Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Dagens Porträtt!

Jag har nämnt vid ett tidigare tillfälle att jag och Cecilia Forss har ett hemligt projekt ihop.
Det har legat på is en stund men är nu igång igen och det känns himla spännande och jag längtar tills jag får berätta vad det handlar om för er!
Men under tiden så kan vi kolla på det senaste porträttet jag gjort, nämligen just på Cissi!
Det här var ett av de roligaste porträtten jag gjort. Tycker nästan att det syns.

cissi

Annas Nya Upplägg!

Jag har ett nytt upplägg på mina arbetsdagar.
Eftersom jag har så pass många beställningar så vill jag inte helt drunkna bland dom och aldrig få teckna det jag själv vill längre, så för att inte stanna i min egen utveckling har jag lagt upp det så att jag tecknar beställningar på förmiddagarna när man fortfarande är klar i skallen och så tecknar jag mitt egna efter lunch när man behöver lite mer inspiration.
Än så länge funkar det hur bra som helst och jag känner att ja blivit inspirerad igen.
Det är en hårfin gräns nämligen, när man gör ett jobb av sin största hobby och det är att man tröttnar helt.
Så nu med det här nya upplägget så känns det genast mycket bättre!

Den här bilden var det första jag gjorde på länge, där jag verkligen kände mig inspirerad igen:

littlemagpie

 

Bilden är på en av mina favoriter: www.thelittlemagpie.com
Den är gjord med promarker och polychromos.

Anna Listar!

Saker jag är livrädd för:

  • Mördarsniglar
  • Galna män i skogen. Eller överallt egentligen.
  • Att Knut inte ska ha en bästis
  • Att något skulle hända min mamma
  • Köra över någon. Ska villigt erkänna att jag är smått disträ när jag kör bil.
  • Sätta i halsen. Ser det framför mig och blir rädd bara av tanken.
  • Att jag ska få cancer i magen
  • Att mina jobb ska ta slut
  • Att något ska hända Knut
  • Folk som kräks
  • Prata inför folk
  • Ha utställningar

Saker jag tycker extra mycket om:

  • Den där övningen på gymmet när man ligger på rygg och ska lyfta upp benen raklånga när någon knuffar ner dom igen
  • Köpa pennor i den perfekta smutsiga nougattonen
  • Dela ett paket chokladkrossglass på mitten och äta med sked. Sen när den är slut äta upp andra halvan också
  • Nougat i alla former
  • Dricka kaffe och gå in i konferencerummet och smygkolla på Knut när han är ute och leker på dagis (jag veeeeeeeet det heter förskola, men det låter så mycket trevligare med dagis, så jag varvar lite)
  • Måla andra lagret med nagellack och det blir helt jämnt
  • När min webmänniska kommer in och styr upp mitt liv och min dator
  • Instagram
  • Det gula i huvudet på kräftor
  • Skor utan klack
  • Tjejkompisar som frågar sånt man vill att de ska fråga om, utan att behöva säga nått
  • Höst i Stockholm
  • Hemstickat till småbarn

Knut och Förskolan!

Så kom dagen D, när Knut skulle börja på förskolan.
Man har ju hört diverse skräckhistorier med gallskrikande barn, separationsångest och gråtande föräldrar.
Det var inget sånt i vårt fall.
Fast det visste jag redan innan men man ska ju aldrig säga aldrig.
Vi körde på tre dagars inskolning, jag var med de två första dagarna och sen var Emil med en dag.
Knut åt, sov och lekte som om ingenting.

Sen blev det dags att lämna honom utan att vi var med.
Han vinkade och gick in till de andra.
Sen var det inte mer med den saken.
Nu är han inne på sin andra vecka utan oss och det går så jäkla bra!
Alltså min lilla modiga kille, så himla stolt jag är över honom!

Jag ringde senare på dagen för att höra hur det gått, men det hade inte varit några ledsamheter eller tårar, han låg och sov efter maten och jag kunde pusta ut.
De sa att han verkar vara oerhört trygg i sig själv och det var den finaste komplimang jag någonsin fått.

Jag och Emil pratade mycket om hur vi skulle göra för att han ska bli en stark, trygg och nöjd liten kille redan när han föddes.
Det är ju lättare sagt än gjort men tydligen har vi gjort något rätt eftersom han verkar vara precis just så nu!

Vi bestämde lite grundregler som vi försökt hålla oss till. Det här bestämde vi redan när han låg i magen. Jag tror att det är viktigt att prata igenom hur man ser på barnuppfostran och hur man tänkt sig, så man vet att man är på samma spår.
För det första så daltar vi väldigt lite med honom. Han får gå iväg och kolla och upptäcka utan att vi går efter hela tiden.
Så länge vi ser honom behöver vi inte vara en meter bakom hela tiden.
Visst kan man slå sig och trilla men det är ju oftast inte så mycket värre än att man blåser och sen är han uppe och på´t igen.
Han har trillat och han har testat, han slår sig ibland men det hör ju till.
Han kan klättra i både stegar och trappor så det räcker med att man står där och håller ett öga på honom, så brukar det gå bra.
Sen har vi haft regel nummer två: inget socker.
Knut har varken smakat på glass, bullar, sylt, saft eller ketchup och det går hur bra som helst.
Vi tyckte att han kommer äta så mycket socker i sina dagar ändå, så sålänge det går att låta bli kan man lika gärna göra det.
Han är aldrig sugen på att testa eftersom vi aldrig låtit honom prova så står det ett fat med bullar framför honom är han inte intresserad.

Han är fantastiskt vår lille kille och jag kunde inte bett om en bättre unge!
Tänk att jag bara för något år sedan gick runt utan honom.
Fy vad tråkigt jag måste haft!

inskolning

dont like to talk?

You and me both.

Stalk me on insta instead.

deal?