@annaileby_art
anna@annaileby.comAnnas Nya Hår!
Igår var det äntligen dags för min inbokade frisörtid och årets sommarförvandling!
Vi började med att ta ut mina extensions jag hade i håret. Hade alltså några slingor på varje sida fram, så det skulle bli lite tjockare där, ni se ju hur fjösigt det är utan dom.
Såhär såg det ut när de satt i, som ni vet. Mitt bästa trick för att få lite mer frisyr om man som jag, har väldigt tunna hårstrån.
Sen färgade vi det mörkare. Förr hade jag alltid svart hår och känner mig väldigt hemma så fort det blir aningens mörkare än ljust så att säga.
Sen satte vi i tre förpackningar med löshår, i tre olika nyanser för att det skulle se så naturligt ut som möjligt. Jag ville inte ha dom i fullängd, så vi klippte av typ 1,5 decimeter. Egentligen hade jag velat ha det ännu kortare, då jag tycker att det superlånga känns mer fejk än lite mitt emellan. Men min frisör sa att det slits ju ganska mycket så jag kan komma in och klippa kortare sen om jag känner att jag vill det.
Såhär såg jag alltså ut innan….
….och såhär efteråt! Älskar verkligen färgen men det är helt klart ovant att gå från tre hårstrån till en hel man!
Men jag känner mig så himla fin och är verkligen supernöjd! Fick med mig en hel stor påse med massa produkter för att ta hand om håret nu. Torrschampo, inpackning, hårspray, lockcreme, schampo och leave-in balsam.
Så roligt att göra sig iordning imorse när man kände sig som en helt ny person! Emil säger att det är bäst uppsatt, annars känner han inte igen mig! Men han vänjer sig nog snart.
Klänningen är köpte jag för ett tag sen på Mango, men idag var min premiäranvändning. Känner mig lite som pretty woman i den!
Att Vara Mamma Till En Son!
Emma skrev ett så himla bra svar på tal om hur hon uppfostrar sina barn som fick mig att tänka på hur jag gör själv.
Vad har jag egentligen för grundvärderingar?
Min tanke redan från början var att jag skulle se honom som ett barn, inte som en pojke. Det tycker jag faktiskt att jag lyckats med väldigt bra.
Knut är ingen typisk kill-kille (om det nu finns sådana?) han är ganska rädd för nya grejer och backar direkt om någon är för på eller vill brottas. Sånt kan ju göra ont och jag förstår honom.
Han är så otroligt verbal och förklarar för sina kompisar istället för att bara låta det vara och det är en så himla fin egenskap.
Som häromdagen när en av hans kompisar sa: -Är du feg eller? och Knut svarade: -Jag kanske är lite feg, men ibland vill man helt enkelt inte!
Jag låg i rummet bredvid och log för mig själv över vilken strålande liten person han blivit. Efteråt berömde jag honom och sa att det är just det som är modigt, att våga säga ifrån och stå upp för sig själv.
Dagen efter hörde jag samma pojke fråga igen om Knut var feg, -Nej, jag är modig för jag säger ifrån! Svarade han då och jag kände mig extra mallig över mitt kloka barn.
Knut har sjukt mycket leksaker. En himla massa är från loppis och sen sånt han fått och önskat sig. Han har en stor låda full med bilar, massa playmobil och lego och dockhus, Barbiehus och Barbiedockor.
Sen vad han leker med är såklart upp till honom, men jag vill inte vara i vägen och begränsa genom att inte erbjuda allt så att säga.
Han leker inte med barbie, för han är lite för liten för att kunna klä på och av, han leker heller inte särskilt mycket med bilar, för att bara köra runt och leka med en traktor verkar tråka ut honom (jag förstår hans poäng där) men han leker däremot vansinnigt mycket rollekar.
Alla tänkbara gubbar och figurer går hem hos Knut, det är inte så noga om det är Blixtenbilar, Pyjamashjältar eller hello kittydockor, bara de kan interagera med varann. Sen kan han leka i timmar och min bästa grej är att smyga in ibland och tjuvlyssna på allt de där små figurerna hittar på.
När vi var i en lekpark för ett tag sen så kom det fram en pojke och lekte med Knut. Han hade blommig klänning och ett plastsvärd med sig. Efteråt pratade Knut om ”henne”. Jag förklarade för honom att det var en pojke, men Knut sa neeeej, hon med klänningen jag lekte med. Ja,det var en pojke. Man får se ut och ha på sig precis vad man vill vet du, även om man är pojke. Knut accepterade det hela på en gång och sen var det inte mer med den saken.
När det några veckor senare kom en man i permobil åkande sa Knut till mig, att vet du mamma, man får ju se ut och göra precis som man vill!
Sen var den saken biff.
Mitt mål är att han ska växa upp och ha så bra självförtroende att han törs stå upp för sig själv. Att han alltid ska våga säga ifrån när nått känns fel och att han aldrig ändrar sin mjuka, fina, ljuvliga sida där han gärna kramas och ibland springer in från gatan bara för att säga att han älskar mig.
Tänk att så mycket kärlek kan rymmas i en enmeter hög liten kropp.
Oändligt.
Anna Om Förändringen!
Fick en fråga från Tove, som jag tänkte jag kunde svara på i ett eget inlägg.
Hej! Jag tycker det är så intressant med förändringen kring vad du ville ha till Knut i frågan om färger och mönster, och vad du nu vill ha till Stig. Jag har även hört dig nämna liknande saker kring dina egna kläder. Vad tror du att det skiftet beror på? Har du alltid varit en sådan som skiftat mycket eller är detta en ovanlig förändring? Mest nyfiken! Själv omger jag mig med färg och mönster allt mer, men funderad på om jag en dag kommer vilja ha det motsatta istället. Tack för en toppen-blogg!
När jag var gravid med Knut så klädde jag mig såhär, dvs väldigt mycket färg och mönster och alltihop i en salig blandning kan man säga.
Barnrummet inredde jag likadant, ville ha starka färger och var väldigt förtjust i allt som kom från Brio så ville ha de färgerna på allt. Starka grundfärger.
Jag klädde Knut i massor med färg och mönster, ju mer desto bättre! Det fanns massor med sådana kläder i butikerna då så det var lätt att hitta.
Men efter förlossningen tappade jag bort mig själv lite stilmässigt. Dels kände jag inte alls igen min kropp och att gå runt i vippiga färgglada klänningar på lekplatser och mammaträffar kändes helt fel. Började känna mig som en clown rent ut sagt.
Här är några bilder i ”mellanläget” där jag inte riktigt visste vilken stil jag skulle ha.
Men sen fick jag äntligen tiden för bröstförminskningen vilket gjorde att jag kände mig som mig själv igen, inte alls lika obekväm som innan. Jag köpte även mitt livs dyraste och finaste plagg, min första Rodebjer-kaftan och där någonstans så hittade jag hem igen. Sen dess har jag mycket mer svart än jag hade innan, jag gillar stora plagg och har hellre pastelligt hår än vippiga klänningar.
Men nu är jag ju alltså gravid med Stig och det känns helt onaturligt att gå tillbaka till de där skrikiga färgerna bara för det.
Nu vill jag istället ha det mer lugnt och dovt. Men jag tror också andra saker spelar in, trender till exempel. Det finns mycket ”smutsfärger” i butikerna, inte lika skrikit som innan. Sen tror jag också en viktig faktor är, för mig i alla fall, att det har med stress att göra.
Jag är mycket mer stressad över saker nu än jag var med Knut. Dels har jag redan ett barn, jag har mycket mer att göra på jobbet, vi är mitt i en stor renovering och en massa andra jobbiga saker har hänt sen sist. Så då känns det färgstarka för jobbigt. Behöver vila ögonen helt enkelt.
Så nu tänker jag klä både mig och Stig lite lugnare. För det är nya tider nu. Förhoppningsvis stillsammare tider.
Anna Boar!
När Knut skulle komma boade jag som en tok hemma! Jag klädde om soffor, sydde babynest, bytte tyg på babysittern och allt möjligt ambitiöst.
Men den här gången har jag ju liksom redan allt fixat. Det enda jag gjort är att fixa ett nytt skötbord och måla det grått.
Färgskalan för barn nummer två är helt olik den jag hade till Knut. Då ville jag ha klara färger och mycket mönster.
Den här gången vill jag ha det lugnt och avskalat.
Den här färgskalan har jag tänkt ungefär. Med milda färger och mjuka material. Gärna grått, smutsrosa och dimgrönt. Den här tröjan med Lisa Bengtsson tryck har jag bara sett på pinterest innan men nu hittade jag en på en loppissida på Facebook och slog till. Byxorna är supermegamjuka i merinoull.
Nu hade H&M Home rea och jag drog på mig spenderarbyxorna direkt. Jag är sugen på att göra om allting hemma just nu, bara matta ner allting. Få bort det skrikiga. Det här köpte jag:
Två kuddfodral till soffan i vardagsrummet. Just nu har vi ett hopkok av alla möjliga olika där, så jag tänkte rensa upp lite och få det lite mer enhetligt. Prickigt måste det dock vara, det är sen gammalt.
Nya gardiner till vårt sovrum. Vi har ljusgrå väggar med vita prickar och gråa gardiner. Det blir lite väl grått, så tror de här smutsrosa kan bli fina till det gråa för en lite varmare känsla.
Totalt onödig grej som jag ändå kände att mitt liv behövde, två små skedar i porslin. Vi har salt i en liten behållare i köket och tar alltid med ett fult teskedsmått i plast. Det liksom BEHÖVDES en sån här sked där, det fattar ju vem som helst!
Kan ana ett prickigt tema här….. Köpte två såna här små förvaringskorgar i tyg att ha på skötbordet med diverse pads, tops, termometrar och krämer i..
En förvaringskorg i bomull. Tänker att den här är den perfekta strandväskan att packa ner termos, handduk och solcreme i och sen när sommaren är över, kan den stå under Stigs skötbord och förvara blöjor i. Finare än ett paket i plast.
Lite crazy var jag ändå tvungen att vara och kunde inte motstå den här ljushållaren i form av en orm. Hoppas inte Emil blir rädd bara, som lider av jordens största ormfobi!
Visar såklart sen när allt är på plats. Nu vill jag genast åka hem och göra om alltihop där hemma!
Följ mig på bloglovin
dont like to talk?
You and me both.
Stalk me on insta instead.
deal?
