@annaileby_art
anna@annaileby.comDecember är en så tudelad månad för min del. Dels så älskar jag julmyset och alla ljus, att få göra fint och slå in paket och dricka glögg och hela den grejen. Men december är också månaden då min pappa blev sjuk.
Trots att det nu snart gått fem år så kan jag fortfarande minnas exakt hur den där månaden var, hur det luktade, hur det kändes inuti.
Den tredje december fick vi reda på att pappas cancer var obotlig, att vi bara skulle få sitta bredvid och se på när han tynade bort. Avgrundsdjupet som kändes inuti då är så svårt att sätta ord på. Som ett ständigt illamående och ett stort blött täcke över hela tillvaron.
Dagen efter det beskedet gick jag in i vecka tolv i min graviditet. Vi var på adventsfika hos en vän när jag kände hur det började rinna blod. En timme senare på en kall brits fick vi reda på att graviditeten var över.
Man säger ju att en olycka sällan kommer ensam. Det verkar onekligen stämma.
Hela december luktade handsprit och instängda sjukhusrum, plastmuggar med sugrör i och en pappa som slutade prata helt.
Allting var bara så fruktansvärt sorgligt och jag låg vaken hela nätterna och spelade candy crush för jag visste att om jag somnade skulle jag vakna med panik i bröstet och svårt att andas.
Så jag lät bli att somna.
Exakt en månad efter beskedet om pappas cancer så dog han.
Tre dagar in på ett sprillans nytt år så rämnade alltihop.
Sorgeåret som det brukar kallas första året efter någon dör.
Minns så väl första dagen på jobbet, när jag mötte en man i hissen som frågade om pappa mådde bättre och jag fick svara att han var död.
Bara sådär.
Så väldigt märklig upplevelse.
Nu är det snart december igen.
Det kommer bli ett annat december nu, ett med ljus och julklappar och glögglukt igen.
Men den där känslan av ett svagt illamående ligger ändå där i bakgrunden och gror.
Påminner mig om att ingenting varar för evigt.
❤❤❤❤❤
Har följt dig länge men aldrig kommenterat tidigare. Fastnade nog för bloggen mycket pga att vi har gått igenom liknande grejer. Min pappas cancerbesked kom 2 december och jag var då 12 v gravid. Han dog den 30 dec, fyra veckor senare. Vi fick behålla vårt barn men annars är det så mycket igenkänning när du skriver om din pappas sjukdom och det ni gick igenom.
Jag har en 3 1/2 åring och en 2 åring nu så det är mycket igenkänning när du skriver om Knut också.
Jag är dessutom introvert som du så jag uppskattar och känner mycket igen mig i dina texter kring det.
Ja, ville bara berätta det! Gillar din blogg mycket. Blandningen mellan teckningar, renoveringar, kläder och längre djupare texter.
Tack! Och hoppas ni får en fin decembermånad trots omständigheterna!
Känner igen mig så. Arg cancer som på 2 månader fått en frisk att inte finnas mer. Att behöva svara att pappa är död när nån frågar hur det går. Att dessutom behöva uppleva detta under jul som ju är så förknippat med familj och glädje, det måste vara så himla tufft! Hoppas att du får en bättre december än på många år!
Känner också igen mig i det du skriver. Min pappa gick bort i cancer, och det var under juletid. Sju år senare är jag fortfarande nedstämd från och med mitten av november.
I år blir första julen med barn som kan få klappar av tomten så jag hoppas jag kan få lite julfeeling.
Känner med dig.
Jag förlorade också min pappa till den jävla cancern och såg honom tyna bort, och tänker på det varje gång maj månad tar slut, trots att det nästa år är 6 år sedan. Känner igen mig i allt du skriver. Det där porträttet på din pappa är så fantastiskt fint, så mkt kärlek i det. Rätt säker på att han är med dig i mycket du gör.
Skickar lite kärlek åt ditt håll <3