För några år sen gick jag på Tendensdagen som är en föreläsningsdag i Stockholm.
Det var en massa föreläsare som gick upp efter varann, en del bra och en del mindre bra. Mycket rörde ämnen som inte har med det jag gör att göra så då lyssnade jag väl bara med ett halvt öra.
Men sen, sen kom Han!
Med långt hår, converse och svarta naglar. Inte alls som de andra kostymnissarna innan honom.
Då började jag genast lyssna.

Han hade så himla fina svar på frågorna (tyvärr fick han aldrig utveckla svaren för att intervjuaren var mer noga med att läsa innantill än att spela vidare utifrån svaren) men jag fastnade totalt!
Så himla klok och vettig, medmänsklig och fin.
När han senare, efteråt stod och signerade sin bok var jag bara tvungen att gå fram, fast jag egentligen inte vågar göra sånt.
Jag sa att om jag hade varit en man, hade jag varit du. Sen gav jag honom mitt visitkort och dagen efter kom en vänförfrågan på Facebook från Micael Dahlén.