En Dag På Mossen!
Vi bor alldeles nära en nationalpark, nämligen Store Mosse.
Det är en sån himla lyx att ha sån urfin natur alldeles i närheten och vi är där ofta, året runt.
I fredags var jag ledig med båda barnen, så vi bestämde oss för att åka dit.
Det finns inget sätt som rensar hjärnan så bra som tidig höst utomhus.
Vi skulle gå skogstrollens stig!
Där ska man leta efter ledtrådar för att hitta det bortsprungna trollet Gnarp. Överallt längst stigen sitter det små skyltar och djur i trä.
Jag förstår inte varför jag inte åkt hit själv med barnen tidigare?! Det var ju hur mysigt som helst och så skönt att komma ut ur huset lite.
Till slut hittade vi Gnarp, som låg och sov bakom en sten.
Annas Identitetskris!
Sen jag flyttade ut från min ateljé i stan och istället satte mig hemma i källaren och jobbade, så har jag fått en smärre identitetskris!
Jag trodde i min enfald att ateljén bara var en ateljé, men ack så fel jag hade. Den visade sig vara livsviktig!
Utan ateljén är jag ingen. Så känns det.
Ingen säger hej till mig, ingen ser när jag kommer och ingen ser när jag går.
Just att jobba hemifrån är inga problem, så själva arbetet påverkas inte. Men jag påverkas.
Nu är jag hemma alla dagar i veckan. Är jag på jobbet är jag hemma. Är jag föräldraledig är jag hemma. Är det helg är jag hemma.
Jag har ingen anledning att klä på mig, sminka mig, göra mig till och då förlorades en stor del av mitt liv. Den biten jag tyckte så mycket om.
Jag saknar promenaden till jobbet på morgonen, de tio ensamma minuterna man fick börja dagen med.
Jag saknar kaffet i soffan med de andra.
Jag saknar pingisen efter lunchen och jag saknar AW:n på fredagar.
Jag saknar mitt liv, mitt sammanhang, mitt gäng.
Min identitet.
Jag har börjat kika på retreats, åka och finna mig själv. Vara tyst i tio dagar, gå på yogakurser.
Börja träna mer, gå på avslappning, tatuera ögonbrynen och börja med lösögonfransar.
Famlar runt och försöker hitta ett nytt jag som passar in med någon som sitter hemma och jobbar.
Försöker känna mig tillfreds, snygg fast jag sitter i pyjamas, viktig fast ingen bryr sig.
Pratade med min mamma igår och hon tyckte det var livsavgörande att jag hittar en ny ateljé omgående. För min mentala hälsas skull.
Jag är beredd att hålla med, det här tär otroligt på mig.
Mer än jag kunnat ana.
Det är inte samma sak att hälsa på. DÅ är man alltid vid sidan av. Även om man brukade höra till, så blir det aldrig samma om man en gång lämnat.
Jag känner mig som en pensionär.
Förstår att de behöver ställtid att anpassa sig till att vara utan sammanhang, från att nyss ha hört till.
Jag försöker boka möten och luncher, komma ut och få lufta mig lite.
Gå på AW och träna, måste komma ut!
Känns som jag är instängd och behöver luft.
Det är min värsta känsla.
Min Garderob I Höst!
Nu är det höst, min bästa årstid när det kommer till kläder! Jag ÄLSKAR höstkläder!
Speciellt i år när den rostbruna färgen är superinne och finns överallt, det är liksom min färg och jag har ytterst svårt att motstå den. Passar så himla fint ihop med mörkbrunt, senap, ljusrosa, ljusgrå, lavendel (som jag egentligen hatar, men fint i kombination med rost) och mörkblått.
Den här hösten har jag ”bytt stil” igen. Eller jag har snarare rensat min garderob stenhårt och bara behållit sådant jag verkligen älskar och märkt att jag faktiskt bäst gillar basplagg. Alltså enfärgade saker, eller möjligtvis randigt och blommigt.
Jag sålde min älskade rostbruna Odessa kappa från Rodebjer för någon månad sen. Det har alltid varit nått som skavt i mig när jag haft den, den har varit snäppet för stor (hade medium och hade nog trivts bättre i en small) och så var den så lång så det blev liksom inga ben kvar.
Men jag älskade färgen så innerligt. Men så tog jag tag i mitt liv och tänkte att man kan inte ha något i sin garderob som är så hiskeligt svindyrt och så älskar man det inte. Så jag sålde den.
Istället köpte jag en mörkblå Filippa K jacka/kappa med piléfoder inuti. Man kan knäppa den på två olika sätt och jag köpte den från min favoritgrupp på Facebook, Labels We Love för en femhundring. Den är oanvänd med lapparna kvar och det är ett sample, alltså ett plagg som kanske aldrig kom i produktion.
I och med denna nya kappa (har aldrig ägt en mörkblå tidigare) så kände jag att jag behövde matcha resten av garderoben med denna nya renare siluett.
Sååå, här är ett collage jag satt ihop hur jag tänker att jag ska se ut i höst (fler inspirationsbilder finns i min pinterestmapp I want to look like this please)
Jag tänker blanda stickat med jeans, klumpiga sneaker, mössor och skinnväska. Ser fram emot halsduk och kyligare väder.
Är så glad att jag den här hösten både är långhårig och blond, det var längesen!
Det passar ju dessutom ypperligt till en mörkblå kappa!
Jag Gillar:
- Ljudet när man öppnar ett nytt kaffepaket och vacuumet släppet, swooooohoup
- Överdraget på fickpinnar, alltså paneringen. Varför säljs inte stekt panering som snacks? Hade gärna ätit på bio! (minns ett Vänner-avsnitt när Joey äter en hink med KFC och bara äter skinnet, relaterar!)
- Tanken på en ny ateljé. Jag är redan dödstrött på att sitta hemma och det är absolut inte hållbart att sitta här längre än nödvändigt. Jag tänker mig svinstora fönster, högt i tak och trägolv……ehum
- Att min garderob snart är färdig. Jag har hårdrensat, slängt ut allt och målat och byggt om hela min walk in, så nu är den ljus och fin och praktisk! Längtar tills jag får lägga in kläderna i prydliga högar igen
- Inreda vårt framtid sovrum i huvudet. Min nuvarande ateljé ska ju bli sovrum och jag kan knappt bärga mig!
- Mitt nya halsband från Efva Attling som jag köpte på loppis i helgen. Det är en knut, så passande! Dessutom har det kort kedja så det ligger precis i halsgropen
- Jeans som sitter bra utan att skära in i höfterna
- Kräftor! Åt ett helt paket häromdagen men fick äckelpanik när det såg ut som de var fulla med mask i magen, men efter en googling visade det sig att det var deras sädesledare som blir så lång på hösten. Nästan lika äckligt som mask dock….sädesledare
- Jag har planer på att åka på ett retreat till våren, där man inte pratar på tio dagar utan bara mediterar. Tycker tanken känns svindlande och väldigt spännande, men samtidigt är jag rädd för vad jag ska hitta om jag gräver så djupt inuti
- Dra bort guldfolien på bregottpaketen
- Höra Knut berätta om granntjejen so han är kär i. Han berättar noggrannt om hur de ska gifta sig, vad de bestämt och presenter de ger varann
- Rodebjers mönster agave nut green, om jag vore ett mönster vore jag det
- Att pappa slapp bli en gammal gubbe. Gamla gubbar gör mig så ledsen och jag får hjärtknip att se dom stapla fram och köpa färdigrätter och en ensam bulle i en påse. Nej, jag orkar inte,,,,,
- På morgonen när Knut läser för Stig med påhittat språk eftersom han inte kan läsa ännu
- Min bokklubb
- Att det är svalare nu. Imorse var det krispigt i luften, mitt bästa väder
- Stigs sneda framtänder
- Dubbelnougat
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
