@annaileby_art
anna@annaileby.comAnnas Drömmar och Mål!
Igår satt vi några stycken och pratade om våra drömmar och mål.
Om hur man omedvetet sätter käppar i sina egna hjul genom att tänka att det inte går eller verkar för krångligt eller omöjligt.
Jag hade ett möte med min mentor i somras och plötsligt klickade något i mitt huvud. Kan inte riktigt förklara vad som hände men det var som att trycka på en knapp.
Jag ändrade inställning helt, siktade mot nya mål och ändrade min tankesätt och sen dess har det gått så himla bra.
Jag tog bort alla mina mentala pinnar som jag envisades med att fälla mig själv med och nu känns det så himla mycket bättre.
Kom att tänka på det igår, när vi pratade. De andra var nystartade företag, precis i början och jag har ändå hållit på sen 2008 (!!) så jag kände mig riktigt världsvan.
Min dröm när jag var liten, runt 10-12 år typ, var att få jobba som konstnär. Bara få måla och teckna hela dagarna men jag visste ju ändå någonstans att sådana jobb knappt fanns på riktigt.
Men någonstans i mitt undermedvetna har jag ändå hela tiden jobbat mot det målet. Gått utbildningar och gjort val i livet som har lett mig på rätt väg. Det har varit krokigt och snårigt då och då men nu är jag här.
Jag klarade det.
Jag lever min egen dröm!
Men har man uppnått ett mål är det dags att sätta ett nytt och jag siktar högt.
Vad jag drömmer om nu håller jag för mig själv, känns som drömmar så lätt grusas om man vädrar dom för ofta.Men jag är tacksam. Så evinnerligt tacksam att det här är min vardag.
Jag får många kommentarer om att jag är begåvad, eller att jag fött med en talang. Det gör mig lite provocerad för jag föddes inte med någonting mer än möjligtvis ett intresse för att måla.
Jag har tecknat otaliga timmar, hellre suttit hemma med mina pennor än lekt med kompisar. Alltid önskat mig nya ritgrejer i julklapp och på födelsedagar. Haft stöttande föräldrar som jublat och hejat på.
Så nej, jag har inte fötts med någon extra ordinär begåvning.
Men jag har övat. Så in i helvete har jag övat. Då kommer ”begåvningen” på köpet.
Annas Sida!
Som ni kanske märkt så har det varit stängt in till bloggen i några dagar för renovering. Men mitt i alltihop så stötte vi på lite problem så nu är den gamla sidan uppe tills vi rett ut vad som är fel så vi kan fortsätta.
Så håll ut!
Till dess bloggar jag på som vanligt.
Vad har hänt sen sist?
Jo jag har köpt ny dator, värt en jättefanfar för nu har jag en STOR stationär skärm med perfekt färgåtergivning, vilket den gamla datorn absolut inte hade.
Har ni undrat varför bilderna varit lite gula senaste tiden så har det berott på den andra datorn, men nu ska det alltså vara slut med det förhoppningsvis.
Jag har även gjort klart ett roligt uppdrag för Happyplugs, tecknat en kock ur Svenska kocklandslaget och fått hem jättestora papper från Canson.
Jag har aldrig tecknat stort förut, inte större än A3 och dess är 50×65 cm, så mycket pennor går det åt men ack så roligt det är.
Såhär har processen sett ut, dock bara mobilbilder men ni får hålla till godo med det just nu.
Anna om Sig Själv!
Jag har gjort ett enormt navelskåderijobb med mig själv och känner mig extremt väl.
Jag har alltid varit väldigt fascinerad av mig själv och velat veta precis hur jag funkar och tänker i olika situationer.
Kanske är alla så, eller så har jag någon sort egocentrisk störning av något slag.
Efter miljoner timmar kan jag mig själv innan och utan.
Jag vet hur jag reagerar på olika saker och i olika situationer. Vad jag trivs med och vad jag mår dåligt av.
Det har gjort det mycket lättare för mig att säga nej. Vet jag att jag mår dåligt av något så säger jag nej, även om jag kanske ”borde” säga ja.
Hellre ett ärligt nej än ett falskt ja, som jag har broderat i källaren.
* Att prata inför folk tex, ger mig sådan ångest att jag får hjärtklappning och blir illamående och kan inte sova på flera veckor innan. Så det tackar jag nej till. Oavsett vad syftet eller anledningen är.
* Att ställa ut mina bilder ger mig väldiga komplex och jag ser mig själv i en stor öde lokal utan människor och där står jag helt ensam och hatar mig själv för att jag sa ja.
Så det brukar jag också tacka nej till numera.
* När jag får ett mail eller sms där det står ”ring mig”. Usch, det hatar jag, men brukar tvinga mig själv att ringa upp ändå och sen får jag handsvett och blir oftast nöjd efteråt.
* Tjejmiddagar är en tillställning jag inte känner mig helt bekväm i. Känner mig alltid så annorlunda, som att jag är en pappafigur när alla andra är i trä (konstig liknelse)
Efteråt brukar jag behöva sova jättelänge för att det varit en sådan anspänning att sitta och vara trevlig så länge samtidigt som man håller in magen och funderar på om man sagt något dumt.
* När jag blir jättemegaledsen så slutar jag ihop mig som en mussla, stirrar rakt fram och gråter inte. Sen är jag tyst i flera veckor och skakar varje gång jag pratar om det.
* Jag älskar spontanöl och tillställningar där jag inte hinner tänka efter. Då har jag som allra roligast. Gillar inte att ha saker inplanerat, då blir jag akut illamående och måste ställa in.
* Jag trivs som allra bäst när jag är helt ensam, tex när jag åker tåg med hörlurar eller sitter i min källare och syr. Då glömmer jag bort både tid och rum och samlar på mig ny energi.
* När jag tycker om någon så tycker jag om någon väldigt mycket. Det kan vara vänner och familj och vem som helst. Men går upp i det alldeles väldigt och vill helst säga att jag älskar dem femton gånger om dagen.
* Jag skriver elaka saker i min sko med stortån. Samtidigt som jag pratar med någon jag inte gillar så skriver jag med tån inuti min sko en massa elaka saker som jag aldrig säger såklart.
* Jag är väldigt ironisk och cynisk person och orkar inte umgås med människor som inte är det tillbaka, för då måste man alltid försvara sig när man sagt något som var menat som roligt, även om det var lite elakt.
Raffinerad humor kommer överst på min lista över favoritegenskaper hos människor.
* Jag gråter väldigt sällan av mig själv, men nästan alltid till tv-progam.
* Jag trivs väldigt bra med hur jag är och bryr mig absolut ingenting om vad människor tycker om mig. Det är en egenskap jag fått först på senare tid och jag värdesätter den så himla mycket. Ni ska bara veta vad man sparar tid på att aldrig tänka på vad folk ska tycka eller tänka om en!
Dagens Porträtt!
Jag har tecknat ett nytt självporträtt.
Jag ÄLSKAR att teckna självporträtt, det finns liksom oändligt att gräva ur, ändra, hitta på och göra om.
Just idag kände jag för att vara Megaman (det känner man väl alltid för egentligen) så då blev jag Megaman. Inte svårare än så.
Tror jag ska börja med en serie självporträtt med mig själv som olika karaktärer. Det hade varit himla kul att rita.
Jag och min storebror hade ett Nintendo 8-bit när jag var liten. Just Megaman 2 var mitt absoluta favoritspel (det och Super Mario 3, men de får väl bli nästa porträtt då)
Kommer fortfarande precis ihåg musiken, känslan, ja allt det där.
Har ett Nintendo 8-bit hemma nu med, men det bara hackar och låser sig när man försöker starta. Så jag får leva på de ljuva minnena från min brors rum, sittande i sackosäck i timmar och spela Megaman.
Det här är min hyllning till den känslan.
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
