@annaileby_art
anna@annaileby.comAnnas Love Tag!
Jag är ingen smyckes person, intalar jag mig. Men det finns vissa saker jag aldrig tar av mig och det är mina ringar och mina armband.
Jag bär med mig alla minnen och viktiga stunder i de där armbanden så om jag tog av mig dom skulle jag känna mig alldeles naken.
Vi kikar närmare:
Det första armbandet, med bokstavsberlockerna har jag fått från Jane Koenig. Man kan välja bokstäver och det finns i olika utföranden, guld, silver och en rosafärgad silver variant. Jag valde silver och såklart ett E och ett K, sen la jag till ett hjärta också. Så nu har jag alltid med mig familjen på armen.
Gillar att det är så litet och nätt, väldigt lätt och att det går att få väldigt smalt eftersom mina handleder är extremt smala.
Nästa armband är ett klassiskt Fuck Cancer-armband som jag fått av mamma när pappa dog. Alla i familjen fick varsitt och jag har inte tagit av mig mitt sen dess.
Det tredje armbandet med alla berlockerna är ett Pandoraarmband som jag fick av mormor för typ femton år sen. Jag har fått en berlock eller två varje jul och födelsedagar sen dess och nu är det helt fullt. Så fint tycker jag, att mormor valt ut det hon tycker är finast och nu har jag med mig små delar av henne varje dag (när jag flyttade hemifrån fick jag en husberlock och när jag var gravid fick jag en barnvagn)
Det sista, slitna skinnarmbandet är min pappas och det viktigaste av allihop. Han sa att alltid att det var bra mot kobrabett och att så länge han haft på sig det så hade han inte blivit biten av en kobra en enda gång. Jag satte på mig det dagen han dog och skulle bli så oerhört ledsen om det försvann. Antagligen skulle jag bli biten av en kobra då också.
Dagens Höstporträtt!
Det är så HISKELIGT fint ute nu (när det inte regnar vill säga) och jag vill teckna alla bilder i senapsgult och rostrött.
Så jag gjorde ett höstporträtt, och vem är mest perfekt för det om inte Atilio med sitt rödbruna hår och perfekt gröna ögon.
Såhär blev porträttet:
Här är även en väldigt svajig film från när jag tecknade bilden.
Hittills har jag lånat stativ och utrustning från Adam på jobbet men nu är det nog hög tid för mig att köpa eget (eller i alla fall klura ut hur jag använder min systemkamera till detta) så hoppas jag får ordning på det nu i veckan.
Älskar ju de här filmerna, roliga att göra och spännande, även för mig, att kolla på.
Hoppas ni gillar det lika mycket som jag!
Om Ytliga Ting!
Imorgon har jag tid för att färga håret. Ahhh det är min bästa tid på året. Jag ÄLSKAR att sitta där under skynket, dricka kaffe och läsa skvaller tidningar i flera timmar och sen vips, komma ut som en helt ny person!
Jag har en tumregel när jag går till frisören, att hon alltid måste göra något drastiskt. Jag är ingen ”klipp-topparna-person”.
Den här gången ska hon dock inte klippa mig alls eftersom jag äääääääntligen börjat få långt hår (mitt ex beskrev mig som en person som alltid är ”mellan två frisyrer”) så istället ska hon färga det rosa!
Åh är så omåttligt peppad på detta!
Jag vill inte ha rosa ROSA, utan mer smutsrosa-lila-grått typ.
Lite såhär:
När vi ändå pratar om ytlighet ska jag skriva om en sak till, nämligen Tanita-vågen vi har på jobbet.
Det är en våg som räknar ut fettprocent, hur många procent av kroppen som är muskler och vatten osv. Sen räknar den ut hur gammal kroppen är (hög fettprocent och låg muskelmassa = hög ålder)
Jag vägde mig på den innan semestern, då var jag 40 år (jag är alltså 32 egentligen, dvs alldeles för otränad för min ålder)
Sen vägde jag mig efter semestern och var då 41, eller om det till och med var 42.
I vilket fall som helst så tänkte jag att nu jäklar måste jag göra nått åt saken.
Jag var trött jämt, orkade aldrig någonting förutom att ligga hemma i sängen så jag skaffade mig (mycket motvilligt) ett gymkort.
Nu har det gått 1,5 månader sen jag köpte kortet, har försökt få in ungefär tre pass i veckan (mina favoriter är tabata och bodytoning) och idag vägde jag mig på tanitavågen igen.
Jag har gått ner tre kilo i fett och gått upp fyra kilo muskler, jag har gått från att vara 42 år till att vara 31 år och jag är så JÄKLA stolt!
Jag har alltså inte bantat eller kört någon form av diet (förutom att käka minst en dubbelnougat i veckan) utan bara tränat så hårt jag bara kunnat.
Mitt mål är att vara 26 år till nyår, men om jag fortsätter i den här takten kommer jag vara bara barnet till dess!
Hurra för mig och mina muskler!
Dagens Porträtt + Video!
Jag har spelat in ännu en video (med hjälp av Adam, tack!)
Den här gången tecknar jag Sandra Beijer, fast bakom ett blad så att det är hon kanske inte framgår, men nu vet ni!
Och såhär blev bilden, om ni vill kika lite mer noggrant.
Hoppas ni gillar de här videoinläggen, det är nämligen väldigt roliga att göra så det lär bli fler.
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
