Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Dagens Färgglada!

Nu äntligen känns det som sommar på riktigt! När man kan gå utan strumpbyxor (det är ju galet att man knappt kunnat göra det en enda gång i juni!)
Varken jag eller Emil har semester än så för vår del är det inte hela världen om inte vädret varit jättefint, sålänge det är det när vi är lediga så är jag glad och nöjd.
Till dess jobbat jag för fullt med beställningar. Sommaren och vintern är min mest hektiska jobbperiod men jag tycker det är ganska skönt att sitta inne på kontoret nu när alla andra gått på semester.

När jag jobbat på bra så brukar jag unna mig något fint och allt som oftast innebär det en marimekkoklänning. Det känns liksom lite extra fint att få ha på sig dom sen, som att man verkligen förtjänat det.
Det här är min första, den köpte jag för flera år sedan i Köpenhamn. Tyckte den var så himla fin och kunde inte slita ögonen ifrån den, sen att den var mycket billigare än i Sverige var ju ett stort plus. Senare insåg jag att priset såklart var i danska kronor och att den kostade lika mycket som den brukar göra hemma, resten av resan visade mitt kort ”medges ej”. Aja, så kan det gå. Fin är den iallafall fortfarande, även om den kostade mig en mindre förmögenhet.

marimekko

Dagens!

Idag är det röd dag. Sånt har jag inte tid med så jag jobbar ändå medan alla andra är ute i det fina vädret.
Men jag gillar att vara på kontoret när det är tyst och lugnt (som tur är så är jag inte helt ensam, för då blir det lite väl öde och läskigt)

Nu har det gått fyra veckor sedan jag opererade mig och således kan jag numera sova hur jag vill och får även använda vilken bh jag vill, hallelujamoment!
Såhär ser jag ut idag:

randig

* Randig klänning, Erikshjälpen
* Blåa strumpbyxor, MQ
* Retro adidasskor, loppis i Varberg (mina absolut skönaste skor)
* Sjal i håret, loppis
* Väska, Littlephant

Funderade lite när jag gick till jobbet, om jag var en sådan som Trinny och Susannah skulle stanna om de såg mig på stan. En sådan som de skulle tänka: hjälp henne måste vi rädda!
Sen tänkte jag på vad de isåfall skulle sätta på mig för kläder istället.
Det här skulle jag inte trivas i:
– Pikétröja, eller ännu värre pikéklänning!
– Trekvartsbyxor.
– Tunika. Jag försöker då och då men jag är helt enkelt inte en tunikaperson, hur fint det än må vara på andra. Känner mig så….fladdrig.
– Två tofsar. Okej, det här är inget klädesplagg men jag förstår mig ändå inte på det här. Tycker att det här är en frisyr som är okej upp till tio års ålder ungefär. Även här har jag försökt då och då, liksom att det skulle kunna vara lite fräsigt. Men nej. Jag ser ut som ett mycket gammalt barn.
– Vita tights.
– Pumps. Skor med liten klack är lurigt tycker jag. Allt eller inget.
– Sån där quiltadjacka, som ser ut som en jag-har-en-häst-jacka ni vet. Fina, men inte alls på mig.
– Odd Molly koftan. Nej, rosetter och krusiduller är inte min melodi.

Sen förstås, skulle jag inte trivas i korsett utapå kläderna som de alltid sätter på folk i det programmet, vem har någonsin på sig det?!

Anna Efter Operationen!

bild

Idag har det gått tre veckor sen jag opererades.
Herregud vad tiden går snabbt, känns som igår!
Som tur är KÄNNS det inte som igår för i början gjorde det faktiskt väldigt ont. Jag var öm och trött mest hela tiden, och det här med att man inte får bära gör en verkligen handikappad i vanliga situationen som tidigare var väldigt lätta.
Tex har jag inte kunnat bära upp Knut till skötbordet, inte heller har jag kunnat byta blöja om Emil burit upp honom eftersom han sparkar så förjordat. Sparkar på nyopererade bröst = aj.
Jag har inte kunna bära honom i och ur sängen, ur vagnen, i matstolen. Ja ni fattar. Krångligt helt enkelt.

Men nu är det bara en vecka kvar och sen ska jag vara så gott som ny igen och slipper sova på rygg och får dessutom byta ut den fula stödbehån mot något lite mer flott.
Jag har alltså, som jag skrev, sovit på rygg de senaste veckorna och jag är verkligen ingen ryggsovare i vanliga fall. Den fula behån ar jag också fått ha dygnet runt vilket ska bli väldigt roligt att bli av med och ÄNTLIGEN få köpa en ny!

Jag tejpar ärren på brösten (jag har som ett ankare av ärr på varje bröst, runt bröstvårtan, sen rakt ner och sen ett långt under hela bröstet) varje gång jag duschar och ska fortsätta tejpa i minst två månader. Detta för att ären ska bli så smala och fina som möjligt.

Nu har jag börjat vänja mig vid min nya kropp och jag är så VANSINNIGT nöjd! Helst vill jag gå naken hela tiden!
Det känns som att jag äntligen ser ut som jag borde, att jag alltid borde haft den här storleken på brösten.
De är inte i fokus längre, stör aldrig när man ska klä på sig och min hållning har förbättrats avsevärt.

För ett tag sen var jag på fest och då var det en okänd kille som kommenterade mina brös när vi spelade rundpingis. Han var helt ovetande om att jag opererat mig precis och när jag fick pingisbollen på brösten sa han -Du har inte mycket att ta emot med precis!
Korkat av honom att kommentera någons bröst överhuvudtaget och kanske hade jag blivit sårad om jag alltid sett ut så. Men nu blev jag istället glad (inombords bör tilläggas, blir aldrig glad av kommentarer om min kropp från okända män) för han upplevde alltså mig som någon med små bröst.
Jag har aldrig sett mig själv så förut och det var en väldigt skön känsla att för en gångs skull, inte vara hon med brösten.

Dagens Färgglada Outfit!

När jag gick till jobbet imorse funderade jag på hur jag skulle beskriva min stil. För nu känns det som att jag har hittat tillbaka till mig själv, efter en graviditet och barnfödande. Det tog en bra stund men det är fint att ha landat och ”hittat hem” igen.

Min stil är lite som Ika i rutan möter lilla My och tillsammans badar de i färg. Ungefär så.
Jag känner mig mycket mer hemma i färger och mönster än i jeans och t-shirt (även om jag gillar det också)
Det känns som jag kan försvara mig bättre, har lättare att hitta svar på tal och komma på braiga ideér när jag klär mig såhär än i tex svarta kostymbyxor.

Mitt värsta var när jag hade ”ett riktigt jobb” och var tvungen att ha pikétröja.
Jag skulle aldrig frivilligt välja att ha på mig det, de är korta och breda, stela och så långt ifrån min stil man kan komma.
Många skulle nog kalla min stil för utklädd. Men jag har aldrig känt mig så utklädd som jag gjorde i pikétröja.
Hela min personlighet togs ifrån mig när jag inte fick klä mig som jag vill. Man blev liksom instängd.

Nu får jag klä mg som jag vill och det är en av de största fördelarna med att vara egen. Det enda kravet jag har på min anställda (alltså mig själv) är att hon måste ha läppstift.
Någon jävla ordning måste det ju ändå vara på jobbet!

prickig

* Tröja, Weekday
* Hatt, H&M
* Kjol, Erikshjälpen
* Skor, Urban outfitters