@annaileby_art
anna@annaileby.com
Jag minns precis hur det var första gången jag såg Dig, minns precis vad Du hade på Dig, hur hissen luktade efter att Du varit där.
Hur mycket jag längtade, kramade Din tröja och drömde om Dig när Du var i Åre.
Dagen Du sa att Du älskade mig första gången, innan jag hunnit säga det. Stod alldeles nära och Du sa-….jag….älskar……Dig.
Hur Du står ut med mig fast jag är okontrollerad, stökig och omöjlig.
Hur Du ändå lyckas se förbi allt det där och förstå att jag innerst inne bara vill vara med Dig. I all evighet.
Jag minns gången när Du försa Dig och berättade att du hade en ring, någonstans, som var till mig. Att Du ringt min pappa och frågat om jag fick bli Din.
När Du inte kunde släppa mig på hela kvällen och jag var alldeles rödflammig av Ditt stickiga skägg på mina kinder.
Morgonen Du gjort picknick, hittat det perfekta stället och smsat Din bästa vän att springa och köpa champagne.
Det var den kvällen jag inte kunde sluta gråta för att jag aldrig förut varit lyckligare.
Nyförlovad och med huvudet bland molnen.
Mitt liv, från och med Du!
vilken underbar kärleksförklaring 🙂
Anna, va otroligt fint skrivet! Inget va till mig, inte ens i närheten men jag blev helt varm i kroppen av att veta att det finns sån fin kärlek! Bra jobbat att fånga honom!
Åh jag minns de som om det var igår när Emil var i Åre och jag dyrt och heligt lovade att kika efter hans skäggiga anlete och så att inga dumma brudar skulle försöka sno honom. Det var fint. För du och jag hade inte träffats än och jag kände mig glad att jag fick förtroendet att jaga bort möjliga dumma tjejer. Nu behövde jag ju såklart inte göra det eftersom Emil bara hade ögon för dig då som nu. Men ändå. Jag tycker att det är fint.Himla himla megafint.
Längtar till i vår när jag tar min man under armen (eller snarare tvärtom) och åker mot Smålandet. Då kommer vi och hälsar på och oh-ar och ah-ar över över ert hus!!
Det minns jag också! Ni är välkomna!