@annaileby_art
anna@annaileby.comAnna & Emil Möblerar!
Nu kan jag inte längre döpa inläggen till att vi renoverar, för den biten är vi i stort sett klara med. Det är Emil som fixar med all el i huset och drar om alla kablar och sätter petskyddade uttag överallt, men annars är det inget renoveringsbehov kvar.
Istället har vi dragit igång med den roliga möbleringsbiten!
Det är dock svårare än man tror när man väger som en mindre motorcykel, men jag sätter tassar på alla möbler och hasar runt dom på parketten.
Det ser ut som sju svåra år här hemma med kartonger och möbler om vartannat så ni får se lite glimtar av hur vi har det, där allt skräp är gömt bakom kameran.
Vi kikar:
I källaren där min ateljé är, är det fullkomlig kaos med lådor precis överallt så ditåt tittar vi inte. Istället kan vi kolla på väggen där jag hängt upp lite av de produkter jag designat genom åren.
Det här är min favoritplats i huset, burspråket! Det blev så himla fint med tapeten och egentligen var tanken att Emil skulle platsbygga en bänk längs fönstret men när vi ställde dit stolarna tyckte vi att det blev så bra så det kanske får vänta med bänken.
Svenskt tenn, Stig Lindberg och Fritz Hansen! Vilken kombo!
Vår eviga följeslagare i alla lägenheter är vårt stringhyllesystem. Men den här gången gjorde vi det inte så långt som vi brukar, utan byggde det mer på höjden så det går ända upp till taket! Fortfarande lite rörigt innan man bestämt hur saker och ting ska stå, men böckerna är iallafall färgsorterade!
Prickigt och prickigt och en hög med LP-skivor.
Köket är än så länge ganska ofärdigt eftersom vi väntar på rörmokaren (som kommer imorgon, yaaay!) men mattan som mamma vävt passar in fint iallafall. Bra substitut när vi bestämde att vänta med rutigt golv.
Gardinerna till köket håller mamma på att sy för fullt så de kommer hit så fot jag klämt ut bebisen.
Sovrummet däremot, är så gott som färdigt! Det är bara att byta kontakt i sänglamporna så de går att tända (därför det står provisoriska lampor på våra sängbord) Sänggaveln är en gammal blågrå ladugårdsdörr som jag köpt på Erikshjälpen för 50 kronor! Den väger ungefär hundra ton, men är väldigt tjusig.
I förra huset hade jag och Emil varsitt litet stringbord som sängbord. De var inte identiska vilket var lite störande så när jag sprang på dom här två på Åhlens på 70 % rea var jag bara tvungen att slå till! Perfekt med så många lådor också, så slipper allt ligga framme och drälla.
Jag pratade i tidigare inlägg om vårt garderobssystem. Såhär ser det alltså ut och är från Ikea i serien Bestå. Rymmer hur mycket kläder som helst!
Men det bästa i huset är ändå att de här två är på plats. Utan dom blir det aldrig riktigt hemma.
Dagens Färgglada Outfit!
Tack för alla era kloka kommentarer på förra inlägget!
Eftersom jag valt att gå ut med graviditeten får jag också stå ut med både bra och dåliga saker, så är det ju men jag tycker ändå det är bra att kunna sätta ner foten ibland och säga att det räcker!
Idag känns det iallafall mycket bättre (efter en middag hos min faster igår där jag mest satt och gnällde över att jag ville att den skulle uuuuuut)
Jag har bestämt mig för att försöka klä på mig ordentligt även om jag jobbar hemifrån eller är mammaledig, det blir så mycket roligare då än att hasa runt i pyjamasen jämt (ni som följer mig på instagram såg ju hur sorgligt det ser ut, med glipande tröja och hängbröst)
Så idag ser jag ut såhär, måndag och en helt oplanerad vecka! Det är det bästa jag vet, hatar när kalendern är full av anteckningar på saker jag måste göra.
Den här veckan är det en himla massa 30 års födelsedagar och min egen mamma såklart, som fyller år imorgon (förvisso inte 30)
Själv ska jag begrava mig i jobb, tecknande och har tänkt börja på en ny stor oljemålning!
Har inte målat på över ett halvår, men nu har jag fått ny inspiration i och med att jag blev inbjuden till en utställning i sommar. Så fram med penslarna och färgerna igen, åh så roligt!
Ikväll ska jag tapetsera en ny grej till bebisrummet så imorgon blir det nog en ny rundtur i huset, så ni får se allt som hänt sen sist.
Nu är ju faktiskt alla grejer på plats och igår landade även katterna så nu känns det ännu mera hemma!
Just ja, kläderna var det, såhär ser jag ut:
* Klänningen är från Lindex och jag fick den av min faster när jag precis fått reda på att jag var gravid, tror det är en storlek 44 (går man bara upp i storlek funkar nästan alla kläder även för gravidmagar)
* Prickiga strumpbyxor från Lindex (här funkar det också att gå upp i storlek och sen sätta på sig dom bak och fram, så man får magen i ”rumpdelen”, funkar iallafall för mig som är Mrs No-ass)
Anna Om Graviditeten!
Retrolover skrev ett så himla bra blogginlägg om sin graviditet och jag känner precis igen mig!
Jag VET att jag framstår som negativ och otacksam när jag skriver om graviditeten.
Jag VET att ni tycker att jag borde ju vara glad nu när jag kämpade så.
Men att vara gravid har varit det mest mentalt påfrestande jag gjort och även fysiskt har det varit riktigt tufft emellanåt.
Sånt här får man inte skriva om, för man ska stråla och vara lycklig, njuta av att kroppen förändras och ta vara på sin tid som gravid.
Jag är gravid av en enda anledning, att jag och Emil vill ha en bebis ihop.
Så enkelt är det.
För att få en bebis, måste man vara gravid. Det är liksom priset man får betala.
Att jag fullkomligt avskyr att vara gravid har ingenting med mina tankar om bebisen att göra. Det gör inte att jag längtar mindre eller inte ser fram emot vad som ska komma sen.
Men de två sakerna läser folk automatiskt ihop.
Hur ska det gå med bebisen om hon är så negativ redan nu?!
Igår, när flyttlasset gått till huset, alla som hjälpt till hade åkt på varsitt håll och jag var ensam kvar i huset så brast det totalt.
Jag storgrät i säkert en timme.
Grät för att hela huset var fullt av lådor som jag inte orkade packa upp, att de burits dit av snälla personer fast jag egentligen borde burit dom själv men inte klarat av det, att jag inte kunde resa mig ur soffan och att jag ibland när jag vaknar, för en kort sekund glömmer bort att jag är gravid och försöker resa mig upp och inser att varje liten millimeter av min kropp gör så vansinnigt ont.
För att mitt huvud säger åt mig att skruva upp hyllor och måla om möbler, packa upp lådor och hjälpa till och kroppen bara totalvägrar.
Därför grät jag.
För att jag inte är såhär egentligen.
För att jag måste finna mig i att bara ligga och se på.
Det är den biten jag hatar.
Att ha en sparkade, hickande, kullerbyttabebis i magen har jag ingenting emot, det är ju det jag velat hela tiden.
Det är allting annat runt omkring det som jag är så hiskeligt, vansinnigt, megatrött på!
Jag visste inte innan att det skulle kännas såhär, folk sa att på slutet är det jobbigt och tungt och man vill bara få ut bebisen.
Och ja, det är jobbigt och tungt.
Kroppen är jobbig och tung.
Men att få en bebis snart, att vi äntligen blir tre, det känns precis hur lätt som helst så snälla ni, skuldbelägg mig inte som blivande mamma och att jag inte ”ser fram emot bebisen” för det är inte alls det som är fallet.
Ni får gärna också bespara mig på eventuella historier om att man går över tiden som förstföderska, om att det minsann blir ännu värre de närmsta veckorna och att ni inte fick barn förrän hundra dagar efter utsatt datum.
Det hjälper liksom inte det minsta.
Tack.
/Bitter höggravid gnällkärring
Dagens Anna!
Min största skräck när jag blev gravid var att inte kunna fortsätta jobba. Dels för att jag älskar mitt jobb men också för att det helt enkelt är svårt att bara pausa ett år när man är egen företagare.
Sen trodde jag också, i min enfald, att företag skulle bli avskräckta av min stora mage och kommande bebis men det verkar de inte ha blivit alls för jag har hur mycket som helst att göra just nu!
Så roligt!
Det gör att husfixet för min del har fått pausa lite, så där får Emil dra det tunga lasset med flytt och allt just nu medan jag sitter nere på mitt kontor och tecknar så pennorna glöder.
Idag började jag morgonen med frukostmöte med näringslivet i Värnamo. Antagligen mitt sista eftersom nästa möte var på vår beräknade förlossningsdag.
Direkt när jag kom dit möttes jag av en tjej som sa ”åh vad härligt” och jag fattade inte ens att det var mig hon pratade med knappt. Vad är härligt frågade jag och hon pekade på magen.
Konstigt det där, att det alltid antas att det är ”härligt” att vara gravid.
Nej, inte det minsta härligt svarade jag (måste låtit otrevligt, förlåt!)
Men nu är det exakt på dagen en månad kvar, närmare bestämt 28 dagar till liten är beräknad.
Det är ju en fis i rymden om man jämför med hur lång tid den varit inuti.
Jag längtar nästan lika mycket efter min midja som jag längtar efter bebisen, men jag antar att det är så det ska vara såhär på slutet.
Såhär ser jag iallafall ut idag:
* Klänning från Indiska (de har de bästa gravidplaggen, för de är inte gravidplagg utan bara supersköna)
* Kofta från JC som jag använt varje dag sen jag köpte den på rean för 49 kronor, välinvesterade pengar
* Fleecetights
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
