Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Männen i Mitt Liv!

jul 9, 2015 | Tankar och Vardag | 5 Kommentarer

Kunde inte sova härom natten. Låg och tänkte på den där läskiga mannen jag skrev om för ett tag sen. Sen kom jag vidare in på de män jag träffat i mitt liv och ju mer jag låg där och funderade desto argare blev jag.
Arg över hur man blivit behandlad och arg över vad man behövt stå ut med. Arg för att jag aldrig sa ifrån och arg för att jag var ung och de var äldre och borde vetat bättre.

Jag har haft en del pojkvänner i mina dagar, men när jag låg där och funderade så kunde jag ändå bara komma på två som jag verkligen tyckte om på riktigt (och då är jag alltså gift med den ena av dom två)

Det var den där första killen, som bodde i USA, som jag chattade med i över ett år och som jag sen av en slump mötte på en bensinmack i Halmstad. Han krossade mitt hjärta så brutalt efter det att jag trodde jag skulle hamna på hispan och aldrig komma ut mer. Det tog mig flera flera år att komma över honom och jag blir fortfarande arg bara jag tänker på honom.
Sen var det den svartsjuka. Som skaffade massa fejkade konton på nätet och började prata med mig för att se vad jag skrev Som tvingade mig att elda upp alla kläder och alla foton jag hade sen innan jag mött honom. Något jag såhär i efterhand ångrar något gruvligt givetvis.
Han som förklarade allt så in i minsta detalj att jag till slut trodde jag skulle explodera om jag fick höra exakt hur långt tid det tog att cykla från a till b. I minuter och sekunder.
Han som bara ville hålla sin hand runt min nacke när vi gick på promenad, som ett strypkoppel på en hund.
Den där killen på högstadiet, som visade mig sitt fläckiga lakan och sa att det var fläckar från hans förra tjej.

Sen, i slutet på gymnasiet träffade jag Daniel.
Världens snällaste och jag kunde inte riktigt förstå att man kunde vara så snäll (efter de jag mött tidigare kan man ju förstå min förvåning)
Vi var tillsammans i tre år och förlovade och allt.
Men jag kände mig för ung, för ofärdig med livet och jag gjorde slut.
Länge länge efter det var jag kär i honom ändå. Han som skrattade åt allt jag sa och som alltid tyckte att jag var snyggast i världen.
Vi pratar fortfarande med varann och är idag väldigt bra vänner. Jag är evigt tacksam över honom, som visade att det finns sådana som inte tvingar sig på eller har massa konstiga ideér för sig.

Några år senare flyttade jag till Värnamo. Där bodde jag granne med världens snyggaste kille, med sånt där perfekt skäggstubb och ordentliga vader.
Han började låna ris hos mig, sen plingade han på min dörr på natten och sprang sen in till sig. Men han var ju inte så gammal då, jag får skylla på det.
Nu, sju år senare har vi en unge ihop och firar snart treårig bröllopsdag.

Livet alltså. Så fint det kan bli ändå.

porträtt

5 Kommentarer

  1. Åh, igenkänning på det här. Tänker väldigt ofta, med stor stor bitterhet änsålänge, på alla mina idiotex och hur jag missade i princip hela min tonårstid pga hängde ihop med och ägnade för mycket tid och energi åt…killar. Motsatsen till självförverkligande och utveckling av den egna personen. Blir ofta arg, ledsen och sorgsen över dessa förlorade år och tänker hur jävla mycket viktigare det är att som trettonåring finna vänner istället och göra roliga saker bortom ”kärlekens” stränga villkor. Villkor som raderar en och håller en tillbaka. Självutplåning och underkastelse. Fick jag säga en enda sak till mitt tretton- till tjugoåriga jag skulle jag säga: ”skit i killar. Livet är så mycket mer än dem”.

  2. Sa himla himla fint skrivet.. tanker ofta pa vilket bananskal det var att jag taffade the love of my life..

  3. För det första vill jag säga, vilken jävla otur med de första killarna! Känns nästan som en overklig film att höra någon prata om det när man själv aldrig varit med om det (tack å lov). Men med Emil har du ju verkligen hittat rätt! Blir ibland lite avundsjuk på ditt absolut tokkära sätt att prata om honom. Stort Grattis till att vara så kär, verkligen, det förtjänar du! För det andra vill jag säga att det måste vara svårt att skriva allt det där och vara så öppen, men det får mig att tänka lite extra på hur jag vill att mina barn ska bli. Än så länge små, men hur ska jag få dom att bli människor som respekterar andra, killar och tjejer. Att inte sätta sig över och vara elak. Att våga lita på sig själv och andra. Att känna sig trygg i sig själva. Det är svårt, man hoppas ju att man gör rätt, men det bästa man kan göra är väl att se dom och älska dom… Ska nog gå och pussa lite på dom istället för att surfa vidare nu.
    Tack Anna för att du delar med dig och jag vet att Knut kommer bli en helt underbar kille som vet hur man behandlar folk, för det har hans mamma och pappa lärt honom.

  4. Jag ser såna där män ibland, som håller handen om nacken på en stackars kvinna. Brukar säga till mitt sällskap att den där mannen verkar vara vidrig. Får höra att jag missuppfattar, men jag kan bara inte se hur man kan hålla någon sådär utan att ha någon form av stört kontrollbehov. Här fick jag det bekräftat lite till.

  5. Oooooo vilka killar! Jag blir nästan rädd. Jag har också haft en del killar, väldigt olika. Fyra av dem har påverkat mitt liv ordentligt. Två av dem har jag gift mig med…Den jag är gift mig nu är resultatet av att jag testat mig fram och lärt av mina misstag. Han får mig att le, även de dagar när allt går åt helvete. Han är slö och slarvig men det vägs upp av att han älskar mig trots att jag är asjobbig och bloggar hej vilt om hans tillkortakommanden;)
    Snygg är han också! All is good!

Läs mer 

Vi gör om vårt vardagsrum!

Nu har vi inte renoverat något hemma på en mindre evighet (okej vi tapetserade Stigs rum vid jul) och vi älskar ju att göra om hemma!Så nu är det dags igen! Såhär ser det ut nu (typ, hittade bara gammal bild, detta är ju innan vi byggde orangeriet men ja, ni fattar)...

Att Köra Fast.

Är inne i det där stadiet där allt jag gör blir fult, ointressant, oviktigt.Målar och målar, börjar på nya dukar och försöker jonglera flera målningar samtidigt för att förhoppningsvis någon ska bli bra.I fredags gick jag hem med en känsla att jag helt glömt bort hur...

Mitt 2020

 Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Jag köpte en sommarstuga! Jag har drömt om det så länge men alltid tänkt att unga personer inte har råd med sommarstuga. Sen insåg jag att jag inte var så himla ung längre och köpte en!Det är mitt livs bästa...