Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Om Inlägget Jag Önskar Jag Slapp Skriva…

I lördags hade Emil träff med sitt matlagningsgäng. De är sex killar som ses och lagar fin mat och dricker en massa vin och har det kul ihop.
Den här gången var det dags att vara hemma hos oss.
Jag bävar ju alltid lite inför sånt där, gillar inte att ha folk hemma som jag inte känner så väl och sådär, ser alltid scenarion framför mig hur de river hela stället och kräks i soffan och sånt.
Så jag bestämde att jag och Knut inte skulle vara hemma, så vi packade ihop våra grejer och åkte till min faster några kvarter hemifrån oss.
Det sista jag sa till Emil var: ni behöver ju inte riva hela huset….

Så jag och Knut hade en fin kväll och gick och la oss vid 22, som vanligt.
Min inställning på mobilen ”stör ej” går på vid samma tid. Det innebär att det inte hörs när jag får sms eller det ringer efter klockan 22 för att jag inte ska vakna.

På morgonen när jag vaknade och kollade på mobilen hade jag först ett sms från Emil, skickat 02.36, där det står ”sov gott älskling, du är fin”.
Klockan 05.25 har han skrivit ett till sms där det står att vår altan brunnit upp.
Däremellan är det massor med missade samtal, från grannar, från Emil och från andra okända nummer, inspelade meddelanden i röstbrevlådan om brand och sms med hjärtan och frågor om vi är okej.

Ni förstår vilken chock att vakna upp till detta! Ringde givetvis Emil direkt och han försökte förklara samtidigt som han var väldigt ledsen och chockad över alltihop. Jag lämnade Knut hos min faster och åkte hem.
Där möttes jag av en hel hög med uppbrända, förkolnade delar till uteköket på gatan och en väldigt chockad Emil inne i huset.

De hade alltså använt ett pizzatillbehör till grillen (avsett för just den grillen, så inget hemmabygge) som gör att locket ligger liksom en bit ovanför själva grillen och där, i springan, stoppar man in pizzan, så det blir lite som en bakugn.
Sen när de skulle gå hem och Emil skulle lägga sig så kollade de och såg att det bara glödde i botten så de tänkte inte mer på det. Men eftersom locket inte slöt tätt med den där ställningen så brann det ju mycket längre än vad det gör när man grillar vanligt så att säga och sen lägger på locket och kväver elden.
Så antagligen har trästommen som köket är byggt på självantänt när Emil somnat, för bara någon timme senare vaknade flera grannar av en kraftig smäll (antagligen betongskivan som föll i marken) och larmade brandkåren.


De försökte även plinga på men ingen öppnade, för har Emil väl somnat, ja då jäklar sover han ska gudarna veta!
Så de försökte få tag i våra nummer, ringde, men varken jag eller Emil hörde ju detta.
Då ringde de en annan granne på gatan som de vet att vi umgås med, så han kom springande (och hade koden in till vårt hus) samtidigt som en annan av våra vänner hade vaknat och ammat och sett blåljus utanför oss, så hon kom också springande.


De stormade in i huset och såg att varken jag eller Knut var hemma, som tur var, sen försökte de väcka Emil vilket visade sig vara lättare sagt än gjort.
Under tiden hade våra handlingskraftiga grannar tömt både brandsläckare och stod nu med trädgårdsslangen och försökte släcka elden tills brandmännen kom.
Hade de inte vaknat och hade de inte börjat försöka släcka, så hade hela vårt hus brunnit ner och Emil med det. Brandmännen sa senare att det bara var 3-5 minuter ifrån att branden spred sig till vår vind, som är fylld med kutterspån…
Vill inte ens tänka på hur det skulle kunnat sluta!


Nu blev vi ett utekök fattigare, en grill mindre och fyra stolar plus lite småkrafs som brann upp. Tänk vilken världslig sak ändå, om man jämför med allt som kunde brunnit upp. Hela vi.
Vi har ju planer på ett orangeri istället för bodegan men hade kanske inte tänkt oss rivningen riktigt såhär dramatisk.
Men vad gör några stolar egentligen? Ingenting.
Det viktigaste är att vi fyra fortfarande mår bra och är oskadda, huset är intakt och att alla finns.
Det är det enda som räknas.

Enormt tack till våra handlingskraftiga grannar, jag ska aldrig gnälla över att vi har för nära till grannarna mer!
Tack också till Cille och Carro som gjorde en hjälteinsats med att ta hand om Emil som minst sagt var i chock. Kaffe och smörgås och lugnande kramar hjälper långt då.
Tack, tack, TACK!

Anna Om Träning!

(I samarbete med Training for pregnant)

Jag är en periodare när det kommer till träning (och till allt annat också för den delen) så ibland kommer jag in i en bra period när jag tränar tre-fyra gånger i veckan och ibland kan det gå månader utan träning.


Förra graviditeten tränade jag noll gånger. Hade sån vansinnig foglossning att jag knappt kunde röra mig så träning kändes som det sista jag skulle orka med.
Den här gången hade jag en ambition att vara bättre på att hålla igång träningen. Dock mådde jag så ruskigt illa till vecka 21 så av den anledningen kom jag inte iväg (hälften skyller jag på det och hälften var jag bara för lat)
Men vår bil gick sönder och var på lagning i över en månad, så då var jag så illa tvungen att cykla överallt, till jobb, dagis och vart jag än skulle.


Cyklandet, frivilligt eller ej, gjorde verkligen under för mitt mående! Har inte haft någon foglossning alls den här gången och kanske beror det lite på just det, att jag iallafall höll igång en smula.
Nu när bilen är lagad igen har jag ändå allt som oftast cyklat, för att det är så himla mysigt att cykla till dagis med Knut. Men visst fuskar jag och åker bil ibland numera.


Precis innan vi åkte på semester fick jag hem ett set med träningskläder från Training for pregnant, som gör träningskläder för gravida! Så himla bra grej med kläder som är anpassade så man slipper dra i tröjan ideligen och ständigt vara rädd för att ens buttcrack syns!


Nu har denna sommar varit olidligt varm så att gå runt i långa tights har inte varit optimalt. Men de här kläderna passar ju även perfekt till träningen efter barn. Skönt med byxor som är rejält höga i midjan, både med bebis i magen och med bebis utanför tänker jag.


Jag har som sagt inte varit särskilt aktiv på träningsfronten den här graviditeten heller, även om jag hade planer på det. Önskar sååå att det hade funnits pass med gravidyoga även här. Men det gör det dessvärre inte.

Mina planer om träningen efter graviditeten är däremot högtflygande! Jag ser fram emot att få känna mig lite stark igen, förhoppningsvis kunna hitta tillbaka till mina magmuskler igen och kanske, om jag finge drömma, orka springa en mil till våren.


Men man måste göra allt med måtta tänker jag. Plus minus noll. Efter långpromenad på stenstrand kommer glassbomb, det är sen gammalt!

Om ni uppger koden annaritar15 får ni 15% rabatt på ett helt köp hos Training for pregnant. De har allt man behöver för att hålla igång även under sin graviditet och om inte annat, så har kläderna gott om plats för en extra glass eller två!

Den Bästa Dagen På Öland!

Nu när vi varit två somrar på samma ställe på Öland, så kände vi att vi hade utforskat mycket av det som fanns i krokarna, så vi bestämde oss för en lite längre utflykt. Nämligen till Kalmar!


Men först obligatoriskt stopp på Paradisverkstaden i Färjestaden.


Precis som varje gång jag är där vill jag ha prick allting, får beslutsångest och går ut utan att köpa någonting! Emil sa till och med åt mig att köp nått nu, du kommer ångra dig annars! Men icke. Det fanns en så fin, stor, prickig bricka jag ville ha men det blev som sagt inget köp. Nu tänker jag på den där brickan jämt. Att man aldrig lär sig!


Sen åkte vi över Ölandsbron och vips var vi vid Kalmar slott.


Först lite lek i slottsparken…


…och stanna och lukta på blommorna. Knut måste alltid stanna och lukta på alla blommor han går förbi, han är som Ferdinand.


Knut, jag och Stig i magen. Sista semestern han är på insidan!


Väl inne på Kalmar slott skulle vi utföra fyra uppdrag åt kungen. Jag älskar sånt här, när det är uppstyrt och genomtänkt och roligt.


Först ut var att spika i en spik i en stock.


Sen satte vi oss på trappan och kollade på alla fina skådespelarna som gick runt på borggården.


Knut träffade en jycklare och fick följa med henne på skattjakt runt slottet. Som sagt, älsk på såna här grejer!


Efteråt var vi tvungna att ta glasspaus för det var hundra grader varmt på den där borggården. Enda minuset på slottet var den här restaurangen/fiket som hade helt sjuka priser! 49 kronor för en kanelbulle! Måste varit guld i degen.


Svärdet i stenen satt som berget.


Slottet hade en alldeles egen pysselverkstad! Knut hade fått 100 kronor av sin farfar att köpa vad han ville för, så han köpte ett träsvärd och sen pyntade han det med guldfärg och paljetter. Vi är ju egentligen starkt emot att han ska leka med vapen, men vi tyckte att svårdet iallafall kändes mer rimligt än en pistol. Dessutom tog paljetterna bort lite av grymheten kan man säga.


Sen var det dags för fler uppdrag åt kungen, som att slå ner en riddare med lans till exempel!


Sen skulle man gå balansgång och kasta in en pinne i danskarnas skepp så det började brinna och här kastade man sten på råttor i skafferiet.


När alla uppdrag var avklarade fick man highfive och träffa kungen! Jag ger Kalmar slott 5 av 5 möjliga, så himla fint och roligt ställe! Kommer absolut åka tillbaka!


När vi strosat runt på alla gator i Kalmar åkte vi hem och sov middag, som sig bör. Sen föreslog Emil att vi skulle packa med oss kvällsmaten och äta den vid havet.


Vilken strålande idé!


Vi åkte till Sandvik som ligger alldeles nära där vi hyr huset. Hittade en ensam plats och slog oss ner.


Så fin plats! Vi började genast kolla Hemnet efter hus att köpa i Sandvik, för vi blev så tagna av den där stunden.


Glittersvärdet var med förstås.


Gruppbild på gänget! Älskar den här bilden för övrigt, ser ut som vi är ett band.

Älskar den här mannen så himla mycket! Att han alltid vill ha picknick, aldrig tycker nått är bökigt eller krångligt och alltid är så himla fin på alla sätt och vis!


Dessutom hade han packat ner pizza och alkoholfria öl, dvs sjukt bra man!


Sen visade Emil Knut hur man bygger stenstaplar….


….och SOM det byggdes efter det! Perfekt för oss att sitta på filten och njuta medans Knut letade efter de perfekta stenarna.


Jag försökte ta mentala bilder att spara till kalla vinterdagar. Så gör jag ofta, liksom ställer in hjärnan på att riktigt komma ihåg, att minnas detaljer, dofter, nyanser och allt viktigt.


Knut visade sin nya lilla silverkrona han hittat på skattjakten med jycklaren.


Sen chillade vi lite medans solen gick ner över havet.


Det här var utan tvekan den finaste dagen på hela vår Ölandsvecka! Bara vi, tystnad och oändligt hav så långt ögat kunde nå.


På vägen hem åkte vi förbi det här, tydligen fler än Knut som gillar att stapla sten.
Vi ses igen nästa år Sandvik!

Annas Höstgarderob!

Såhär ser min höstgarderob ut (plus en massa mer då förstås, men liksom känslan)
Alltihop är sånt jag redan har i garderoben, som bara ligger och väntar på kallare vindar och mindre mage.
Jag är så enormt peppad på höst nu och kläder utan 30 centimeters mudd runt magen.
Jag vill kura in mig i stora halsdukar, få plats i mina sneakers igen och dessutom ska jag färga håret brunt om några veckor.
Höst, kära höst, nu är du så välkommen!

dont like to talk?

You and me both.

Stalk me on insta instead.

deal?