Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Anna om Förskolan, del 2!

jun 1, 2015 | Bebis | 10 Kommentarer

Jag skrev ju om förskolan härom dagen. Att vi fått en plats på en kristen förskola och bestämt tackat nej eftersom vi helt enkelt inte är särskilt religiösa av oss.
Istället blev vi erbjuden en plats på en annan förskola och i fredags var vi där och tittade.
Min hjärna skrek nej, min kropp skrek nej, varenda del av mig skrek NEJ när jag kom in där.
Jag har en bild av förskolor, dels från när jag var liten och gick på en som jag älskade så himla mycket (speciellt rit-rummet) och sen den min mamma jobbade på när jag var liten, med motessoriinriktning och kuddrum!

Det här var långt ifrån kuddrum och pyssel och jag blev så himla besviken Bilden i mitt huvud på hur jag föreställt mig Knuts förskoletid raserades på en minut och när vi gick ut därifrån höll jag på att börja gråta för att det bara kändes fel.
Det är milslång kö till alla förskolor i Värnamo så jag hade dessutom inget annat alternativ att välja. Sätta honom här eller på den kristna.

Jag ringde och bokade ett möte på den kristna, ville åtminstone se vad det rörde sig om.
Vi kom dit och möttes av siúpergullig personal, massa färgglada lådor med barnens namn och teckningar överallt.
De hade pärmar för varje barn fulla med teckningar, fotavtryck och roliga saker de gjort.
De hade kuddar att bygga kojor med, lekaffär, briojärnväg och ”byggrum”. Dessutom egen gymnastiksal!
En gång i veckan går de ut i skogen och letar efter igelkottar och jag är en jubelidiot som tackade nej utan att ens kolla först!

Här kom mina egna förutfattade meningar ikapp mig, hur dum jag är som bara dömer ut något innan jag ens sett det.
Visst, de ber bordsbön och berättar om varför vi firar jul, men vad gör det när de har världens största bokhylla fullproppad med böcker och låter barnen rita teckningar på annat än utskrivna målarbokssidor.

Så nu ska jag be en stilla bön om att vår plats här finns kvar och att Knut kan få börja här efter sommaren, trots hans jubelidiot till morsa.

glad

10 Kommentarer

  1. Don´t knock it til you try it!
    Jag förstår dina invändningar mot det kristna konceptet men å andra sidan är det faktiskt ganska fint att ens barn i denna sekulariserade värld får lära sig lite om kristendomen som har varit en väldigt viktig del av Sverige till bara för några årtionden sedan. Sedan är det upp till barnet att anamma eller förkasta konceptet. Vilken tur att Knut fick en sån klok mamma som faktiskt kan ändra sig när det behövs! (Jag håller tummarna att det funkar!)

  2. Ja heja dej som kröp till korset (he he) Tror det kommer bli jättejättebra!

  3. Jag förstår ditt dilemma, verkligen! Hoppas det blir jättebra hur det än blir, det är en riktigt fantastisk känsla att få lämna sitt barn till ett ställe som man märker att barnet älskar!

  4. Härligt att du tog dig tiden att hälsa på där! Jag arbetar själv på en privat kristen förskola i Småland och tycker faktiskt att vår förskola gör mycket roligt med och för barnen, som kommunala förskolor kanske inte alltid har möjlighet till. Hoppas att platsen finns kvar och att Knut kan börja där till hösten!!

  5. Jag hade nog reagerat likadant om vi fick plats på någon form av religiös förskola men precis som du säger är det ju dumt att döma ut innan en ens sett hur det är. Hoppas platsen finns kvar för förskolan lät toppen!

  6. Jag och mina syskon gick på kristet dagis, inte för att min familj är troende utan för att det helt enkelt var det dagis som hade bäst lokaler, trevligast personal och finast omgivningar. Visst, vi bad bordsbön varje dag men mina föräldrar resonerade så att på så vis fick vi barn möjlighet att välja vilken ”väg” vi ville gå själva, eftersom de inte ”kunde” ge oss den religiösa biten hemma. Jag har jättebra minnen från min dagistid och hade jag bott kvar i Småland hade jag inte tvekat att placera mitt (än så länge ofödda) barn där.

  7. åh hoppas hoppas platsen finns kvar!!

  8. Modigt, klokt och bra gjort!

  9. Vet du vad som är positivt med att inse att man har haft fel och därefter erkänner det? Man utvecklas som människa, lär sig och blir bättre! Tänk vad tråkigt det är med folk som aldrig kan erkänna att de har fel liksom.
    Jag håller tummarna för att platsen finns kvar på det kristna dagiset nu!

  10. FINT och stort av dig att erkänna att du haft förutfattade meningar och KUL att det verkar vara ett bra dagis!
    Hoppas Knut får plats där.
    ps: du är ingen jubelidiot

Läs mer 

Skillnaden mellan konsttryck och print

Som ni kanske vet så tog jag fram det här printet av Sara Danius nyss. Det gillade ni verkligen för de sålde slut på två dagar!Printet var i A4 och kostade 200 kr. Alltså väldigt billigt. Jag har också de här bilderna i min webshop, konsttrycken.De är 43x34 cm och...

Att visa det finaste man har.

Nästa helg ska jag ta med mig en av mina bästa kompisar till stugan.Det känns så himla stort och pirrigt att visa det finaste man har för någon man tycker mycket om.Som att ta hem en ny kille och presentera för föräldrarna och verkligen vilja att de ska gilla honom!...

10 Saker jag säger nej till.

I större delen av mitt liv har jag sagt ja. Fast jag egentligen inte velat.Sen något år tillbaka har jag istället börja säga nej.Det ÄR svinjobbigt att säga nej, speciellt när jag egentligen inte har någon annan anledning är att jag inte vill. Men det korta obehag som...