Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.
I höstas fick jag frågan om jag kunde teckna omslaget till en doktorsavhandling om allergi.
Såklart kunde jag det, älskar när jag får teckna något som jag inte brukar göra.
Önskemålen var att det skulle finnas med lite olika allergisframkallande saker, så jag tecknade med en katt och i bakgrunden är det björkar. Tjejen i fråga gjorde jag lite röd om näsan precis som om hon skulle vara allergisk.
Såhär blev det:
Nu har vi inte renoverat något hemma på en mindre evighet (okej vi tapetserade Stigs rum vid jul) och vi älskar ju att göra om hemma!Så nu är det dags igen! Såhär ser det ut nu (typ, hittade bara gammal bild, detta är ju innan vi byggde orangeriet men ja, ni fattar)...
Är inne i det där stadiet där allt jag gör blir fult, ointressant, oviktigt.Målar och målar, börjar på nya dukar och försöker jonglera flera målningar samtidigt för att förhoppningsvis någon ska bli bra.I fredags gick jag hem med en känsla att jag helt glömt bort hur...
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Jag köpte en sommarstuga! Jag har drömt om det så länge men alltid tänkt att unga personer inte har råd med sommarstuga. Sen insåg jag att jag inte var så himla ung längre och köpte en!Det är mitt livs bästa...
@annaileby_art
anna@annaileby.com
Du är så himla bra på att fånga känslan när du ritar. Det där röda i ansiktet liksom. Det syns så tydligt att hon är allergisk. Jag är så impad. 🙂
Håller med föregående skrivare…jag får känslan av att ögonen svider och näsan rinner, trots jag inte är allergisk själv. Bakgrunden är lysande också 🙂
Hon jobbar som läkare på lungmottagningen i Umeå där jag jobbar och jag var på hennes disputation i torsdags 🙂 Jag såg boken innan på mottagningen och tyckte jag kände igen stilen på bilden på framsidan och kollade i boken där det stod att det var du som gjort den 🙂 Jättefin!
Tack igen för ett fantastiskt fint arbete!
Å Anna, denna gillade jag, skulle sitta fint på mitt kontor (är astma/allergisjuksköterska). Alla bilder man får är alltid typ en fimp på en gräsmatta eller söndersotade lungor: inte vad jag vill ha som utsikt när jag arbetar och inte precis det bästa sättet att skapa förtroende. Bra jobbat!
Jag är helt förbluffad! Du har fångat känslan, besväret och allt är fantastiskt fint!