Efter några dagars mellanlandning hos mamma i Karlstad, styrde vi kosan mot Sunne. Sunne ligger alltså sex mil norr om Karlstad och är så fint så man får svindel!

Vi hade dessvärre inget vidare väder, men det är ju en världslig sak. Stugan vi hyrt låg mitt ute i ingenstans och hade den här spektakulära utsikten!

Vi gick husesyn och Knut fann sig genast till rätta och började packa upp sina grejer.

Själva stugan var inte något extra, men utsikten däremot!

Vi blev hungriga och gav oss av in till Sunne. Regnigt men ack så fint.

Vi gick till restaurangen Saffran & Vitlök som vi hört mycket gott om. Så himla fin personal som fixade precis den Knut gillade när det inte fanns på menyn. Så han fick makaroner, köttfärs, gurka och majs. Så gulligt när folk orkar göra det där lilla extra och Knut hälsade att det var den bästa majsen i hela Sunne!

Efter maten åkte vi på utflykt till Rottneros!

Knut var kartansvarig i vanlig ordning.

Rottneros är alltså en stor park med olika trädgårdar och skulpturer….

…och förstås en jättestor lekpark, Nils Holgerssons äventyrspark!

Men eftersom Knut är rädd för både ”höjder och snabbhet” som han själv säger, så var det mest Emil som fick leka i klätterställningarna.

Men åka flotte gick bra!

Jag hängde med den här kexfantasten medan pojkarna åkte över vattnet fram och tillbaka hundra gånger.

Dags att kolla på kartan igen. Kolla vad stor Knut har blivit förresten, så himla mycket pojke nu och inte det minsta liten bebis längre.

Vi bestämde oss för att gå vidare mot skulpturerna.

Så svårt att veta på förhand vad en femåring ska tycka om sånt här, det kan ju vara dödstråkigt för vissa barn. Men Knut är nyfiken och vill titta på allt, undrar vad det är och vad det föreställer, så han är en verklig stjärna att gå på kulturäventyr med!

Det här var min favorit.

Sen upptäckte vi den här läskiga, längst bort i en allé.

Vi var tvungna att kolla lite närmare.

Creepy! Kunde typ inte sova på natten efter pga denna. Låg och tänkte på att hon stod där ensam på natten i mörkret! Fy!

På nära håll var hon inte lika skrämmande…..bara lite.

Efter besöket i parken brakade åskan loss och vi åkte hem och tog en tupplur på soffan.

Den här killen var dock inte det minsta trött, så vi fick ta selfies medan brorsan sov.

Det var vår första dag i Värmland och mitt hjärta gjorde volter över att vara hemma igen.