Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Anna Som Tonåring!

Stina utmanade mig att svara på femton frågor om mig själv som femtonåring. Dock är mina tonår lite luddiga så vet inte riktigt när jag gjorde vad så att säga, så här kommer en sammanfattning av mina tonår kan man väl säga.

1. Vilken var min favoritmat?
Jag gillade allt som var halvfabrikat, typ mamma scans köttbullar, fiskbullar och fiskpinnar. Gillade ingenting som smakade annorlunda än det jag var van vid. Lite av det här hänger fortfarande kvar. Jag är inte särskilt äventyrlig när det kommer till nya smaker precis (mvh hon som bara äter big mac)
Min mamma bakade alltid eget bröd och pappa gjorde alltid egna köttbullar, så jag tyckte det var lyx när man fick färdigköpta köttbullar och köpebröd.

2. Favoritmusik?
Jag var en riktig pojkbandsfantast och avgudade Backstreet Boys! Jag hade tapetserat hela mitt rum med plancher på A.J och jag hade kuddar, videofilmer, kläder, ja allt med BSB. Sen kom Hanson så då gillade jag det istället och sen försökte jag vänja mig av med pojkbandsgrejen och försöka lyssna på Evanescence som var lite mer accepterat. Men i smyg älskade jag Boyzone och Ronan Keating.

annaliten

3. Intressen?
Killar. Det enda jag tänkte på var killar och jag chattade alltid på passagens chat amore. Detta var på den tiden man hade modem så det tog eviheter att koppla upp och sen ringde alltid mormor mitt i så det bröts. Det var också billigare att vara på nätet eftet klockan sex, så innan dess fick jag lägga 20 kr i en burk om jag ville vara på nätet.
Jag pratade också så mycket i telefon att mina föräldrar till slut spärrade vår telefon så det inte gick att ringa ut om man inte slog en hemlig kod som jag inte hade tillgång till.
Numera avskyr jag att prata i telefon. Kanske använde jag upp en livstid av prat när jag var tonåring så numera finns inget kvar?

4. Vad gillade jag inte?
Matte. Jag var och är vansinnigt dålig på matte, så jag förstod verkligen ingenting och hamnade jättelångt efter. Dessutom pratade jag mig igenom hela lektionerna så jag och min kompis Emma fick aldrig sitta bredvid varann för vi bara pratade och pratade. Då spände min lärare ögonen i mig och sa ILEBY! Då blev jag tyst i någon minut. Sen glömde jag bort det och började prata vidare.
Dessutom gillade jag inte block med rutat papper.

5. Vilka umgicks jag med?
På högstadiet var jag mest med min kompis Emma som sagt. På lunchen brukade vi går hem till henne och äta oboy (dvs ett helt glas med oboypulver och en sked vatten = chokladsmet) och sen väntade vi utanför matsalen i skolan tills niorna gick förbi så jag kunde få se mina stora kärlek Gustav när han gick förbi. Dagens höjdpunkt!

studenttryck

6. Vad jag tänkte på mest?
Killar. Vad jag skulle säga om jag fick träffa Leonardo DiCaprio. Roger, en kille som jag var så vansinnigt kär i som först bodde i USA och sen i Halmstad och jag ägnade nästan all min vakna tid åt att tänka på honom. Sjukt bortkastat såhär i efterhand.

7. Jobbigaste minnet?
Nästan allting som hade med den där himla Roger att göra. Han behandlade mig hemskt och hade det hänt mig nu när jag är vuxen och har lite mer kött på benen så hade jag slagit ihjäl honom för det. Men när man är ung och oerfaren vet man ingenting om hur det ska vara så man bara följer med. Jag blev oerhört sårad och hade problem med det långt senare och det förstörde både förhållanden och mig själv många år efter det.
Har tänkt så mycket på det där efteråt. Hur något kan påverka en annan persons liv så himla mycket. Han tänkte säkert inte ens på det och jag blev förstörd för flera år och kanske egentligen för alltid.
Ett tonårshjärta är så väldigt ömtåligt och mitt blev verkligen totalmosat av honom.

8. Finaste minnet?
När jag var med på pappas jobb på fritidsgården. Jag vågade aldrig gå på fritidsgården för jag kände mig inte tillräckligt häftig men pappa jobbade på en annan fritidsgård utanför stan och ibland fick jag följa med dit.
Jag hade en pojkvän jag egentligen inte brydde mig om (hade nästan alltid pokvän, inte så noga vem det var, bara det var någon som gillade mig. Vad jag tyckte om honom var för mig ganska oviktigt) han var på den där fritidsgården men där fanns också en annan kille, som var några år äldre och med piercing i tungan. Jag tyckte att han var den snyggaste jag sett och jag frågade honom om jag fick prova att kyssa någon med stav i tungan så vi smög iväg och så kysste han mig i ett rum där ingen såg och jag blev alldeles knäsvag.
Sen gjorde jag slut med den där pojkvännen jag hade och ville alltid följa med pappa till jobbet efter det.

DIGITAL CAMERA

9. Vad saknar jag mest?
Jag saknar i ärlighetens namn inte särskilt mycket med att vara tonåring och om någon sa åt mig att jag var tvungen att gå igenom de åren igen hade jag nog brytit ihop totalt. Jag tyckte hela min tonårstid var enormt påfrestande och jag minns att det kändes som jag skulle explodera inifrån av alla kvävda känslor och känslostormar som försökte få plats i den där lilla 45 kilos kroppen. Jag hatade det. Hatade att veta att jag var tvungen att gå till skolan varje dag, hatade att läsa att jag var en hora på toaletterna, hatade att ha skåp bredvid den läskigaste killen på skolan, hatade att jag hade massor med finnar på ryggen, hatade att jag älskade den där idioten så hopplöst mycket.
Ja, ungefär så var min tonårstid. En enda lång ångeststräcka.
Det enda jag kan sakna lite är den där känslan av att ha en bästis som man säger precis allting till, som skickar lappar på lektionerna och skriver snälla saker i ens limegröna filofax.
Sen saknar jag remouladsåsen till fisken man fick i skolan. Som man fick ta med jättestor slev.

10. Vad saknar jag inte?
Känslan av total hopplöshet. Jag vet att jag tänkte att det aldrig aldrig skulle bli bättre. Skrev ett långt brev till en kamratstödjare vi hade på skolan, där jag berättade om hur hemskt jag mådde och han skrev ett så himla långt och fint brev tillbaka. Har fortfarande kvar det där brevet någonstans och det känns så fint att åtminstonde en person såg mig.

flickafönster

11. Hur tror jag att andra uppfattade mig?
Oj, svår fråga. Jag tror inte andra uppfattade mig som så himla olycklig som jag faktiskt var. Jag hade ju det där man ansåg vara viktigt i den åldern, jag var smal som en sticka, hade bröst som gick att trycka upp om man använde all fyllning i alla push-up behåar man hade samtidigt och jag hade lätt för att få killar. Egentligen var jag nog ganska populär men som sagt så insåg jag nog inte det själv.

12. Vad drömde jag om?
Jag drömde om att vara med i Slitz. Det var överst på min önskelista och jag skrev det i min dagbok flera gånger. Att om jag bara får vara med i slitz så blir han nog kär i mig.
Fotades av en slitzfotograf en gång när jag var femton år faktiskt. Han bad mig se kåt ut och efteråt ville han att jag skulle stanna kvar på efterfest men som tur var min storebror med och drog mig därifrån. Efter det ville jag inte vara med i Slitz längre.
Här är en bild från den där fotograferingen:

annaliten3

13. Favoritserie?
Vänner. Då, nu och alltid. Jag hade alla avsnitt inspelade på video och kollade på Vänner flera timmar varje dag. Jag och min bror kan alla meningar utantill och refererar fortfarande till dom varje gång vi ses.

14. Hur hade mitt femtonåriga jag reagerat på mitt liv idag?
Åh jag hade nog blivit så himla lättad att se att det vänder! Se att man inte måste gifta sig med det där aset, att man inte måste skaffa barn när man är 17 och att man kan vara helt och hållet jättelycklig till slut.
Åh jag önskar att mitt femtonåriga jag visste vad jag vet idag. Då hade jag sluppit en hel massa lidande.

15. Vad skulle du vilja säga till dig själv som femtonåring?
Säg nej.
Det är okej att säga nej, han kommer inte älska dig mer för att du helt tappar din identitet och det som är du.
Sen skulle jag vilja säga åt mitt femtonåriga jag att den där tjejen som jag var så himla avundsjuk på, hon som hade Filippa K byxor i alla färgerna, som gick med huvudet sådär fränt bakåt och alltid vara så himla elak mot mig, hon är inte det minsta gladare än jag. Trots de där Filippa K byxorna.

annaliten2

Annas Födelsedag!

Den 8 mars är det internationella kvinnodagen men viktigast av allt, det är min födelsedag!
När man kommer upp i den ringa åldern av 31 som jag fyller får man kanske inte så mycket presenter längre, men det skadar ju inte att önska sig lite iallafall.
I år önskar jag mig:

* En helg i Malmö och Köpenhamn, framåt våren med vänner och Knutte i barnvagnen

IMG_1545 (640x427)
* Kavatskor

d675e396c79584a4b26b6a5b9191607f
* En Fjällräven ryggsäck. När man drar runt på barnvagn så är det krångligt med handväska som bara åker ner hela tiden och det börjar bli trångt i mina fickor,

31c9029dea02a234e218ac18ae574923
* Ett par ray-ban i modellen clubmaster

9efe0294b3078cbe51da9c73afc1bd01

* En såhär snygg ända

c4b8d6402a133857f5b379afdfd784f1

* En sportbehå från Nike. Har aldrig kunnat köpa en vanlig sportbehå och nu när jag snart kan det så står en Nikevariant överst på listan, färg eller form spelar ingen roll. Det viktigaste är att den är liten och passar ändå!

589607a8f4c3673e3f1ff26f6b207828

* Öland. Jag önskar mig vad som helst som har med Öland att göra, allra helst ett hus där, men jag antar att 31 inte är riktigt så märkvärdigt att fylla så man kan hoppas på det

IMG_4955 (800x569) IMG_4960 (522x800)

Vad Anna Inte Gör!

Sandra hade så rolig lista på sin blogg med saker hon inte gör, det säger en hel del om en person, så nu skriver jag en likadan lista med mina saker jag inte gör, håll till godo:

– Köper märkeskläder om det inte är rea
– Lägger in kläderna jag haft på mig på dagen i garderoben på kvällen
– Tvättar bort sminket på kvällen. Skämskudde på det men jag orkar helt enkelt inte.
– Går in i rummet med fria vikter på gymmet, där alla muskelmän står
– Dricker tillräckligt mycket vatten. Är jag törstig dricker jag mjölk.
– Rakar benen på vintern. Orka.
– Tar ut en lön en gång i månaden
– Böjer ögonfransarna med sån där läskig tång
– Bäddar sängen
– Köper ”partytoppar”. Går ut i samma kläder som jag har jämt
– Använder mascara på underfransarna
– Stretchar efter ett träningspass
– Bryr mig om att det finns de som retar ihjäl sig på mig
– Köper kläder på Vero Moda
– Slutar använda ett par skor för att de är för små, skam den som ger sig tänker jag och håller in tårna
– Fnittrar
– Går på fest utan att prata med någon
– Sitter tyst
– Tvättar nya tyger innan jag syr något av dom
– Kollar på kläder till Knut på ”pojkavdelningen”.
– Åker till pappas minneslund
– Ringer upp

orangetröja

Annas Träning!

När jag var gravid med Knut gick jag upp 15 kilo. Jag inbillade mig att jag skulle vara tillbaka i min vanliga form på direkten. Det var jag inte. Inte efter en vecka och inte efter ett halvår heller.
Jag hade sju envisa kilon som vägrade lossna så den 1 november bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Nog med bylsiga tröjor och för små jeans.
Så jag köpte ett gymkort. Ett helår. Nu jävlar.

Jag ville inte säga till någon att jag tränade. Kände att jag jinxade det om jag la upp bilder på instagram eller skrev om det på bloggen.
Så jag och min allierade, nämligen Vestis, vi gick och tränade tre gånger i veckan. I smyg.

Vid nyår började jag med 5:2 och idag så är sex av mina sju kilon borta, min garderoba kan plockas fram och dammas av igen och det känns så himla bra att vara tillbaka.
Att jag tog tillbaka min kropp, så som jag ville ha den.

Idag gjorde jag en tanitavägning på jobbet (en sådan våg som mäter fettprocent och muskelmassa).
Jag har gjort en sådan vägning förut, när jag var 27 år. Dvs för snart fyra år sedan.
Vi jämförde resultaten och jag vägde mindre då, men hade betydligt högre fettprocent då.
Nu hade jag gått upp fem kilo på muskelmassan!
Min dåvarande ålder enligt min kropp var 35, min nuvarande ålder var 29!
Jag är alltså i mitt livs bästa form efter att jag fött barn och det känns så himla obeskrivligt bra!

Man får inte skriva om sånt här. Man får inte tala om vikt och man får inte önska sig en annan kropp än den man har för då är man ytlig och fånig.
Är man däremot stor och gillar det, prisas man av folk för att man hyllar sina former och trivs med sin kropp.
Men att vara smal och ha jobbat hårt för det anses fult att prata om för då har man fallit offer för någon slags vikthets.
För mig får folk se ut precis som de vill, de får hylla och visa och jubla bäst de vill.
Det tänker jag också göra, för just nu är jag så himla stolt och glad över mina starka muskler och min braiga kropp som levererade en unge och nu dessutom kan producera muskler så jag kan bära runt på ungen också!

Heja heja kroppen! Och heja heja mig som satte fart på den!

bild