleri.
Låta det ta tid, ändra och byta ut saker, känna lukten av färgen, blanda den perfekta nyansen, kladda och få sitta länge och glömma bort allt runt omkring.
Förr målade jag jättemycket i olja och jag funderar på att försöka ge mig till att göra det igen.
Dels kanske lägga till det i ”sortimentet” att man kan få beställa porträtt även i olja (då blir dock prisbilden en helt annan) och kanske att jag ska ta hit mina färger och mitt staffli, så när andan faller på kan jag tillåta mig själv att sitta en timme eller två med måleriet.

Jag följer en himla massa konstnärer på instagram och blir alltid så himla inspirerad när jag ser hur de sitter och petar med en jättemålning.
Hmmm….tål att tänkas på helt klart.

Jag fick en beställning som för en gångs skull inte var ett porträtt. Jag fick frågan om jag kunde teckna en viss bro, i svartvitt.
Dels tecknar jag typ aldrig landskap och ännu mer sällan tecknar jag i svartvitt, så det var väldigt roligt att få göra något annat för omväxlings skull.
Nu fick jag blodad tand och vill teckna Stockholms brokiga hus på samma sätt, kanske ett tivoli eller något från Värmland? Vad som helst, bara det är hus med många små fönster.

Jag har fått nya möbler i min ateljé (string, yaay!) så när jag rensade och slängde bland alla papper och pennor så hittade jag en hög med färgade papper.
Jag var såklart genast tvungen att teckna ett porträtt med färgad bakgrund. Använde min polychromos-pennor och ett turkosgrönt papper.
Rotade igenom min inspirationsmapp och hittade en bild på Veronica Maggio, sagt och gjort, såhär blev resultatet! (har ni förresten hört Maggios låt från Jill´s veranda ”look at miss Ohio”? Det bästa jag hört på evigheter, lyssna nu genast på den!)