Jag har inte längtat till Stockholm på länge. Inte som jag gjorde innan jag blev gravid.
Men så såg jag en bild på ett mörkt Stockholm på hösten och fick magpirr och bubbellängtan.

Stockholm är allting Värnamo inte är.
Känslan när man går ut i natten, med runda fötter och rödvinsklirr i påsen. Som ett helt oskrivet blad av trånga barer, dansgolv där man inte kan röra sig och toalettväggar att luta huvudet och de ringande öronen emot.
Trängseln är den största skillnaden och den jag både hatar och saknar mest.
Att man kan försvinna trots att man är omringad av folk.
Det går inte här.
Det är aldrig fullt.
Det finns inget anonymt.

Känslan den där gången när jag gick hem ensam på kvällen, i ett sommarnattsstockholm och inte kunde sluta skratta fast jag var ensam. För att allt kändes så storslaget och jag gick hem från en fest hos Rabén & Sjögren och mitt liv kändes så surrealistiskt och fantastiskt, som att jag var med i en film.
Eller gången då vi åkte ribbåt mitt inne i Stockholm. När det kändes så hemma.
För vem åker båt med en kompis som styr, i en stad man inte bor i?

Nu längtar jag dit igen.
Till min kärleksaffär med Stockholm.
Den jag aldrig förmår mig att avsluta.

På måndag ses vi igen.

Nu när vi är inne i November börjar julkänslan så sakteliga smyga sig på.
Jag har gått från att fullkomligt älska julen, när vi var en familj där allting var som vanligt, till att hata julen när min pappa dog och allting blev annorlunda och inte likadant längre.
Men nu, när jag har en egen liten familj börjar jag tycka julen känns fin igen. Inte lika sammankopplad med sorg över vad som inte längre finns.

Egentligen gillar jag juldagen bäst, eller dagarna efter själva julafton. När det bara är lugnt och tyst och inga måsten.
Man får sätta på sig nya julklappsstrumpr, äta julmatsrester och gå i affärer utan hets.
I år har jag två små barn att fira jul med, ge minnen och traditioner åt. Så fint att tänka på ändå.

Det jag gillar med jul är dock pyntet. Älskar att få ta ner jullådan från vinden, köpa nya julgranskulor på loppis och klä in hela huset i lull och värme.
Dock önskar jag att vi slapp gran i år. Förr har det varit ett måste, men nu känner jag att jag inte riktigt orkar.
Så kanske får det bli en liten en.
Nästa år är planen att vi ska ha granen i det nya orangeriet.
Längtar så innerligt efter att göra julfint där ute! Nästan mer än inne faktiskt!
Blir så inspirerad av de här bilderna jag hittat på pinterest:

(bild härifrån)

I år önskar jag mig snö, lugn och ro och fri i själen.
…..och de här Marimekkoskorna!