@annaileby_art
anna@annaileby.comI fredags åkte vi äntligen upp till Karlstad. Jag har haft Värmlands-abstinens i flera månader så det var väldigt välbehövligt.
På lördagen började jag med en promenad in till stan. Från mammas nya lägenhet så går man längs Klarälven, så himla fint!
Åh Karlstad, hur kan man INTE vilja bo här?! Älskar förövrigt konstverket med den kringelikrokiga mittlinjen!
Kolla, Klarälven är nästan lite lik Rhen i Basel!
Såhär såg det ut i somras på vår semester i Basel, same same but different:
I Karlstad var det Pridefestival!
När jag strosat färdigt åkte jag hem och åt kräftor med mamma och Emil laddade med pasta….
…för han och Knutte skulle nämligen köra cykellopp på söndagen! Knuts första lopp, Labanloppet!
Det var två startande när barnloppet drog igång, Knut och en annan kille, som också hette Knut fast han var betydligt äldre. DubbelKnut (förlåt, jag var tvungen)
Knutte var en mycket stolt tvåa som klarade loppet galant trots springcykel och sju år yngre än sin motståndare!
Efteråt blev det kramkalas med mormor, medan vi väntade på att Emil skulle starta.
PUSS!
På kvällen var det dags att åka tillbaka till Småland, mycket motvilligt. Det kändes som jag körde åt fel håll hela vägen.
Karlstad är verkligen vackert! Har bott här i 11 år nu och ett bättre ställe att uppfostra sina barn på är svårt att hitta. Det händer saker, man har nära till naturen, det finns allt och bilköer i rusningstrafik är max 15 min. Mina söner är 7 och 10 år och jag känner att dom kan va ute i lekparken själva utan man är orolig. När dom blir stora nog att resa runt i stan själva kommer jag nog inte heller va så orolig. För det är så lugnt och tryggt här och du tar dig överallt på mindre än 20 min. Men jag saknar min pappa, som precis som din mamma bor 30 mil bort och kan det va så att där dom bor, det är ”hemma”? 🙂
Fina foton! 🙂