@annaileby_art
anna@annaileby.com
Det fina med att vara sin egen är att man får bestämma allt själv.
I mitt fall var det också skönt att slippa ha en chef eller arbetskollegor att ta hänsyn till.
Jag gillar ju som bekant att vara ensam.
Men det finns också en baksida av det.
Jag har aldrig någon att bolla idéer med. Ingen som är insatt i mitt företag och vet hur hela processen ser ut.
Ingen mer än jag vet hur mycket eller lite uppdrag jag har och ingen blir ledsen ihop med mig när det går dåligt.
Men det värsta är att jag inte heller har någon att jubla ihop med när det går bra.
Det saknar jag.
Väldigt mycket.
Inte samma sak kanske men du har oss ????
Men din man då? Allt du beskriver känns det ju som att han är svaret på önskan. Han vet hur mga timmar du jobbar, hur det går för dig och han finns där att jubla med dig 🙂 Inte samma sak som riktiga kollegor kanske, men ändock
Och jag har det precis som du. Ensam i min ateljé om dagarna, kreativ, vill bolla, vrida och vända men har bara mig själv. Maken jublar när det ska jublas, tröstar när det ska tröstas och hejjar när det behöver hejjas. Lilla Mamma är delägare fortfarande men pensionär sedan två år, hon finns inte i ateljén varje dag. På telefon och någon gång som extra händer, men i det kreativa är jag helt ensam nu.
Som tur är jobbar maken på ett litet företag som gärna tar med sig de anställdas familjer på aktiviteter, när jag känner mig för ensam åker jag till honom och snyltar på deras finfika och firande. De blir lika glada varje gång!
Så behövs det lite hejja och stötta är det bara att hojta till! Jag kanske hör av mig när det behövs lite åt mitt håll. 🙂