Professionell konstnär |

Jag är en enstöring som skriver hellre än jag pratar och målar hellre än jag umgås.

Ensam i Köpenhamn!

Nu ska jag skriva sådär som de stora bloggarna gör och som jag hatar, men nu gör jag det ändå: jag har fått ett nytt jobb! Får snart berätta mer och förhoppningsvis vet jag lite mer själv snart också. Just nu är det lite luddigt, men ändå!
Det känns väldigt spännande och en smula läskigt också förstås, men jag har lärt mig att jag klarar mycket mer än jag tror. Speciellt efter att jag gjorde den där liveteckningen på engelska för Winsor & Newton.
Efter det är jag inte rädd för nått!

Det första jag ska göra är iallafall att åka till Köpenhamn.
Ensam.
Känns pirrigt och fint på samma gång.
Älskar dock att bo ensam på hotell, det är höjden av lyx. Man får vara precis hur hopplös och ful man vill, äta pommes i sängen och bajsa med öppen dörr.
Livet med andra ord!

Så fort jul och nyår är överstökat hoppas jag kunna berätta mer!

-Guuuuud vad störigt!

Sandra hade en lista med störiga grejer, det finns ingen som stör sig på så mycket som jag gör, så jag snor den!

Vad är det absolut störigaste du vet?
Folk som stannar direkt när de går av rulltrappan, så det liksom blir kö bakom och man inte har någon plats att ta vägen. Folk som inte blinkar i tid när de kör bil, jag svär långa haranger om detta varje dag! När jag ber Emil hämta nått men det tar så lång tid att jag tillslut blir sur och hämtar det själv.

Vad tror du andra personer stör sig på med dig?
Att jag upplevs som jätteotrevlig. Jag KAN liksom inte spela intresserad om jag inte är det och då verkar jag nog ganska otrevlig. Att jag känns ganska sur och negativ ofta, men har liksom noll sprallighet i min kropp. Att jag är dålig på att bidra med matlagningshjälp på diverse fester och middagar. Jag hatar verkligen att laga mat och hade varit nöjd och glad med snabbmakaroner och köttbullar resten av livet. På riktigt.

Störigaste personlighetstypen på fest?
Den som ska hetsa alla att dricka för mycket eller den som försöker dra upp mig på dansgolvet innan jag själv känner för det.

Någonting du stör dig på på tunnelbanan?
Bröligt folk som gapar i högan sky och ramlar runt när vagnen startar och stannar. Och folk med äckelhosta, då måste jag byta vagn.

Andra offentliga platser där folk borde vara mindre störiga?
Gymmet. Det finns så himla mycket märkligt folk på gym. De som alltid ska fota sig själva som bevis på att de tränat, äckelgubbarna som sätter sig mitt emot en när man gör den där övningen där man håller benen brett isär, de som är med på cirkelträning och svettas floder men ändå inte har med sig en handduk så man måste lägga sig i deras svett vid varje station osv. osv. i all oändlighet!

Störigaste personen på kontoret?
De som knackar på mitt kontor när dörren är stängd. Det tar en lång stund för mig att komma in i rätt flow och när någon knackar på så bryts det och sen måste jag komma tillbaka vilket kan ta flera timmar. SLUTA STÖRA MIG!!!

Internet?
De som frågar om precis allting, jösses, använd google männska! -Var har du köpt Adidasskorna? Tjaaaa, kolla på adidas.se tex? Det är inte raketforskning.

Det mest irriterande ljudet?
Folk som sväljer så det låter, gubbar som hostar så de nästan kräks och såna som filar naglarna. Vem gör det ens?

En grej du stör dig på med dig själv?
Att jag är så grundnegativ. Önskar jag åtminstone vore liiiiiite mer sprudlande då och då.

Det störigaste en person kan göra på dejt?
Kolla mobilen stup i kvarten och sen låtsas som hen hört va man sa under tiden.

Det störigaste en person kan göra i ett förhållande?
När jag berättar om att nått är jobbigt för Emil och han direkt kommer med en lösning. Jag vill inte ha lösningar, har redan massor själv, vill bara ha medhåll och att han ska säga -Jaaa, fan vad jobbigt! Blir tokig på det.

Någonting du stör dig på men som du vet är löjligt och du borde sluta bry dig?
Folk som skrattar för högt. Folk måste ju få skratta hur de vill. Men jag stör mig ändå, när de skriker utan anledning.

Är det störigt att störa sig på grejer?
Nej, det hör till.

Stora Julgransdagen!

Vi har numera en tradition varje år, att åka ut och hugga julgran ihop med Emils familj och släkt. Förra året va det såhär magiskt:

Mindre snö i år, men jag hade iallafall med mig lite förstärkning i form av min storebror!

Han har en egen markisfirma och köper massor av markiser från ett företag här i bygden, så då hälsar han på några gånger varje år. Så himla mysigt att få hänga med honom själv, bara vi och hinna prata ordentligt.

Kul att få visa honom hur vi har det också, när vi grillar korv och steker pannkakor över öppen eld.

Pannkaksmästaren och pannkaksälskaren!

Lillräven föredrar ersättning framför pannkakor.

Lite skillnad på snömängden från förra året kan man säga….

En vacker dag kanske han växer i sin overall….

Väldigt fin dag! Tack alla inblandade!

Anna Ställer Ut!

När jag var yngre var jag ofta med på konstutställningar, flera gånger om året. Det var alltid samlingsutställningar eller olika konstrundor.
Det var med skräckblandad förtjusning jag ställde ut mina målningar kan man säga.
Hatade att stå där bredvid och känns mig dum när folk kom och tittade, men sålde alltid så bra så det fick vara värt det.

Sen flyttade jag till Värnamo och hade en utställning här, ihop med en kille jag inte kände.
Jag var alldeles nyinflyttad och han kom härifrån och kände såklart en massa människor. Lokalen fylldes snabbt på av hans familj och vänner och jag kände mig så in i bombens dum som bara stod där.
Det var en minst sagt traumatisk upplevelse och efter det lovade jag mig själv att aldrig ställa ut mer.

Det är en otroligt utlämnad känsla att ha utställning. Man visar upp sitt innersta och öppnar upp för kritik och granskning och det tar hårt på en om man inte är beredd.
Men nu fick jag frågan, efter många år, om jag ville ställa ut igen.
Ensam den här gången och i samma hus som jag jobbar.
Att ställa ut ensam är en helt annan sak, den här gången känns det så mycket bättre.
Dels har jag bättre grejer (förhoppningsvis) jag får bestämma helt själv och jag kan bjuda in till en riktig vernissage när det öppnar.
Dessutom behöver jag inte stå och vakta utställningen och känna mig som ett fån med mina salta pinnar och cider som ingen vill ha.

Utställningen är inte förrän våren 2020 så jag har gott om tid på mig.
Min plan är att ställa ut teckningar, inte oljemålningar som jag alltid visat innan.
Jag vill också ha ett bestämt tema den här gången och inte bara ta sånt jag har liggande i lådorna.
Det känns så himla roligt och inspirerande att få göra det här ordentligt för en gångs skull.

Jag har redan satt igång att teckna inför utställningen.
Är ni i närheten så hoppas jag ni vill komma och titta.