Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Köpvillkor »
Integritetspolicy »

Anna Pratar!

feb 19, 2015 | , | 5 kommentarer

image_54e38057ddf2b3032bcb3687
Jag får ibland frågan om jag vill ställa ut mina bilder, eller om jag vill vara med på mässor och sitta i en monter och teckna live, ibland får jag frågan om jag kan föreläsa eller prata om mitt jobb och alla sådana här förfrågningar får alltid nej.
Jag vill inte teckna inför publik, det är inte själva tecknandet som oroar mig utan att sitta där i en monter som en liten utställningskanin medan folk glor på mig.
Sen att ställa ut, jag gjorde det mycket förr med väldigt goda resultat men ändå tycker jag att det är så himla jobbigt så numera tycker jag inte det är värt det.
Har en minnesbild av en konstutställning min familj gick in på en gång när vi var på västkusten. Vi gick in mest av en slump och där inne stod en liten uppklädd dam, omringad av typiska västkustmålningar med stenar, tång och fiskebåtar. På ett bord stod det cider upphällt i plastglas och massor med orörda salta pinnar.
Där inne stod hon helt ensam och jag fick sådan ångest av att se det där så numera orkar jag inte ställa ut, för då känner jag mig som den ensamma damen och det orkar jag bara inte med.

MEN, för några veckor sedan fick jag frågan om jag ville vara gäst i en pod. Jag svarade som vanligt nej eftersom jag aldrig vill göra någonting nytt och helst håller mig för mig själv framför skärmen. Men sen tänkte jag att va fasen, jag måste ju våga hoppa lite iallafall och det enda jag behövde göra var ju att svara när det ringde.
Så jag sa ja.

Nu kan ni lyssna på hela intervjun här, dvs mycket exklusivt material haha!
Tack till Sandra som övertalade mig att vara med. Tycker faktiskt det blev väldigt bra och ger en sann bild av hur jag är. Även om Emil tyckte jag var dryg när han lyssnade. Men jag antar att även det är en sann bild av verkligheten.

Lyssna här:

http://atilio.blogg.se/2015/february/kallan-avsnitt-17-med-anna-ileby-2.html

Annas Random Stuff!

feb 5, 2015 | | 6 kommentarer

Här kommer lite random tips och svar på vanliga frågor på mailen och lite annat jag gått och funderat på helt enkelt:

* Mitt bästa tips till alla som ska starta eget och som vill ”leva sin dröm”. Säg inte upp dig om du har ett jobb utan börja med att gå ner lite i tid och sen när du helt enkelt inte hinner med ditt vanliga jobb för att drömmen går så himla bra, DÅ ska du säga upp dig!

* Här är ett nytt porträtt jag tecknade förra veckan. Gick tillbaka till mina rötter så att säga oh tecknade en bloggerska, nämligen Elsa Billgren som varit en musa för mig i en herrans massa år nu!

elsa

* Nej jag tecknar inte tatueringar. Får ungefär femtioelva mail i veckan om tatueringar. Anledningen till att jag inte tecknar det är att då kanske du tar med den till en klåpartatuerare någonstans som gör en skitful tatuering och sen går du runt och säger att det är efter en bild jag gjort. Jag litar helt enkelt inte på att någon skulle kunna göra den rättvisa.

* Snart fyller Knut ett år och jag kommer inte låta honom smaka varken tårta eller bulle, då jag inte ser någon anledning till att han ska äta sånt än på länge.

glad

 

* Angående bilden med Håkantexten jag gjorde för ett tag sen, som nog är min mest efterfrågade bild någonsin. Den finns alltså inte till salu då jag inte vågar trycka upp och sälja något med någon annans text på. Dock har jag gjort allt som står i min makt för att försöka få tag på någon ansvarig som kan säga om jag får det eller inte men det verkar lönlöst. Så snart ger jag upp, eller så ändrar jag texten till: ”om du vill ha en idiot lägg min hand i din” så är det helt plötsligt inte exakt hans ord längre. Vad tror ni om det?

* Det här är min roligaste beställning jag någonsin fått, att teckna en person som en cirkusapa! Typiskt bra beställning!

cirkusapa

* Jag fått vansinnesutbrott och panik när folk inte svarar på mail inom någon timme. Jag vet, folk kanske har bättre saker för sig men när man har en deadline tycker jag att den andra änden av kommunikationen kan vara på hugget så jobbet slipper stå still.

* Jag är löjligt glad över att jag snart kan köpa en billig skräpbehå på rea! Har inte hänt sen jag var typ 14.

* Jag var extremt skeptiskt till chiafrön och allas bilder på den vidriga gråa massan som mest liknade papiér mache. Men nu när jag provat ska jag motvilligt erkänna att det är väldigt gott.

* Jag blir irriterad när andra svarar åt mig på instagram, innan jag hinner göra det.

* Jag har köpt nya pennor!

pennor

* Jag lyckas inte få ovanstående bild att vara på rätt håll. Den är på rätt håll i bildvisningsprogrammet men när jag lägger upp den här blir den liggande. Aja, ni fattar ju principen.

Anna Om Medium!

jan 30, 2015 | , | 4 kommentarer

Igår kollade jag med ett öga på debatt på TV, om att Regina Lund ”spått” någon och sagt att hennes missfall var hennes döda pappa som kom för att hälsa på. Detta har då blåsts upp till en jättesak då Alex Schulman inte tycker att hon har rätt att säga sådana saker utan bevis.

Jag har fått både missfall och förlorat min pappa. Tror jag på medium? Nej det skulle jag inte vilja påstå.
Men precis efter min pappa dött och min bebis i magen också dött (allting hände ju dessutom i samma veva, som alltid i livets jävlighet) då trodde jag på varenda litet tecken jag kunde klamra mig fast vid.
Hela min värld var raserad, allt jag trodde mig veta om familj och relationer, om livet och lyckan och allt det där ställdes på sin spets och rasade,
Då är man inte alltid så logisk. Kanske bryr man sig inte om bevis. Det måste inte finnas en sanning längre för den enda sanning man visste om har precis försvunnit mitt framför ögonen på en.

I det läget hade jag kunnat ta till ett medium. Av den enkla anledningen att man är så trött på att ha allting svart på vitt, trött på att höra om dödsorsaker och död död ond bråd död.
Då vill man ha lite hopp och i en värld som är besatt av bevis finns det inte särskilt mycket hopp att klandra sig fast vid när någon faktiskt är konstaterat död.

Så vare sig man tror på medium eller ej, om man tror att de där små tecknen man ser är en hälsning från någon på andra sidan, så kan man väl få tro det?
Påverkas Alex Schulman av att någon vänder sig till ett medium för tröst och råd?
Nej.
Ville jag höra logiska förklaringar när jag tyckte mig se tecken från pappa efter att han dött?
Nej.
Sålänge ditt liv inte påverkas av det, låt folk tro vad sjutton de vill och sluta vara så jävla noga med vad som är bevisat och inte, vad som är rätt och fel och vad just du tycker. Det har ju inte ett skit med dig att göra.
Låt folk bli tröstade på vilket sätt de än känner hjälper och sen om du hade valt ett annat sätt, håll det för dig själv!

par

Anna Om Brösten del 2!

jan 23, 2015 | | 9 kommentarer

Idag var det dags för mätning nummer två i steget mot att få en bröstförminskning. Den första mätningen gjorde jag på vårdcentralen för att få en remiss till kirurgen och idag var det alltså dags för etapp två.
Eftersom jag har gått ner en del i vikt sen jag fick remissen så var jag ganska säker på att jag inte skulle få någon operation eftersom vikten också såklart försvinner från brösten.

I vilket fall som helst så började det med en gruppgenomgång, hur operationen går till och sådär. Det var för sådana som skulle genomgå en bröstförminskning och sådana som skulle ta bort hud från magen efter att ha gått ner mycket i vikt, så vi fick en genomgång av båda operationerna.
Sen var det dags för de individuella samtalen. Först mäta och väga för att kolla BMI som jag skrivit tidigare måste ligga under 25.
Sen fick jag komma in till läkaren som mätte lite och sen skakade på huvudet och sa att hon trodde att jag inte kvalificerade mig för en förminskning då hon inte tyckte de var tillräckligt stora. Då tappade jag det lite och blev väldigt ledsen och sa att jag skulle betala det själv för bort ska dom, på ett sätt eller ett annat för jag avskyr att de tar så mycket fokus, tar massa kraft från min rygg och stör mig i jobbet och att jag helt enkelt hatar hur de är nu.
Hon bad mig vänta utanför när hon ringde överläkaren och sen fick jag komma in igen och då sa hon att de hade bestämt att jag skulle få en operation!
Hon sa att hon förstod att det påverkade mig mycket och att de absolut kunde få ett bra resultat genom en operation.
Jag blev så HIMLA lättad och tackade och jublade om vartannat!
Jag ska alltså gå från en G-kupa till en B-C-kupa är tanken.
Hon sa att jag skulle köpa en sportbehå i B-storlek och ha med till operationen och jag kunde knappt ta in det, B! B!!!! Det hade jag typ i mellanstadiet sist!
Nu är det bara att vänta på kallelsen till operation och hon sa att det kan gå så snabbt som två veckor så nu är det bara att försöka ta in det här och inse att jag snart kommer ha en helt ny spegelbild, en helt ny lätt byst och en helt nytt liv!

Tack, tack, TACK Landstinget!

IMG_5499 (578x800)

Följ mig på bloglovin

bloglovin