Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Annas Höst!

Det är någonting med just den här hösten som ger mig bra feeling. Kan inte sätta fingret på det, det bara kännsi magen att det kommer bli så himla bra.
Min kompis Vestis sa samma sak, att hon hade bra magkänsla inför min höst så nått måste det ju vara i görningen.

Jag har en massa påbörjade skisser som väntar på att färgläggas. Jag älskar när jag lägger upp jobbet så, att jag skissar allt som ska göras, sen lägger dem i en hög och väljer vilken jag vill färglägga först.
Ungefär som att ha en egen målarbok plus att man får betalt när man färglagt färdigt, så lyxigt!

På tal om egen målarbok finns det ju såna dr målarböcker för vuxna nu. Jag har tre stycken som jag fått av min faster när hon kom på att hon fick ont i handen av att färglägga.
Jag testade att färglägga en och tyckte det var dödstråkigt.
Det är ju som himla tråkiga motiv.
Jag vill inte teckna blommor och blad eller tråkiga LSD mönster.
Jag vill teckna mäniskor.
Jag får väl se till att ge ut en egen variant, så får jag färglägga den själv sen.

Jag har kommit på en ny printserie jag tänkte försöka få fram under hösten så ni får lite nytt att hänga upp på väggarna.
Men de ska göras också, inte bara finnas i mitt huvud.
Men just nu är jag inne i en julperiod och vill bara teckna tomtar.
Ja ni hör ju….

Som grädde på moset är mina pennor i de bästa färgerna slut, nya är beställda men tills de kommer så sitter jag här och rullar tummarna med inspiration som riktigt rinner ur öronen!

Åh höst.
Höst och inspiration, som jag längtat!

iamtryingtobeawesome

Anna Om Studier!

Direkt efter gymnasiet började jag på konstskola.
Kanske var det för tidigt, kanske var det bra.
Men jag tror aldrig riktigt jag förstod hur lyckligt lottad jag var.
Att plugga är det absolut roligaste jag vet. Fast plugga är egentligen fel ord när det kommer till konstskola.
Fast det är hårt jobb, minst sagt. Men jag önskar jag hade fått gå min utbildning nu istället.
Gud vad jag skulle njuta av egentid i ateljén!
Bara jag, fyra väggar och en massa oljefärg och dukar överallt.

Det förstod jag inte då. Tyckte mest det var en väldig press och stress, att behöva åka över en timme bara för att komma till skolan.
Sånt som jag gladeligen hade gjort nu.

Jag gick en folkhögskoleutbildning i textil när jag var ”vuxen”. Dvs för fyra år sen.
Jag hade en helt annan inställning till att lära mig saker än när jag var purung.
Då var jag som en överfull disktrasa som inte kunde suga upp mer och nu som en torr svamp som suger upp allt.

Samtidigt ville jag komma igång med skola direkt efter gymnasiet.
Jag var ingen ”jobba och tjäna pengar först”-typ.
Har väl aldrig varit egentligen.
Hade jag fått välja hade jag pluggat hela livet. Läst onödiga små kurser om hur man virkar, gått alla konstskolor jag kunde komma in på och ha studielån upp över öronen till slut.
Men jag antar att även de roliga pluggåren måste ha ett slut.
Men jag saknar det.
Så evinnerligt mycket saknar jag att lära mig nya saker.

clownjosefin

Knuts Garderob!

Innan jag fick barn sa jag att jag aaaaaaaaaaaaldrig skulle köpa märkeskläder eftersom det var totalt onödigt med så dyra saker när de bara växer ur det.
Jag höll det löftet hyfsat länge men nu när han har samma storlek ganska länge (det har han förvisso haft hela tiden, han har aldrig varit något barn som skenat iväg direkt) så känns det iallafall något mer motiverat att ha lite märken iallafall, även om jag fortfarande köper det mesta på loppis eller tradera.

Knut har haft loppiskläder i stort sett hela tiden men nu när han har storlek 80 så finns det inte lika mycket längre, antagligen slits de mer eftersom de har den storleken längre och är betydligt mer aktiva än i tex storlek 56.
Så nu unnar jag honom lite nya kläder.
Just nu är det här mina favoriter i Knuttes garderob:

Den här jeansoverallen, som är supermjuk och tunn. Dock köpte jag den i storlek 86 så han har fortfarande inte riktigt växt i den.
Han ser ut som en liten bilmekaniker när han har den, väldigt gulligt!
Den kommer från H&M och sälj bara online vad jag fattade det som.

hmprod

Jag har dille på småbarn i stickat, tycker det är det absolut finaste som finns så nu när det börjar bli kallt jublar jag att jag äntligen får använda allt som tidigare varit för varmt!
Den här tröjan tex, också från H&M. Jag köpte den i somras och tog 86 för jag tänkte att han skulle ha växt lite tills nu. Det har han inte så vi kör med upprullade ärmar men det funkar ju det med.

hm

Nu när det blivit lite kallare har jag de här fleeceoverallen från mini rodini (min är från cutiepie.se)
Älskar att den är riktigt gul, det finns som sagt alldeles för få gula barnkläder och att gult är den bästa färgen är ju sen gammalt som ni vet.
Funkar bra med regnbrallor över eller skaloverall sen när det blir ännu kallare. En skaloverall köpte jag på loppis i helgen för 40 kronor!

Mini-Rodini-fleece-onesie-1574014523-1-700x700

Till den overallen har han den här tigermössan, också från mini rodini:

Som sagt så är jag en sucker för stickat, så i helgen beställde jag de här två tröjorna från Next, har aldrig beställt därifrån så det ska bli spännande att se hur de ser ut.

900-355sss2 (1) 900-355sss3 909366

Till alltihop har han de här skorna (okej, de är en storlek för stora, men SNART ska han ha de här skorna) från Kavat som jag köpte på loppis för 130 kr. Ett av mina bättre fynd måste jag säga!
Jag, Knut och mormor har likadana.

kavat_-_nymolla_ep-27475225-1

 

Så, det var lite från Knuts garderob.
När han var liten bebis körde jag på helvilt med färger och blandade hit och dit men nu när han är lite äldre tycker jag han är finast i lite murrigare färger och inte riktigt så skrikigt som innan.
Jag undviker tröjor med plasttryck mest för att jag tycker det är så himla fult och så länge jag bara kan ska jag passa på att klä honom som jag vill och försöka slippa allt med bilar, monster och dinosaurier.
Det kommer säkert sen när jag inte längre har någon talan, men fram till dess så njuter jag av att ha en liten minime i stickat!

vi

Anna Om Anna!

Jag har ju skrivit lite luddigt om at jag beställt min gamla journal men sen inte så mycket mer än så.
Det är nämligen så att man har rätt att läsa sin egen journal från sjukhus av olika slag och när jag var i sjuttonårsåldern så gick jag på BUP, dvs barn och ungdomspsyk.
Jag var ingen långvarig eller allvarligt sjuk patient, utan snarare en väldigt olycklig och förvirrad tonåring som visste varken ut eller in.

Men sedan några år tillbaka, när en kompis till mig sa att man kunde läsa vad de skrivit om en i just den där journalen, så har jag gått och klurat på om jag inte skulle beställa min.
Jag har vridit och vänt på saken, borde jag läsa eller borde jag låta bli?
Att rota i gammalt groll, är det verkligen en bra idé fast samtidigt är jag ju vuxen nu och kan förhålla mig till det hela på ett annat sätt.
Så jag beställde den.

Igår när jag kom hem från jobbet låg den där, som ett tidsdokument från en svunnen tid.
Det var fem sidor långt.
Korta meningar om hur jag mått under samtalen.
Det var så himla konstigt att läsa om sig själv!
När det står ”snart 18-årig flicka, mycket nedstämd…..”

Det var inte så farligt att läsa som jag trodde. Det stod inget som jag inte redan visste och inget nytt framkom.
Jag var bara på BUP en kortare period innan jag fick börja gå i terapi på vuxenpsyk istället.
De papprena har jag inte beställt och är egentligen inte intresserad av heller.
Det här räckte för att kunna sätta på ett stort plåster på ett sår som varit öppet länge och jag tror faktiskt att det läkte ihop bara av att läsa den där journalen.

Samtidigt blir jag arg och ledsen när jag läser. Stackars stackars mig som mådde sådär. Stackars stackars alla tjejer som mår sådär.
Nästa hela journalen handlade om äldre pojkvänner som behandlat mig illa, hur jag inte vågat stå upp för mig själv och hur jag tappat all självrespekt när det kommer till de där männen.
Usch!
Tänk om jag vetat då vad jag vet nu.
Vad skönt det hade varit om jag själv kunnat säga till snart 18-åriga jag att det blir bättre. Det finns andra, snälla killar också. Att inte allt alltid handlar om dem.
Tänkt om jag kunde sett mig själv nu, vad glad jag hade blivit då.
För det blev ju inte så dumt trots allt.
Jag blev inte så dum trots allt!

2011

dont like to talk?

You and me both.

Stalk me on insta instead.

deal?