I helgen var jag på barnteater med Knut.
Teatern handlade om två flickor som möttes i en lekpark. Den ena var rädd och blyg och den andra på och ganska dum.
Det var lite läskigt stundtals, som barnteater ofta är (tror jag blev räddare än Knut) och den där dumma tjejen var verkligen läskig.
Men så sjöng hon en sång, om att hon egentligen inte ville slåss och bara önskade sig en vän.
Då ropade Knut, rakt ut i det mörka rummet: -Men jag kan vara din vän! Jag är inte rädd för nått så jag vill vara kompis med dig!

Alltså mitt mammahjärta (hatar det ordet men just nu passade det in) svämmade över och jag blev alldeles rörd.
Hur blev han såhär fantastisk? Så himla genomsnäll och bryr sig alltid om att alla ska ha det bra och ingen ska vara ledsen.
Just då kände jag att något rätt måste jag ändå gjort som uppfostrat en sån genuint fin person, som dessutom är modig nog att stå upp för sin sak trots att ingen annan säger nått.
Älskade Knut, vad jag är stolt över dig!

Nu måste jag skynda mig att publicera det här så jag hinner i fas med veckorna. Imorgon går jag nämligen in i vecka 13!

Gravid dagbok vecka 10!

Nu är det redan vecka 10, snart 11 till och med!
Tycker det har gått fort de senaste veckorna, det är tur för jag har mått så himla dåligt innan men nu börjar jag nästan se ljuset i tunneln. Äter Lergigan Comp mot illamåendet så kanske är det deras förtjänst att jag faktiskt nästan mår helt bra.

Igår var jag på inskrivningen på BVC och fick titta på bebisen igen. Sån himla lyx att just min barnmorska jobbar med ultraljud och alltid är redo så vi kan titta varje gång jag är där!
Är alltså i vecka tio och har redan gjort ultraljud tre gånger.
Känns lite extra skönt att kolla nu när det är de såkallade ”spökveckorna” när man inte märker så mycket (förutom illamåendet då)
Jag längtar så orimligt mycket efter att den ska börja sparka!

Om två veckor är det dags för KUB-testet.
Förra gången, när jag var gravid med Knut så gjorde vi inte testet alls, för vi var så bombsäkra på att vi ville behålla även om det hade visat sig ha down syndrom.
Vi är lika säkra på den saken den här gången, har den det, så har den det och då var det meningen att vi skulle ta hand om just den bebisen. Inte mer med det.
Fast jag vill ändå vara förberedd på om den har det, så därför bestämde vi oss för att göra testet nu.

En annan sak vi också gör annorlunda den här vändan, är att ta reda på könet.
Det var en stor no no förra gången men den här gången känns det inte riktigt lika hemligt på nått sätt.
Dock är det inte säkert att vi säger vad det blir bara för att vi vet, men det återstår att se.
Så in i helskotta spännande!

Graviddagbok vecka 11!

Vecka 11 gick fort. Har faktiskt börjat må lite bättre men äter fortfarande tabletter mot illamåendet. Kanske mest för mitt psykes skull.
Jag har börjat bli så orimligt nyfiken på vem det är där inne!
Vi ska ju ta reda på det denna gången till skillnad från förra.
Både jag och Emil tror att det är en tjej och zonterapeuten jag går hos sa också att det är en tjej, så vi får väl se…

Annars då?
Är så illsugen på sushi precis hela tiden! Eller egentligen mest på sojan. När jag var i Stockholm så tog jag med mig sushi till hotellrummet och sen satt jag och småsmuttade på sojan hela kvällen.
Måste vara nått med saltet.
Jag är däremot absolut inte sugen på choklad eller alkoholfri öl. Bara jag tänker på öl så mår jag illa.
Jag mår också jätteilla av tanken på restaurangen längst ner i huset där mitt kontor ligger. Vet inte alls varför men bara jag tänker tanken på den så får jag nästan kväljningar!
Samma sak när jag tänker på gravidjeans. Jag har gravidjeans och har inga problem att använda dom, men TÄNKER jag på dom, så mår jag illa!
Så sjuk grej!

Imorgon går jag in i vecka 12, den omtalade veckan då missfallsrisken går ner.
Men jag kan inte påstå att jag oroat mig särskilt mycket för missfall den här gången, trots att jag fått det två gånger tidigare.
Jag har sett det lilla hjärtat på så många ultraljud så jag har sluppit oroa mig helt enkelt.
Så väldigt skönt.
Nu ser jag mest fram emot att vecka 12 ska börja så det mesta av illamåendet förhoppningsvis går över helt.
Med Knut mådde jag illa till vecka 18 typ men det började också senare, runt vecka 10.
Den här graviditeten mådde jag som sämst runt 7-10 ungefär.

Såhär ser magen ut nu, ganska tydlig ändå måste man ju ändå säga!