Åh har så dåligt samvete för att bloggen hamnar i kläm nu när jag inte är hemma och bara övningskör och pluggar hela dagarna! Nu börjar jag dock se ljuset i tunneln och jag hoppas ni håller ut och fortsätter kika in här och väntar på mig tills jag är tillbaka för jag saknar att blogga och saknar er!

Min pappa var en golfspelare av rang. Han spelade varje dag, eller så ofta han kom åt iallafall. På somrarna spenderade han mer tid på golfbanan än någon annanstans.
Jag förstod aldrig riktigt tjusningen med golfbanan. Inte förrän nu.
Pappas gamla ”gubbgäng” på golfbanan, eller ”morrongänget” som han träffade varje dag när han var där ute och spelade, har nämligen gått ihop och startat golftävlingen Papen Memorial. Alltså, en golftävling till min pappas minne.
Det är så himla fint så jag blir alldeles rörd när jag tänker på det!
Att han har varit så viktig och inte bara ”en gubbe på golfbanan”, att han ska få en så fin sak som en egen golftävling! Tänk vad stolt och mallig han hade varit om han visste det!

På pappas begravning var det en hel del ledsna golffarbröder och det var liksom jag då jag förstod att han var mycket mer än bara min pappa som råkade gilla golf. Att han påverkat folk, att han är den där roliga gubben som drar skämt och ställer upp när det behövs, även för andra än oss där hemma.
Så fint att tänka på.

Så nu är det snart dags för den första Papen Memorial och i första pris får man min pappas putter, som sedan ska bli ett vandringspris eftersom tanken är att tävlingen ska fortsätta år efter år.
Vad jag förstått (det verkar lite oklart än) så ska man ha känt pappa för att få vara med och sedan kunna bli inbjuden att spela i tävlingen så småningom.
I vilket fall som helst så är det ett så himla fint initiativ och jag är så himla glad att de fina golffarbröderna dragit igång detta, bara för pappa!

Tack, det betyder jättemycket för vår familj, att veta att han var så omtyckt! TACK! Han hade varit så stolt!