Anna Om Färg!
För ett tag sedan gjorde jag ett jobb, där jag förutom betalt, också fick ett presentkort att köpa material för!
Eftersom jag har en hel del pennor (köpte även lite fler dock) så tänkte jag ta tillfället i akt att testa nått annat.
Jag har sedan en tid tillbaka varit trött på mitt tecknande, trött på allt detaljarbete, på min stil och på, ja, hela mig typ.
Så jag beställde nått jag inte brukar använda, nämligen färg på burk!
När jag gick på konstskola blev jag presenterad för de här färgerna och fastnade direkt. De är en form av akrylfärg fast blir totalt matt och täcker så himla bra. De är ljuvliga att måla med!
Någonstans i bakhuvudet mindes jag detta och beställde en hög med såna här Flashe färger.
De här nyanserna valde jag!
Jag älskar att välja färger och är extra förtjust i de lite smutsiga nyanserna.
Häromdagen ringde de från Schenker och sa att de hade en pall med material till mig. En pall?! Trodde jag hade beställt en låda typ.
Men det visade sig att jag hade beställt flerpack av alltihop, så istället för en burk av varje har jag nu tre av varje färg! Istället för två akvarellblock har jag nu 20 (det var två tiopack!!) och istället för en pensel i varje storlek har jag nu tre av varje!
Så nu jädrar har jag material så jag står mig en stund!
De här färgerna har iallafall inspirerat mig att måla igen och på ett helt nytt sätt än jag brukar. Och det är så himla roligt och fritt!
Visar så fort det finns nått tillräckligt bra för att visa upp!
Annas Önskelista!
Snart är det jul och även om min familj försöker med alla medel att vi ska sluta med julklappar så vägrar jag! Älskar julklappar, det kan inte hjälpas.
Jag satte ihop en liten önskelista, även om allting är svindyrt kan man ju få drömma lite.
* Överst på min önskelista står en ateljé! Jag längtar ut från huset så himla mycket, jag längtar efter att få breda ut mig och att ha mer tid att teckna. Gärna nått ljust, stort och med högt i tak. Om jag får drömma alltså. Annars duger i stort sett vad som helst just nu….
Den här tröjan från Filippa K med den perfekta kragen! Älskar allt med denna tröja! Ska nog spara ihop till den om inte annat.
Jag är en riktig sucker för smycken, fast de ska vara små och diskreta och sånt man slipper ta av och på. Mina sju ringar jag har på mig, tar jag aldrig av mig. Det här halsbandet från Atom47 har stått på min önskelista länge. Så otroligt fint! Vad vore jag utan min hand?
Tröja och tights i merinoull från Lindex. Tänk vad skönt att få vara varm och mjuk! Har man detta så är det en perfekt bas för resten tänker jag, bara slänga över en klänning eller lång tjock tröja och så är man klar! Mmmmmm!
Det perfekta skärpet från Rodebjer (inte ens hutlöst dyrt, för en gångs skull!) Så fint så fint så fint!
Stickad löskrage från Arket, också i merinoull. Har en vinterjacka som är ganska låg i halsen så det här hade varit perfekt under den. Så fiffig grej! Känns som temat för den här julens önskningar är att få vara varm. Tror det beror på att det är så gruvligt kallt i min ateljé i källaren. Jag önskar mig tid och värme i julklapp i år.
Anna & Keramiken!
På tisdagar går jag på keramikkurs, det är således veckans bästa dag!
Jag älskar att få göra saker med händerna och extra roligt att få göra nått som liksom bara är för mig, bara för att jag ska ha roligt. Det ska inte säljas eller visas upp. Fast nu visar jag ändå haha!
Förra gången jag gick kursen gjorde jag en massa små vaser och händer och kaniner och allt möjligt, men den här gången ville jag göra nått stort, nått som tog lång tid och som jag fick pyssla med länge. Så jag bestämde mig för att försöka göra ett ansikte.
Jag pinnade tusen bilder på instagram för inspiration, hur jag skulle gå till väga, låg vaken på nätterna och tänkte ut hur det skulle vara smidigast att göra, hur mycket en näsa egentligen står ut och såna där viktiga saker.
Jag gick all in med andra ord!
Sen var det kursstart och redan när jag skulle börja forma själva klumpen som skulle bli ansiktet insåg jag att det här kommer bli svinsvårt!
Men, sakta men säkert jobbade jag mig fram. Min tanke var att jag ville göra en skulptur av en arg tjej.
Tror att alla mina år som porträttecknare ändå hjälpte en hel del, trots att det är väldigt mycket svårare när det ska vara tredimensionellt. Vad jag också hade svårt med var att göra det bland folk, så svårt att skapa nått när andra ser på. Jag vill hela tiden ursäkta mig och säga att jag inte är klaaaaaaaaaaaaar än, det ska till en haka osv, men det är nog mest i mitt huvud det känns svårt och ovant.
Såhär såg hon ut efter första kurstillfället. Utan underläpp och haka, men väldigt arg. Och med för stor näsa.
Sen låg jag sömnlös i en vecka igen för att klura ut hur jag skulle få henne på rätt köl igen. Hon kändes helt enkelt fel.
På det andra tillfället bestämde jag mig för att inte göra henne arg, så jag tog bort de tydliga ögonbrynen och skar av näsan och byggde en ny, mindre. Hon fick en haka, större kinder och mer panna också.
Och öron! Fy, öronen var tråkiga att göra men svårast av allt har ändå varit munnen, är fortfarande inte helt nöjd med den.
Här tyckte jag ändå hon började bli fin, mycket snällare och mer mänsklig än vid första omgången.
Tredje gången var det dags för det kritiska momentet att skära av toppen av huvudet för att kunna göra henne ihålig inför bränning! Så nervöst att bara skära rakt igenom! Kände mig som en blandning av styckmördare, plastikkirurg och hjärnkirurg. När väl hjässan var av så gröpte jag ur henne så hon inte längre skulle vara solid och sen satte jag tillbaka huvudet och dolde skarven.
Sen var det dags att ge henne hår! Jag visste att jag ville att hon skulle ha lilla My knut och tyckte att hon även skulle ha en större lugg så det hände lite där fram också. Passade även på att bygga ut bakhuvudet ordentligt här.
Jag gav henne en ny längre hals och en aning om axlar. Satte på huvudet lite snett med flit för att få mer känsla. Hade hon bara stitrrat rakt fram hade det känts så…..skulpturigt på nått sätt.
Jag har också gett henne ögon som ni ser, inte bara hål som hon hade tidigare.
Imorgon är det dags för nästa sittning, jag vet inte om hon är klar eller om jag ska gå över alltihop igen. Men risken är kanske att man petar sönder om man gör för mycket?
Men kanske att hon ska få en sjal i håret också……kanske.
Om Att Längta Hem!
Min stora skräck i livet är att bli gammal och känna att jag bott hela mitt liv på fel plats. Eller att det ska hända mamma något och så har jag slösat bort alla år jag kunde haft ihop med henne.
Hade det varit bara jag hade jag flyttat tillbaka till Värmland imorgon.
Men det är inte bara jag.
Varje gång jag kommer dit, oavsett var än i Värmland jag befinner mig, så blir jag alldeles varm inuti. Som att allting i mitt röriga inre hamnar rätt.
Jag hamnar rätt.
Jag hör hemma i Värmland och jag längtar hem.
Nu har jag bott i Småland i tio år.
Jag kör fortfarande fel, kan inga hemliga utflyktsmål och skulle aldrig kalla mig smålänning.
Hur gör man när man är en familj där den ena parten är så djupt rotad på ett ställe och den andra precis lika hemmakär på ett annat?
Hur gör man en kompromiss?
Jag föreslog en plan, fem år, eller kanske tre. Man flyttar, ger det tre år och trivs man inte så flyttar man tillbaka.
Rimligt tycker jag, eller?
Hur har ni gjort, när hjärtat längtat hem?
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
