Nu har bloggen legat i sommardvala en stund, dels pga att jag jobbat på MQ och inte haft tid att vara på mitt vanliga kontor och dels för att jag faktiskt blev kidnappad i lördags!

Jag vaknade på morgonen av att Emil kom med ett brev, i brevet låg det en packningslista med allt från knäskydd till kryddburkar och löpartights.
Jag började grina.
Jag blev så himla glad och nervös och livrädd på samma gång. Jag trodde verkligen att jag inte skulle få någon möhippa, alla hade ju varit så tysta så jag trodde de försökte undvika mig. Men icke, för nu var det minsann min tur!

Med stor tung väska och skakiga ben släppte Emil av mig på stationen. Där kom Emma och mötte mig och vi hoppade på tåget mot Göteborg.
Vi delade på en flaska rosa champagne och åt smörgåsar (fast jag var alldeles för nervös för att äta) som Emma gjort.

När vi kom fram till Göteborg kom ett helt gäng med skrikande småpojkar fram och jag blev totalt livrädd, men BAKOM alla småpojkar stod mitt bästa, älskade gäng och jag höll på att börja böla igen!
I mitt gäng är vi lika många killar som tjejer så varför göra annorlunda på en möhippa? Jag hade alltså med mig män på möhippan, vilket typ alla kommenterade resten av dagen! (hur konstigt kan de var liksom?)

De sa åt mig att jag inte fick dricka mer eftersom jag ”borde vara hyffsat städad inför nästa uppdrag”. Jag blev svettig.
Sen stannade vi utanför Liseberg och jag blev ÄNNU svettigare, men sen gick vi runt och kom fram till ett badhus.
Vi gick in och bytte om, jag fick en urtjusig badmössa i form av en anka och sen kom instruktören och det var dags för konstsim!

Så himla roligt och vi fick lära och alla möjliga varianter av trix (jag va nog sämst) och det var så sjukt jobbigt och roligt på samma gång.
Vi fick göra ett eget program att visa instruktören och vi tyckte nog i ärlighetens namn att vi var rätt grymma på det där med konstsim!

När vi var klara och färdigduschade fick jag sätta på mig turkosa tights och en body och ihop med det, en stor svart afroperuk.
Sen gick vi till parken och hade picknick.

Efter det fick jag gå in i Nordstan och köpa så många färska kräftor jag kunde för en hundring och sen åkte vi hem till Jodys tomma lägenhet (han skulle sälja den dagen efter) och hade en fotosession eftersom min vän Erika är en eminent fotograf ch hade släpat med sig blixtar och allt ända från Karlstad!

Det här var ett uppdrag helt i min smak och det blev nog galnare och galnare och mindre och mindre kläder, meeeeen jag är inte den som är den!

Efteråt satt vi på golvet, åt kräftor (som hade varit rekvistia under fotningen) och drack cava.
Sen fick jag byta om till mina vanliga kläder och vi hoppade på vagnen där jag fick teckna porträtt av folk för betalning.
Det var hur kul som helst och jag blev ju nästan lite rik på kuppen (även om de flesta frågade om jag tog kort)

Sen kom vi fram till restaurangen där vi åt tapas och krånglade med menyerna. Man fick nämligen bara beställa via mobilen, något som visade sig vara ganska meckigt.
När det ändå står en kypare där kan man väl få köpa en öl av honom, men icke! Här skulle man alltså skicka ett sms för att få en öl.
Weird, men maten var fantastisk!

Sen blev det drinkar och tequila och salsaklubb resten av kvällen och vid tolv somnade jag som en sten, på ett hotellrum med mina bästa vänner på varje sida om mig.

Perfekt möhippa!
Tusen miljoner tack för att ni gjorde det här, för att ni tänkt till och för att ni är mina bästa vänner! Vad vore jag utan er?!
TACK!

(har knappt en enda bild från möhippan eftersom de är i Ribbs kamera, så jag lånar några som Erika tog under kvällen)

Nu hänger min klänning, färdigsydd och nystruken och väntar på den stora dagen.
Mina skor är ingådda, musiken vald och maten är bestämd.
Igår gjorde jag lite av det sista, fixade iordning bordsplaceringarna, beställde servetter och dubbelkollade alla lådor som nu fyller vårt gästrum. Fullproppade med dukar, champagneglas, burkar och fix.

Nu är jag lugn. Helt coollugn.
Det här kommer bli så bra.
Det spelar ingen roll vad som händer, jag har nu gjort allt som står i min makt för att ge den här bröllopsfesten och vigseln de allra bästa möjligheterna.
Mer än så kan jag inte göra.

Jag har vetat om i över ett år att jag ska gifta mig den 4:e augusti, 2012. Ändå är det först nu jag verkligen tycker att det ska bli roligt.
Innan har allt varit en stress och press, si och så och hit och dit.
Men nu. Nu blir det bra.
Nu bara längtar jag,

Jag vill visa er allting, visa er dukningen, pysslet, girlangerna och klänningen.
Men jag väntar lite, det är ju bara några ynka veckor kvar.
Sen lovar jag er att ni ska få se precis varenda liten milimeter av bröllopet.

Det här kommer bli magiskt.

Idag, kära vänner, är det fyrtio, FYR-TIO dagar kvar tills jag blir fru!
Det är ju en fis i rymden!

Vet ni en sak till?

Jag har andats ut. Insett att det spelar ingen roll hur mycket jag än planerar, jag kan inte bestämma och förutse allt, inte tänka på varje litet stolsben och varje litet salladsblad.
För det enda, det enda som verkligen spelar roll, är att Emil är där och att han lovar att vara min för resten av livet!
Det är så fint så jag blir alldeles varm i magen, att LOVA, att bara älska mig!
Ni skulle bara veta hur jädra mycket jag älskar honom, mer än allting i hela världen närmare bestämt.