Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Köpvillkor »
Integritetspolicy »

Annas Identitetskris!

sep 10, 2019 | , | 0 kommentarer

Sen jag flyttade ut från min ateljé i stan och istället satte mig hemma i källaren och jobbade, så har jag fått en smärre identitetskris!
Jag trodde i min enfald att ateljén bara var en ateljé, men ack så fel jag hade. Den visade sig vara livsviktig!
Utan ateljén är jag ingen. Så känns det.
Ingen säger hej till mig, ingen ser när jag kommer och ingen ser när jag går.
Just att jobba hemifrån är inga problem, så själva arbetet påverkas inte. Men jag påverkas.

Nu är jag hemma alla dagar i veckan. Är jag på jobbet är jag hemma. Är jag föräldraledig är jag hemma. Är det helg är jag hemma.
Jag har ingen anledning att klä på mig, sminka mig, göra mig till och då förlorades en stor del av mitt liv. Den biten jag tyckte så mycket om.
Jag saknar promenaden till jobbet på morgonen, de tio ensamma minuterna man fick börja dagen med.
Jag saknar kaffet i soffan med de andra.
Jag saknar pingisen efter lunchen och jag saknar AW:n på fredagar.
Jag saknar mitt liv, mitt sammanhang, mitt gäng.
Min identitet.

Jag har börjat kika på retreats, åka och finna mig själv. Vara tyst i tio dagar, gå på yogakurser.
Börja träna mer, gå på avslappning, tatuera ögonbrynen och börja med lösögonfransar.
Famlar runt och försöker hitta ett nytt jag som passar in med någon som sitter hemma och jobbar.
Försöker känna mig tillfreds, snygg fast jag sitter i pyjamas, viktig fast ingen bryr sig.

Pratade med min mamma igår och hon tyckte det var livsavgörande att jag hittar en ny ateljé omgående. För min mentala hälsas skull.
Jag är beredd att hålla med, det här tär otroligt på mig.
Mer än jag kunnat ana.

Det är inte samma sak att hälsa på. DÅ är man alltid vid sidan av. Även om man brukade höra till, så blir det aldrig samma om man en gång lämnat.
Jag känner mig som en pensionär.
Förstår att de behöver ställtid att anpassa sig till att vara utan sammanhang, från att nyss ha hört till.

Jag försöker boka möten och luncher, komma ut och få lufta mig lite.
Gå på AW och träna, måste komma ut!
Känns som jag är instängd och behöver luft.
Det är min värsta känsla.

Jag Gillar:

sep 3, 2019 | | 2 kommentarer

  • Ljudet när man öppnar ett nytt kaffepaket och vacuumet släppet, swooooohoup
  • Överdraget på fickpinnar, alltså paneringen. Varför säljs inte stekt panering som snacks? Hade gärna ätit på bio! (minns ett Vänner-avsnitt när Joey äter en hink med KFC och bara äter skinnet, relaterar!)
  • Tanken på en ny ateljé. Jag är redan dödstrött på att sitta hemma och det är absolut inte hållbart att sitta här längre än nödvändigt. Jag tänker mig svinstora fönster, högt i tak och trägolv……ehum
  • Att min garderob snart är färdig. Jag har hårdrensat, slängt ut allt och målat och byggt om hela min walk in, så nu är den ljus och fin och praktisk! Längtar tills jag får lägga in kläderna i prydliga högar igen
  • Inreda vårt framtid sovrum i huvudet. Min nuvarande ateljé ska ju bli sovrum och jag kan knappt bärga mig!
  • Mitt nya halsband från Efva Attling som jag köpte på loppis i helgen. Det är en knut, så passande! Dessutom har det kort kedja så det ligger precis i halsgropen
  • Jeans som sitter bra utan att skära in i höfterna
  • Kräftor! Åt ett helt paket häromdagen men fick äckelpanik när det såg ut som de var fulla med mask i magen, men efter en googling visade det sig att det var deras sädesledare som blir så lång på hösten. Nästan lika äckligt som mask dock….sädesledare
  • Jag har planer på att åka på ett retreat till våren, där man inte pratar på tio dagar utan bara mediterar. Tycker tanken känns svindlande och väldigt spännande, men samtidigt är jag rädd för vad jag ska hitta om jag gräver så djupt inuti
  • Dra bort guldfolien på bregottpaketen
  • Höra Knut berätta om granntjejen so han är kär i. Han berättar noggrannt om hur de ska gifta sig, vad de bestämt och presenter de ger varann
  • Rodebjers mönster agave nut green, om jag vore ett mönster vore jag det
  • Att pappa slapp bli en gammal gubbe. Gamla gubbar gör mig så ledsen och jag får hjärtknip att se dom stapla fram och köpa färdigrätter och en ensam bulle i en påse. Nej, jag orkar inte,,,,,
  • På morgonen när Knut läser för Stig med påhittat språk eftersom han inte kan läsa ännu
  • Min bokklubb
  • Att det är svalare nu. Imorse var det krispigt i luften, mitt bästa väder
  • Stigs sneda framtänder
  • Dubbelnougat

 

Hejdå Sommaren, Hej Hösten!

aug 13, 2019 | | 0 kommentarer


Det här var första sommaren som en familj på fyra.

Det visade sig bli den bästa sommaren jag haft!


Full med utflykter men minst lika många dagar då vi bara andades och var familj.

De dagarna är ju ändå de man minns.

Det har varit en fröjd att åka runt med de här två barnen. Knut är i en alldeles ljuvlig ålder, om än en smula trotsig. Fast det har nästan kommit mer sen vi kom hem från semestern.


Allt det här ska jag bevara och tänka på när snålblåsten viner i februari.

Hur genomljuvligt det är att inte vara gravid. Nu är ändå Stig tio månader och fortfarande njuter jag varje morgon när jag vaknar och känner att det är bara jag i min kropp, och bredvid sover en lintott. Så mycket bättre!

Den här semestern har gjort mig lugn och det var det jag behövde. Vila.

Nu är jag redo för en spännande höst!


Jag ser fram emot höstkläderna i min garderob, att få träna igen och bli stark.


Sensommarkvällarna i orangeriet, med tända ljus och filtar.


Jag längtar efter att få teckna ostört och länge. Testa nya saker och färger.


Jag hoppas att hösten kommer vara snäll mot mig och innehålla lika mycket vila som sommaren.


Tack kära sommar, för fulltankade batterier och den bästa familj man kan önska sig.

När Vi Bodde På Landet!

jun 19, 2019 | , , | 7 kommentarer


Innan vi fick Knut så bodde jag och Emil i ett superdrömmigt hus på landet.

Vi hyrde huset och jag minns så väl när vi fick det. Fick nypa mig i armen varje dag i flera månader. Tänk att jag bor här!

Här är uthuset som vi senare röjde ut och gjorde i ordning en festloge i. Det var också hit ut man fick gå och elda flera gånger varje dag för att få varmvatten.

Jag hade en väldigt turkos ateljé, men med balkong så man kunde öppna upp och höra fågelkvitter och milslång tystnad.

Tre kakelugnar hade vi!

Kakelugnar och vi hade tapet med talgoxar i sovrummet som var så stort att man kunde fått plats med ett litet fotbollslag där inne. Utanför var det äppelträd, åkrar och skog.

Köket var mörkbrunt när vi flyttade in, men vi målade om och bytte kakel. Sen blev det lantligt och fint, men alltid kallt om fötterna.

Kattvinden fick bli en walk-in garderob.

Det bästa med hela huset var att vi kunde äta frukost utan att se en enda människa. Möjligtvis ett rådjur eller två.


Vi hade en matsal också, med paradis-tapet.


Oändlig trädgård och all tid i världen för loppisfix och trädgårdshäng.

Vi var mitt uppe i bröllopsfix!

 

Tänk att vi hade nästan 300 kvadratmeter att göra vad vi ville på! Då var jag 28 år och Emil var 26. Så mycket hus på två så små personer!

Två småttingar som inte hade en tanke på att man skulle köpa utemöbler eller ta körkort för den delen (det var jag som va lite trög på den biten, ehum)

Med lånad gräsklippare klippte vi (dvs Emil) hela ENORMA trädgården!

Sen gifte vi oss!

Och huset rymde både min familj och en massa vänner som sov över efter bröllopet.

Det blev höst i paradiset.

Bara att gå runt huset så var man i skogen och kunde plocka svamp på kvällarna.

Partylogen färdigställdes och invigdes med kräftskiva!

Vi åkte på bröllopsresa till Italien och fick ett plus på ett italienskt graviditetstest!

12 veckor senare fick vi missfall och vår första jul i huset grusades.

Försökte få julstämning men allting var förstört. Allt som var fint var borta och i det här huset fick jag reda på att min bebis försvunnit och att min pappa var sjuk. Allt i samma veva.


Allt var vitt och pappa hade köpt en klänning till mig på loppis.

Några veckor senare dog min pappa och huset blev en enda stor röra av sorg, spöken och känslor.

Försökte göra fint, tänka på annat. Komma tillbaka till det där ljuvliga med huset igen.

Det blir vår igen. Trots allt. Allting i huset blev lättare när det inte längre var tretton grader i köket på morgonen.


Vi fikade i vårsolen.


Sen fick vi kattungar och genast kändes det lite bättre igen. Ett hus med kattungar kan man ju inte vara riktigt lika ledsen i.

Vi hamnade i tidningen med vår sommardröm till hus! (foto Christer Gallneby)


Sen, ÄNTLIGEN, blev jag gravid!


Och med en ny bebis i magen, tackade vi vårt älskade hus för den här tiden och flyttade in till stan. Med varmvatten i kranen, nära till kompisarna och odragiga köksgolv.

Tack älskade hus för den finaste och värsta tiden i mitt liv.
Ibland saknar jag dig så det gör ont i bröstet, lugnet, tystnaden, platsen.
Jag ska dricka kaffe på trappan på landet igen, men inte just nu.
Allt har sin tid.

Följ mig på bloglovin

bloglovin