@annaileby_art
anna@annaileby.comFör några veckor sedan var jag på en seans.
Jag är skeptisk. Vet inte om jag tror på andevärlden, men samtidigt vansinnigt nyfiken.
Så jag gick dit.
Började med avslappning och för mig har det aldrig varit svårt att slappna av, släppa all och liksom flyga iväg. Blir så avslappnad efter en stund att jag knappt vet vad som är upp och ner.
Efteråt kom det då ”andar” eller vad man nu ska kalla dom. En pojke från 1800-talet, en gammal dam och till slut kom då min pappa.
Jag hoppades såklart i smyg på att han skulle komma, men blev ändå väldigt skeptisk när han väl gjorde det.
Dels kändes det för nära, lite läskigt nästan. Dels kändes det för otroligt.
Men sen grät jag, fast jag lovat mig själv att låta bli. Sen grät mediet på pappas vägnar.
Vad han sa behöver jag inte ta upp här, det är orelevant egentligen.
Men nu efteråt vet jag inte vad jag ska tro.
Jag vet dock att jag tänker fortsätta med avslappningen. Det är bra för mig att kunna pausa från min ständigt snurrande hjärna.
Jag är kreativ dygnet runt, oavbrutet tänker jag på ideér och nya lösningar. Jag klurar och vrider och vänder och ibland vill jag bara åka på semester från mitt eget huvud.
För det pausar aldrig.
Att kombinera en hjärna på högvarv med en sjutton månaders unge gör att det ibland blir overload. Så nu har jag lovat mig själv att pausa ibland.
Pappa bad mig leta efter tecken, att han visst finns där om jag bara letar.
När jag kom hem var senast uppringda nummer i min mobil till pappa.
Jag har inte ringt honom på trettiotvå månader.
Nu var han senast uppringda.
33 sekunder varade samtalet stod det.
33 sekunder hinner man säga mycket på.
Hej Anna!
Det här inlägget var väldigt häftigt och modigt gjort att skriva. Det finns så mycket man kan säga om andevärlden och om det ens finns andar och spöken. Dessutom tycker jag själv att det är väldigt många skeptiska personer ute och även dem som tror fullt på det. Jag är en person som tror på det, men inte tror på allt. Jag dock inte varit på seans men har varit på meditation med ett medium och har själv sett lite saker hända och synas under mitt liv. Har även en bror och pappa som ser dem.
Så tycker att det är starkt gjort att skriva ut det och att du vågade testa.
Älskar din blogg!!
Hu Creepy!
Jag vet inte heller riktigt vad man ska tro om det, men jag har iallafall en stark känsla som säger att man inte ska rota och framkalla de som redan är döda, tror inte att det är bra.
Läskigt med mobilen när du kom hem dessutom….
Himla bra att du ska lägga in avslappning i vardagen och att du har så lätt att slappna av.
Är grymt avis på att du kan slappna av, jag övar ständigt på att kunna slappna av eftersom jag är på helspänn och har ont i kroppen mest jämt, men lyckas sällan särskillt bra tyvärr.
Intressant… Jag har haft funderingar på att göra något sådant för att få kontakt med min pappa. Jag har nog alltid trott på andar och det har han med. Saknar min pappa så jag går sönder. Skulle göra vad som helst för att få ett tydligt tecken från honom. Det känns som om jag skulle bli så mycket lugnare då. Hur kommer man i kontakt med någon seriös som kan detta?