@annaileby_art
anna@annaileby.comFör att peppa upp mig själv när jag kände mig nere för några veckor sen skrev jag en lista på saker jag inte kunde göra om jag var gravid och på den listan fanns bland annat ”klättra i höghöjdsbana”.
Sagt och gjort, jag tog med mig Emil och Uffe (som sitter mitt emot mig på kontoret) till Isabergs nybyggda bana!
Jag va sjukt kaxig innan, sa att jag minsann inte var det minsta höjdrädd och det var inga problem.
Jag var först ut, på den ”lätta” banan där även barn fick klättra, ca 5 meter över marken.
Alltså jag blev så himla rädd, hängde i den där säkerhetslinan för allt jag var värd (var helt blå på armarna efteråt!) inte direkt för att det var högt, det tänkte man inte så mycket på, men att det var så….vingligt! Man skulle ju gå mellan helt lösa pinnar, jag trodde det skulle vara lite mer stegar och sånt där, inte så mycket lösa saker.
I vilket fall som helst kunde jag ju inte fega ur (plus att man inte kunde gå ner om man väl börjat banan) så det var bara att fortsätta trots att mina ben skakade som asplöv!
Jag var HELT genomsvettig när jag gått klart banan (barnen som var med sprang över hur lätt som helst, inklusive deras mammor och pappor)
Måste jag tillägga att jag inte klättrade de andra två svårare banorna?
Det gjorde däremot Uffe och Emil, så jag fick agera fotograf och mespropp medan de klättrade, då såg det ut såhär:
Sicken bra idé med en lista, borde rekommenderas till personer som upplevt samma förlust. Gott initiativ!
Hrm, jag blir nästan darrig bara av att se bilderna och föreställa mig hur det skulle kännas att genomföra det… Fem meter räcker gott och väl. 😛 Bra jobbat av dig att fixa en av banorna tycker jag!
Åhh, tack för inspirationen! Kom just på att jag har en sån bana nära mig som jag tänkt besöka, men som glömt. Men nu kom jag på d igen! Ett måste innan sommaren e slut
Åh gud jag får svindel av bilderna bara! Aldrig i hela livet att jag hade gjort det, får ju svindel om jag står på en stol, haha!
Åh som jag känner igen mig! Jag var ivrig och småkaxig innan, men väl uppe i träden som en skrämd Bambi som kramade alla träd. Det som fick mig att slutföra banan var att de föreslog att en kille skulle komma upp och hämta ner mig, men det fick så höga poäng på min våpighetsskala att jag lyckades ta mig samman. Jag kände mig ändå stolt över att ha tagit mig igenom och det tycker jag du också ska göra Anna! Kram