Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Annas Nya År!

teckning

Teckning gjord av Hanna.

Nyårsdagen har alltid varit en av mina bästa dagar (speciellt idag eftersom jag slapp ha ont i huvudet) för det känns som ett oskrivet blad och en ny början.
I år ser jag fram emot det här:

* Få varmvatten i kranen utan att först gå ut och elda i pannan, sen vänta en timme eller två innan det blivit varmt. Åh vad jag ska duscha, bara för att jag kan!
* Få se vad som kommer upp i rabatterna i nya huset. Tror det kommer vara magiskt då den lilla tanten älskat sin trädgård.
* Inreda mitt livs första barnrum! Det är det jag längtar efter mest med det nya huset! Att få bädda en pytteliten säng och tända den lilla nattkaninlampan bebisen fick av sin mormor i julklapp.
* För första gången i livet sova i en helt ny säng! Jag och Emil fick en ny säng i inflyttningspresent av hans pappa, hur bra är inte det!? Den gamla ska vi elda upp!!
* Komma i mina blommiga klänningar igen.
* Föda barn och bli mamma.
* Se Håkan spela på Slottsskogsvallen i Göteborg! Fick biljetter av Emil i julklapp och bebisen får förhoppningsvis vara med med hörlurar. Tänker mig sommar, picknick, en bebis i sjömansbody och Håkan! Åh längtar!
* Formexmässan i Stockholm i mitten av januari. Vi ska samla inspiration, strosa på Söder och äta hotellfrukost. Sista gången innan vi blir tre.
* Hälsa på Mattias, Majken och Matilda i nya huset!
* Skruva upp alla stringhyllor i ett hus där de kommer passa perfekt, ställa in böckerna i färgordning och öppna altandörren när solen skiner.
* Gå på barnvagnspromenad med finaste vagnen.
* Att det så kallade ”sorgeåret” äntligen är över.
* Bo i ett hus där det är mer än 15 grader i köket på vintern.
* Få inreda mitt nya hemmakontor.
* Alla loppisfynd jag ännu inte vet om att jag kommer göra, tänk va!
* Få bestämma namn på en liten person jag ännu inte fått träffa.
* Få nycklarna till huset och för första gången känna att jag bor någonstans som ingen kan ta ifrån mig.
* En sommar med Emil och nya bebisen, förhoppningsvis på Öland.
* Börja spara pengar redan nu så jag i början av sommaren kan köpa mig en seafollybaddräkt och känna mig fin igen.
* Tapetsera med Stig Lindberg tapet.
* Måla om kökssoffan ljusgrön.
* Fira jul med en liten person som kommer tycka bäst om paketsnörena.
* Kunna ha klänning och bara ben igen.
* Ha ett badrum med golvvärme.
* Få en stor tvättstuga så att strykbrädan alltid kan stå framme.
* Fylla 30!
* Få tillräckligt långt hår för att kunna ha det i lilla My knut.

Hejdå 2013, Hej 2014!

Vad ska jag säga om 2013, det är ett så stort och omvälvande år att jag inte vet var jag ska börja.
Minns att jag satt på avdelning 33 på sjukhuset, kollade ut över ett gråslaskigt Karlstad och tänkte gott nytt jävla år då.
I rummet intill låg pappa och det här var den sista avdelningen, den vi först till varje pris ville undvika att hamna på och i slutet bönade och bad om att få komma till.
Minns när vi frågade sjuksystern om det inte fanns plats här snart, att detta faktiskt var pappas avdelning och att vi var trötta på att slussas runt. Hon svarade – Det är lång kö hit tyvärr.
Tänk att det är kö till avdelningen man dör på. Hur sorgligt är inte det?
Dessutom vet man att när man väl får en plats, betyder det att någon annan lämnat den.
Min pappa hann vara på den avdelningen i tre dagar innan hans plats lämnades till någon annan.
Så började mitt 2013.

Alla pratade om ”sorgeår”. Att det tar ett år innan sorgen börjar släppa. Det är antagligen sant men samtidigt ingen vidare tröst att höra när året precis börjar och det känns oändligt långt till nästa tar vid.
Det där jävla sorgeåret. Som vi hatade det, men lik förbannat fanns det inget alternativ än att börja beta av det, med små små myrsteg gick vi framåt.

Efter begravningen blev det lättare. Den var så fin och ljus att man kände att det blev ett värdigt avslut. Ett avslut långt bort från sjukhus och handsprit.
Efter det kunde man släppa bördan att behöva vara ledsen för någon annans skull. Nu kunde man vara ledsen för sin egen och det är betydligt mycket lättare.
Hela januari och februari försvann i en dimma och bakom suddiga gråtögon gick man vidare in i mars.

Jag fyllde år, mitt sista år innan 30 och frustrationen över att inte vara gravid började stiga mig åt huvudet.
Månaderna delades upp i ägglossningar, före och efter. Evig väntan och besvikelser när det likförbannat bara visade ett streck.
Jag grät mycket i smyg och kände att ingen riktigt förstod hur det kändes. Vem pratar man med om bebisar som vägrar komma och pappor som inte längre finns?
Jag stängde in mig i mig själv och slutade prata om saken, för jag hade slut på ord för att beskriva hur det kändes.

Jag flyttade mitt företag till ett nytt kontor. En reklambyrå som tidigare bara varit någon slags drömtillvaro i mitt huvud.
Minns när allt var klart, jag hade flyttat in alla mina saker och fått en inloggning på nya datorn. Det var vår och jag cyklade hem för första gången efter vintern. I en nedförsbacke tog jag upp mobilen, slog in pappas nummer och den första signalen hann nästan ringa innan jag kom ihåg att jag inte kunde ringa honom och berätta om roliga saker som hänt längre.
Jag glömde bort, i en kort minut, att han inte längre fanns.
Jag cyklade resterande sex kilometer hem med tårarna strömmande längs kinderna och det var här jag för första gången förstod att det var på riktigt.
Aldrig mer pappas – Hej Anna!

Det blev midsommar och vi åkte till Öland.
Minns att det kändes som jag flydde när vi åkte över bron. Bort från allt. Bort från bebislängtan och oändliga tårar.
Öland är min eviga fristad och dit jag allra helst flyr och gömmer mig bland vallmofälten.
Det här blev vändpunkten på året.
Det blev precis sådär som jag hoppades på. Lugnt. En innergård med jordgubbstårta och rödvin, ett tält fullt med kondens och vänner som inte frågade men som ändå visste precis.

Kom hem med nya krafter, påfylld med Ölandsluft och ny energi.
Trots allt ändå övertygad om att livet kan vara himla fint mitt i allt elände. Med en känsla av att det kanske går att överleva trots att man inte tror det.
Veckan efter midsommar fick vi vårt plus.

öland29öland28öland33öland37http___makeagif.com_media_6-24-2013_8HBdjaöland34öland18öland22öland8öland14öland9öland16öl6

öland38

 

Lite Fler Svar!

Såg att jag missat några frågor så här kommer de svaren:

Elin:

Tror du på spöken/övernaturligt?
Om du inte jobbade som illustratör, vad skulle du vilja jobba med då? Typ om du en dag tappar din arm som du använder när du ritar, menar jag… ;)
Vilka är dina bästa shoppar på internet?
Om du skulle få 10 miljoner kronor, hur skulle du förvalta/spendera dem då?

Svar: Nja egentligen gör jag inte det. Tror inte på såna där som kan komma hem och känna en massa andar och sånt men sen min pappa dog så händer det då och då att han ”hälsar på” och det tror jag stenhårt på. Det märks väldigt tydligt.
Om jag inte tecknade hade jag nog gärna jobbat på en fabrik, där jag stod vid ett band och monterade samma skruv på samma ställe år ut och år in. Tänk vad mycket ideér man hade kunnat klura på under tiden!
Jag handlar inte så mycket på nätet, jag tycker det är alldeles för roligt att gå på stan, men jag gillar Asos eftersom de inte har samma som alla andra. Annars gillar jag små fina nätbutiker med välutvalda saker, som fina koppar och barngrejer å sådär.
Oj om jag fick 10 miljoner skulle jag börja med att betala av mitt huslån och mitt CSN lån, hatar att vara skyldig pengar! Sen hade jag köpt en ny bil då vi precis sålt vår och köpt orimligt mycket konstnärsmaterial! Så att man bara kunde gå in och plocka vad man hade lust med! Och köpa en stor ljus lägenhet med utsikt, slå ut alla väggar och ha ateljé där!

Hanna:

Okej här kommer en lite sorglig fråga:
Hur gör du för att få och behålla vänner? Jag är också en ensamvarg som du verkar vara men vill ju trots detta ha vänner att umgås med. Har ganska lätt för att bli bekant med folk men det leder sällan eller rättare sagt typ aldrig till djupare vänskap. Undrar om det är mig det är fel på.. hur ska man göra för att få folk att vilja vara ens vän och vilja umgås? Svår fråga.. Tror inte att jag speciellt påfrestande att umgås med men trots detta hör de jag känner väldigt sällan av sig (jag gör det betydligt oftare). Har du några tips?

Svar: Såklart det inte är dig det är fel på, kanske du bara träffat fel personer. Jag tror att vänskapsrelationer är ungefär som förhållanden, ibland bara klickar det och allt känns rätt och ibland växer det fram och då och då så växer man ifrån varann och då kanske man inte är lika bra vänner längre.
Jag är ju som du skriver en ensamvarg och har egentligen inget direkt behov av vänner för att må bra. Sen har jag såklart vänner som jag tycker himla mycket om och som jag gärna träffar men kan lätt gå själv i veckor utan att tycka det känns ensamt.
Jag är kräsen med vänner, vill helt ha sådana som man vet alltid finns där även om man inte hörs hela tiden.
Jag har mitt gamla gäng som jag haft sen jag var liten, vi är två tjejer och tre killar (de var med på min möhippa) och vi ses ungefär en gång om året allihop och det räcker för vi vet precis var vi har varann, kan liksom ta vid där vi slutade sist och det lkänns så himla bra. Villkorslöst på något sätt men man vet ändå att hade det varit viktigt hade de funnits där.
Sen har jag nyare vänner, som jag träffat sen jag flyttade hit. Vi har gått igenom olika faser, festbiten och kollektivbiten och nu senast bebisbiten. Vi har behövt varann olika mycket under olika perioder och förstått varann på olika sätt lite beroende på var i livet man befinner sig. Jag är väldigt glad att de finns och att man alltid kan ringa om det är något!
Sen har jag Vestis som jag helt enkelt raggade upp! Hon kom in och handlade av mig när jag jobbade på Mio och det var kärlek vid första ögonkastet, jag bara kände att henne vill jag vara kompis med! Sen sprang jag på henne ute en gång och vi började prata och jag sa helt enkelt att jag vill vara kompis med dig och hon sa jamen då byter vi nummer då! Sen gick vi och fikade och sen dess har vi hållit ihop! Vi är väldigt lika, tänker likadant och tycker om samma saker, även om hon är hundra gånger mer social än jag så förstår vi ändå varann!
Men till din fråga hur man gör…..det vet jag faktiskt inte. Jag är nog likadan när det gäller killar som jag är intresserad av som med vänner, vill jag ha någon så säger jag det. Man har ju inget att förlora! Det känns i magen när det klickar!
Sen att man hör av sig olika mycket, så är det ju alltid. Ibland får man vara lite på, även om det känns lite jobbigt och känner man att det alltid bara är du som tar steget så kanske det inte är någon vidare vän att ha ändå!

IMG_6319-427x640 IMG_9176 (640x427) IMG_9000 (640x427) IMG_8970 (640x427) IMG_8800 (640x427) IMG_8871 (427x640) b (640x427) IMG_7796

Miki:

Tänkte fråga en liten sak. scannar du in dina målningar? jag har precis börjat måla med promarkers nu och har tidigare bara målat i illustrator, men mina blir riktigt kassa när jag scannar in dom, färgerna blir riktigt urtvättade. Skulle vara tacksam för svar! :)
hoppas förresten du skulle vilja göra en frågeinlägg någon gång, är 19 år och har börjat experimentera mer inom olika rittekniker och olika medel, haha så jag har så mycket att fråga

Svar: Japp jag scannar dom, sen drar jag upp kontrasten lite så de blir mer lika verkligheten då de tappar lite i scannern! Nu funderar jag även på att köpa en A3 scanner.

Anna Svarar!

Vilka himla kluriga och fina frågor ni ställt! Här kommer svaren:

Sara:

Hej Anna,

Jag har några frågor om ert bröllop;
– hade ni lagt ut menyer till folk när ni dukade och i så fall kan man få se hur de såg ut?
– hade ni någon överraskning till gästerna såsom tal, sång, dans, ”minnespresent” eller liknande?
– hade ni någon nattamat och i så fall vad?

Som du kanske anar ska jag gifta mig! Jag har hittat mycket inspiration på din blogg och tror att vi tänker lite lika om vilken typ av fest ett bröllop ska vara därför är jag nyfiken på dina svar!

Tack och lycka till med beben!

Svar: Först och främst, grattis till frieriet!
Vi hade som små ”häften” vid varje plats ja, där stod bland annat menyn, lite frågor och svar om oss och på baksidan en låtlista där man fick önska låtar till kvällen sen. De såg ut såhär:

IMG_7196 - Kopia

IMG_7217

 

Vi hade inga överraskningar till gästerna, det var snarare de som hade överraskningar till oss! Jag tycker inte ett bröllop handlar om att underhålla sina gäster, det handlar väl mer om att man ska dela det största man varit med om med de man tycker bäst om. Det räcker gott och väl som underhållning tycker jag. Själv tycker jag att det är en ära att få gå oå bröllop och behöver absolut inte få någon present bara för det!
På frågan om nattamat så hade vi inte det, vi hade planer på det då vi varit på bröllop som haft det (Bullens varmkorv!) och det är himla trevligt, men nackdelen är att man blir lite trött av det och då är det svårt att få igång festen igen.
Våra sista gäster lämnade lokalen halv fem på morgonen, utan nattamat så jag tror det går fint ändå!
Lycka till med bröllopet, det är hiiiimla roligt att gifta sig!!

482046_10150944019806496_137987216_n

Karin:

Hej!
Jag får så sjukt mycket inspiration ifrån dig.
När jag tecknar lyckas jag oftast på till en rätt bra bas för ett ansikte. men när jag sedan kommer fram till att skugga eller färglägga så fastnar jag eller sabbar det helt.
Har du några tips?

Målar främst med blyerts till en början och fyller sedan i med svart penna. Har testat alla möjliga sätt och har nu också beställt promarkers i hopp om att jag ska lyckas, haha.

Svar: Kul att du blir inspirerad!
Jag tycker man kan vara lite försiktig med färgläggningen, hela bilden måste inte vara färglagd. Om man gör hela ansiktet ”hudfärgat” blir det lätt platt, jag brukar skugga fram det i olika nyanser istället för att lägga en nyans över hela.
Jag använder säkert 15 olika nyanser när jag färglägger ett ansikte, allt från superljust till riktigt mörklila tex.
Jag gör likadant, tecknar först i blyerts, sen konturer med svart och sen färglägger jag!

clown

Maja:

Hej Anna!
Inspireras av dig och din blogg då jag också älskar att tecken, rita och måla.

Är nyfiken på hur du lyckats ta dig dit du har yrkesmässigt? Har du gått någon
utbildning, kurs osv.?

Gott Nytt År!
Maja

Svar: Gott nytt år!
Ja jag har gått en hel del utbildningar och kurser med för den delen, ungefär såhär har det sett ut:
– Gick min första teckningskurs på medborgarskolan när jag var runt 10 år, jag var yngst och satt mest och tecknade av olika djur ur böcker
– Gick estetisk bild på gymnasiet
– Kom in på Pernbys målarskola i Stockholm efter gymnasiet, den utbildningen var två år
– Gick på Gerlesborgsskolan i Bohuslän efter det, den är två år men jag gick bara andra året
– Läste ett år på Karlstads universitet, först 40 poäng konstvetenskap och sen 40 poäng bildberättande och serieteckning
– Flyttade till Värnamo och gick ett år på Textilakademin

Det är min utbildning i stora drag! Hoppas det var till någon hjälp!

Fanny:

Hej Anna!

Tack för en fin blogg.

Kanske en känslig fråga nu..
Om du fick träffa din pappa, en sista gång. Vad hade du sagt då? (Om tiden du säger det är just nu.)

Är du lycklig? Och då menar jag på riktigt, fattas det något i ditt liv som skulle göra det komplett?

Om du var tvungen att lägga ner tecknandet och skulle ha ett ”vanligt jobb” vad skulle det vara då?

Tusen tack för en fin blogg!
Kram

Svar: Tack, vad kul att du gillar bloggen.
Jag har klurat och vridit och vänt på frågan om pappa och jag hade faktiskt inte sagt något särskilt.
Jag hade den stora turen mitt i all olycka att faktiskt veta att han skulle försvinna så jag hann säga precis allt jag ville ha sagt. Vi ringde varann varje dag efter att han blev sjuk och sen åkte jag upp och var hos honom varje dag så vi hann prata om allt som behövde pratas om och det är jag evigt tacksam för.
Han visste att jag älskade honom och jag visste att han älskade mig. Det räcker hela livet. (fast hade han varit här hade han fått känna på magen)

Jag tänkte på frågan om jag är lycklig när jag åkte hem idag och ja, det är jag faktiskt! Jag har en stor sorg att pappa inte finns men det är något man lär sig leva med. Jag är lycklig över att jag snart blir mamma, att jag flyttar in i eget hus och att jag är gift med världens bästa kille! Om jag skulle önska mig någonting mer så skulle det vara att ha lite mer regelbunden inkomst, så jag visste att jag alltid hade pengar på kontot.

Om jag inte hade kunnat rita hade jag gärna jobbat med ungdomar med handikapp, på något gruppboende. Stod faktiskt och valde mellan det och estet när jag sökte till gymnasiet. Annars tror jag att jag är en perfekt kandidat för att stå vid en maskin och göra exakt samma sak dag ut och dag in, eftersom jag aldrig blir uttråkad!

IMG_6899

Jenny:

Jag har som mål att också kunna livnära mig som illustratör, men som de allra flesta vet jag inte vilka priser jag vågar eller måste sätta. När du illustrerar för tex en tidning, hur prissätter du det? Tar du alltid betalt per timme eller har du någon slags färdig mall – och hur ser i så fall den ut? Vad har du för undre gräns i betalning för en illustration? Vet du om det finns någon bra sida med tips, mallar och råd i dessa frågor? Något att förhålla sig till liksom…

Svar: Ja det är en djungel det där med prissättning! Jag brukar inte ta betalt i tid utan mer i förhållande vad den ska användas till. Tex tidningar, då ska den ju tryckas i en massa ex och om de sen vill köpa rätten till bilden så kostar det mer. Mina egna teckningar som jag gör till privatpersoner tar jag betalt per storlek, A3 eller A4 och är det fler än två på bilden kostar det mer eftersom det känns orimligt att ett familjeporträtt på fyra personer kostar samma som ett på bara en person.
Sen har jag också räknat in ungefär hur mycket jobb som ligger bakom, att jag har en viss utbildning i ryggen och sådär. Sen har jag även höjt stegvis, när jag var ny så kostade mina bilder en bråkdel av vad de kostar nu tex!
Är man medlem i Svenska tecknare så finns det en mall att skriva ut med medianpriser där man kan kolla så man vet att man ligger ungefär lika som andra illustratörer.
För att bli medlem där tror jag det krävs tio publicerade verk inom tre år eller hur det nu var. Illustratörcentrum är något lättare att komma med i om man vill ha någon att fråga om råd, men båda organisationerna är för professionella illustratörer.

sandrarund

Sannas Naglar:

Va kul, jag har en fråga… Om du tycker det är för privat förstår jag dig såklart!
Jag ska få bebis i juli (första barnet! Yay!) och undrar om du gjort KUB-test? Jag bara velar… Vi är inte i nån riskzon, men barnmorskan tyckte att vi skulle göra det. Men det är så dyrt!! 1500kr!

Anna:

Jag tycker att det viktigaste är att du frågar dig själv vad du (och din partner) vill göra med svaret. Alltså, är du beredd att gå vidare och göra fostervattenprov osv. om det skulle vara så att ni fick en hög risk. Den typen av prov är förenad med en viss missfallsrisk.

Vi fick erbjudande om att göra det (gratis), velade fram och tillbaka men kom sedan fram till att ”Nej, vi får det barn vi får”. Bra att tänka på är också att det finns de som får en väldigt, väldigt låg sannolikhet men ändå föder ett barn med kromosomavvikelse – så det är ju inte ett svar på huruvida ert barn har en avvikelse eller ej, bara en sannolikhetskalkyl.

Så tänk på vad ni ska göra med svaret, det är det viktigaste.

Svar: Jag svarar på dessa två ihop, först: Grattis till bebisen! Här är det så att Kub-testet är gratis. Vi var dock ändå helt på det klara med att vi inte ville göra det, varken jag eller Emil. Jag hade inte gjort det oavsett om jag var i riskzonen eller inte men det är ju såklart upp till var och en att bestämma. Får vi ett barn som har en kromosomavvikelse så får vi det, då var det meningen så och det spelar ingen som helst roll för vår del!

bild

Emma:

hej! jag är helt förälskad i dina bilder!! skulle du kunna tänka dig att göra en video på när du målar? (du behöver inte filma hela tiden – om det är saker och tekniker som du inte vill avslöja) men det vore kul att se på ett ungefär hur det ser ut när du skapar :) kram!

Svar: Åh vad fint att du gillar det jag gör! För det första är jag alldeles för oteknisk för att kunna göra en video och för det andra så finns det dom som gör det så mycket bättre (Bokkei tex) Jag tror att liten del av skapandeprocessen är att den är min och ingen annans. Fånigt kanske, men så tycker jag. Sen har jag ju sagt från början att jag hellre är en inspiration än någon som lär ut ”hur man gör”.

filippa filippa (2)

Iréne:

Hej Anna!
Tack för en otroligt inspirerande blogg! Jag hoppas också på att få jobba mer med teckning i framtiden. :)
Min fråga är vilka pennor du använder i dina förgteckningar & om du har någon särskild teknik för att skapa dina bilder?
Lycka till med hus & bebis! / Iréne

Svar: Jag använder promarker och neopiko-pennor och nu har jag fått hem ett lass med pennor från Japan som jag ska testa! (återigen så får jag tacka Bokkei!)

IMG_1474

Bara Anna:

Jag undrar om du får många erbjudanden om reklam på din blogg och hur du ställer dig till det?
Jag har fått känslan av att de som har många läsare på sin blogg inte går in och kommenterar hos andra bloggare, kanske har jag fel. Läser du andras bloggar och i så fall; har du någon favorit som du besöker regelbundet?

Lycka till med bebis och allt!

Jag passar på, här kommer fler frågor.

Sköter du ditt företags ekonomi själv? Det är den tråkigaste biten med att ha företag tycker jag. Jag och siffror går inte riktigt ihop liksom.

Dina uppdrag för olika tidningar; har tidningen sökt upp dig eller är det du som sökt upp dem och visat vad du gör?

Har du fullt upp att göra hela tiden eller finns det månader då du har mindre med uppdrag?

Hälsningar
Anna

Svar: Jag får erbjudanden ibland om reklam, men tackar alltid nej om det inte rör ämnet på bloggen. Sen tycker jag att reklamindränkta blinkande bloggar är ganska jobbiga att läsa, så det måste vara något vettigt, annars kan det kvitta!
Jag läser nog ett hundratal bloggar om dagen och jag är usel på att kommentera! Men ibland händer det och väldigt ofta går jag in och läser andras kommentarer.
Min absoluta favoritblogg är Karkki! Färgstark, pysslig och allmänt fräsig!

skanna0003

 

 

Angående ekonomin så har jag en revisor som sköter allt! Det är en släkting som jobbat med sånt så det är väldigt lyxigt och framförallt guld värt att kunna lämna ifrån sig allt sånt där, speciellt jag som bara har en hjärnhalva och det är absolut inte mattehalvan!

Mina tidningsjobb har faktiskt kommit av sig själv! De har oftast hittat mig via bloggen och sen har det rullat på. Men mest tecknar jag för Allers, så så mycket olika tidningar har det inte varit (även om mina bilder synts lite då och då här och var, men det har ju varit engångs grejer)

allersfärg

 

Det finns absolut månader då det är mindre att göra. Det är alltid lite läskigt som egen företagare när uppdragen börjar sina och varje gång tror man att det aaaaaldrig mer ska komma in ett uppdrag, men så vips gör det det och man överlever ännu en månad! Sommaren och julen är det som absolut mest att göra!

Agnes:

Vilka sorts pennor har du när du gör dina teckningar? Jag vet att du använder promarkers, men använder du några fler?

Svar: Ja jag varvar med neopiko pennorna som har en penselspets. De är bra men spetsen har en tendens att trilla av! De är lite billigare än promarker. Sen har jag som sagt ett paket med pennor som Bokkei skickat ända från Japan som jag sk atesta nu, så himla spännande! ÄLSKAR nya pennor!!

annaritar

Lina:

Hur tänker du när du prissätter dina produkter? Jag jobbar också i kreativa branschen och tycker det är jättesvårt att veta vad man ska gå efter.

Svar: Kolla svaret lite högre upp! Jag tycker en grundregel (iallafall för mig) är att det helt enkelt ska vara värt det! Speciellt om det rör sig om privata beställningar. Att avsätta tre timmar till att teckna något på beställning istället för att använda dom timmarna till att göra något annat, vad är det värt för dig? I början när jag var ny på det här med beställningar kostade bilderna 300 kronor. Då fick jag så mycket att göra att jag helt enkelt tröttnade på att teckna helt och hållet, då fick jag höja priset till jag tyckte det gav tillräckligt mycket tillbaka för att teckna på beställning helt enkelt.
När det kommer till jobb åt företag beror det helt på vad de ska använda bilden till och hur de vill göra med äganderätten och sådär.

Malin:

Jag undrar om du har någon fråga som du i hemlighet hoppas att någon ska ställa till dig och vad du i så fall skulle svara på den?

Svar: Haha klurig fråga! Ja kanske, vad det konstigaste som hänt via bloggen är? Svaret är killen som alltid skickade bilder på sin snopp till mig, det var precis när jag började blogga. Höll på i flera månader! Mycket underligt!
En annan konstig sak var mannen som hade flera fosterbarn och undrade om jag ville komma och bo hos honom en stund, så jag kunde vila upp mig eftersom ”jag verkade ha haft det tufft”. Vid detta tillfälle var jag alltså en bra bit över tjugo år och sambo, med andra ord inte direkt sugen på att flytta in hos en okänd man för att vila mig.

Caroline:

Hej! Jag undrar bara om du någonsin ritar utan att rita av foton/bilder eller använda nån sorts referens, och vad ritar du då? Kram!

Svar: Ja det händer, men ytterst sällan! Jag har en karaktär jag brukar teckna, som ska föreställa mig själv, den gör jag utan förlaga. Hon ser ut såhär:

gym

Även kaninerna till det här kalenderuppdraget är tecknade direkt ur huvudet. De blir lite barnsligare och mer åt seriehållet när jag inte har förlaga.

ewes

Petra:

Har ni funderat på namn till bebisen? Eller är det hemligt?

Svar: Ja vår namnlista var väldigt lång i början men har med tiden tunnats ur ordentligt. Är det en kille är vi nog ganska klara med vad han ska heta och tjejnamn står vi mellan några olika och väger. Jag tror stenhårt på att det blir en pojke, så bara för det blir det säkert en tjej!
Arbetsnamnet har varit Bobban redan från början men eftersom det låter så fult så försöker min mamma införa Spädisen istället som låter betydligt gulligare. Så när vi pratar med henne är det Spädisen som gäller och när Emil pratar om hen så är det Bobban.

image

Linnea:

Hej Anna!
Måste börja med att säga att du har en superbra blogg! Jag kikar in här flera gånger per dag för att se om du skrivit nåt nytt:)
Jag är nyfiken på hur du kommit dit du är idag. Jag går själv och drömmer om att någon gång kunna få jobba med mitt målande. Hur kom du igång och hur har du löst alla praktiska saker? Jag tänker då på allt från om du har ett eget företag eller om du fakturerar via en tredje part, till hur du packar och skickar dina jobb och beställningar.
Skulle bli så glad om du kunde berätta lite om hur du gjort, vad du önskar att du gjort och vad du önskat att du inte gjort. Och hur du bemöter tråkiga människor som frågar vad man ska ha för riktigt jobb! Nu blev ju det här lite luddigt och lite större än en fråga, men jag hoppas du förstår vad jag är ute efter.
Fortsätt vara du Anna, du är grym!

Svar: Kul att du gillar bloggen! Själva utbildningsbiten svarade jag på lite högre upp, men när det kommer till själva företagsbiten så startade jag enskild firma 2008. JAg fick då hjälp med att fylla i alla papper av ett företag som fanns i Karlstad som hette Nyföretagarcentrum. Jag har gjort så att jag alltid lagt undan hälften av vad jag tjänar och sen sparar jag den halvan till skatten. Jag redovisar bara en gång per år (fast i takt med att företaget växt så betalar jag numera in preliminärskatt varje månad) Allt sånt där är lite krångligt att förklara men inte så krångligt att göra som det låter.
Jag fakturerar inte via tredje part, då förlorar man bara en massa pengar. Jag fakturerar till ett annat konto än mitt privata och nu har jag även precis skaffat bankgiro så det ska gå ännu smidigare att fakturera (lite trög på det kan man lugnt säga)
Angående hur jag skickar bilderna så började jag med att skicka dom i rör som jag fick från olika affärer (som de haft reklam och sånt i) sen övergick jag till riktigt hårda kuvert i A3 och A4 storlek som jag köper från ett förpackningsföretag.
Numera skickar jag alltid rekommenderat så jag vet att det kommer fram säkert och till rätt person. Det hände nämligen alldeles för ofta att teckningar blev mosade och sönderrivna av posten och då är det väldigt surt att behöva göra om allting igen.
Jag bjuder på frakten då mina teckningar kostar en slant så tycker jag att det är värt det. Det kostar ungefär 100 kr att skicka en A3 teckning rekommenderat, men då kan jag också hålla kolla och spåra den om den hamnat på villovägar!
Angående tråkiga människor som tycker att man ska ”växa upp och skaffa ett riktigt jobb” så tror jag egentligen bara att de är avundsjuka för att de sitter på nått trist skitjobb och inte törs förverkliga sina drömmar! När jag träffar på sådana brukar jag berätta om lite flådiga uppdrag jag gjort och sen håller de truten en stund iallafall!

kitty

Helene:

Vad är det för svart penna som du använder dina tjocka linjer till? Och vad är det för vit penna du använder till prickar å sånt? :)

Hur mycket pengar i månaden lägger du på material som tex papper å pennor?

Kram!

Svar: Mina konturpennor köper jag på Claes Olsson i fyrpack i olika storlekar. De är ljusblåa och kostar typ 60 kronor!
Den vita pennan är en heltäckande som helt enkelt går att teckna på alla underlag oavsett färg!
Jag köper inte nya pennor och material varje månad men jag har som regel att aldrig snåla när det kommer till material, så är det något jag vill ha eller behöver i materialväg så köper jag det! Att gå in i konstnärsaffärer är det absolut bästa jag vet och min absoluta favorit är Kreatima i Stockholm, där inne kan jag gå i timmar!

claramaterial

Sofia:

Hej Anna!
Vill börja med att säga att jag tycker väldigt mycket om din blogg och har läst den jättelänge, och detta blir nog min första kommentar.
Jag vill ställa en fråga om graviditeten. Jag längtar så jag nästan spricker efter att bli gravid och som jag förstår det hade du en tuff period då du hoppades bli gravid igen och testade dig flera gånger. Jag vet ju inte om du hade samma känslor som jag har nu, det vill säga en enorm sorg så fort gravtestet visar negativt och ibland en känsla av hopplöshet och depression då det känns som om jag aldrig kommer bli med barn, men tänker att du kanske känner igen dig. Jag skulle egentligen vilja veta om du har några tips för att hantera dessa känslor och jobbiga stunder? För ibland känner jag mig verkligen så grymt uppgiven och kan gråta i flera timmar, vilket liksom förstör för mig i mitt vardagliga liv. Jag vet att det är en jättesvår fråga att svara på, men vet inte vem annars jag kan vända mig till.

Svar: Fy, jag lider med dig! Det där var oerhört tufft och jag blev precis som du otroligt nere varje gång det visade negativt.
Jag använde mig av appen Womanlog för att hålla lite koll på gglossning och sådär, så varje gång det visade sig vara kört så bröt jag ihop men sen kom jag igen och satsade på nästa månad. Minns att månaderna bara flöt ihop och vips hade det gått flera månader utan att jag ens märkt det för det enda jag var inställd på var att bli gravid och då handlar det ju bara om före och efter ägglossning i stort sett.
Jag tror att det är viktigt att bli arg och gråta och bli ledsen men också att tillåta sig själv att försöka att göra andra saker också. Roliga saker.
Jag var även med på en sån där gravidsida där man kunde prata med andra som var i samma tits, alltfrån de som försökt i en månad till de som försökt i flera år. Vissa tycker nog att det är stressande med sådana sidor men jag tyckte det var skönt att känna att man inte var ensam och att det fanns flera som hejade på. Dock är ju minuset att en del på de där sidorna blir ju givetvis gravida, så orkar man inte se det så är det inget att rekommendera.
Jag har inget bra tröstande tips tyvärr, mer än att jag vet hur jobbigt det är! Jag hatade att gå utanför dörren för det kändes som hela världen gick runt med en rund stor mage utom jag!

Hoppas verkligen att det är din tur snart, under tiden tycker jag du ska passa på att äta parmaskinka och brieost innan det är för sent! Stor kram!

Kajsa:

Är du och Emil lika varandra till sättet? – Och är ni alltid [oftast] eniga i eventuellt namn till barnet, inredning, synsätt osv?.. Samt vad bråkar ni om, om ni bråkar :]..

Svar:  Haha vi är inte alls lika i sättet, han är mycket mer utåtriktad än jag och pratar med allt och alla, han gilllar att träffa folk och jag vill bara sitta hemma. Han gillar ordning och jag är super slarvig. Han gillar att testa nya maträtter och jag vågar aldrig prova något nytt.
MEN, vi förstår varann! Vi tycker likadant när det kommer till inredning och smak tex. Folk tror alltid att det är jag som bestämmer allt sånt med det är minst lika mycket hans ideér som mina. Vi har också samma grundvärderingar och tycker lika både politiskt och hur jämnställt vi ska ha det. När det kommer till barnnamn tycker vi också lika, förutom att har han röstat ner mitt favoritnamn så det får jag försöka leva med, men jag godkände å andra sidan inte Sverre och Manfred så det kanske är lika då haha!
Vi bråkar väldigt sällan och gör vi det så är det oftast om städning, att jag är slarvig och sprider min skit överallt som Emil uttrycker det. Jag kan bli arg på honom när saker tar för lång tid, om jag tex ber honom hämta ett glas julmust och han inte gör det förrän tre timmar senare, då blir jag irriterad (dagens i-lands problem) men oftast är han ganska fantastisk!

36998_116473168399229_100001096386188_100509_8016081_n