Tänkte skriva ett långt inlägg om hur hela den här upplevelsen har ändrat mig som person, men jag antar att ni börjar tröttna på död och tråkigheter nu, så jag hoppar över det.
Istället får ni se min nya fina luddiga tröja! Den är så mjuk att jag vill gå runt att krama mig själv mest hela tiden. Från Gekås i Ullared (jag tvingade med mig Emil dit i lördags, efter fyra års tjat)
Känner du behovet av att skriva av dig så gör det. Jag älskar din blogg just för att du inte räds att blanda högt och lågt. Och för mig som gått igenom liknande är det en liten lisa och lite terapi att läsa om dina upplevelser. (Nu ska du ju inte känna att du SKA skriva om det just därför, men om du känner behovet, gör det!)
Anna, det är din blogg och du ska inte begränsa dig för vår skull. Vi läser ju din blogg för att se och läsa det som kommer från DIG. Skriv det du har lust med och inte det du tror vi vill läsa. Vill bara säga tack för att du låter oss ta del av ditt liv, väldigt givmilt av dig!
Jag vill läsa det inlägget, skriv!
Kan bara hålla med de ovanstående kommentarerna.
Har du behov av att skriva – gör det. Tror inte att någon blir less för den sakens skull.
Jag tror att man har väldigt stor respekt och förståelse inför det du har varit med om och således hög acceptans.
Skriv det du vill!
nice, ibland kan man hitta fynd där 😉
jag vill gärna läsa om det om du känner att du orkar skriva (är säker på att det skulle vara bra) och dela med dig. att läsa om mänsklig utveckling är alltid intressant, och ditt fall har jag också funderat på när man nu ’känner’ dig lite grann, såhär genom bloggen.. 🙂 kram
Åh vad fin den är jag älskar det mönstret har en mössa och fuskpolo som är leopardmönstrade som också är så goa och luddiga så att man vill ha dem på jämt.
Oj vilken fin en! Tröjan alltså!
Och hoppa inte om du inte vill!