Det här inlägget har jag skrivit i huvudet ungefär en miljard gånger, men sen vet jag aldrig om jag ska våga vara så öppen, eller om jag ens vill vara så öppen.
Men sen får jag mail och kommentarer från er, där ni varit med om samma sak, eller är på samma ställe som jag och ni tackar för att jag skriver om det. Då känner jag att det kanske är viktigt ändå.

Nu har det gått fem månader sen den där hemska dagen i december då allting tog slut.
Fem månader där mina vänners magar växt, bebisar har kommit och jag har försökt blunda så hårt jag bara kan för att slippa se och slippa känna efter.
Men det går ju inte. Till slut måste man ju känna efter.
Att försöka få barn är som ett limbo, man hoppas, tror och känner efter så det bara knakar varje månad, sen blir man lika besviken, hjärtekrossad och tillintetgjord varje gång det inte blir.
Ännu en månad förgäves, ännu en månad senare tills den kanske kommer. En månad till av tro, hopp och förtvivlan.
Överallt hör man solskenshistorier, om att ”det bara blev” och att det minsann är så himla lätt (jag var ju en av dom, det var ju skitlätt….första gången) och jag är så evinnerligt trött på just solskenshistorier. Jag vill höra regnhistorier, om att det gått åt helvete och att det sen blivit bra, att man inte ska ge upp och att det visst går, så småningom. Regniga historier så jag inte känner mig så ensam i mitt eget regn. Fast det får gärna sluta med sol, så jag fortfarande kan hoppas.

Jag ska inte klaga egentligen, fem månader är inte lång tid om man jämför med hur lång tid det kan ta. Men ändå.
Sen, när det väl blir, då ska jag kräkas med glädje, jubla åt foglossning och le åt min onda rygg.
För faaaan, vad tacksam jag ska vara sen, när det väl blir!

– Teflonpannor som blivit buckliga så det inte går att grädda jämna pannkakor
– Tusen ideér till barnrum men ingen bebis att fixa det åt
– Att inte kunna äta lunch med sin mamma varje dag
– Att mitt ena öga rinner konstant när det är sol ute, som en strid ström av tårar
– Tomatkross, rätt trist på alla sätt och vis faktiskt
– Frågan -Vad ska vi äta idag då?
– Bristen på platser att spela badminton i Värnamo
– Att Majken bor så långt bort
– Tanter som påstår sig ropat in saker på auktion och snor dom mitt framför näsan på mig, fast jag vet att det var jag som vann auktionen
– Kontantinsatsen på hus
– Inte längre ha planer på midsommar som innefattar en nyfödd bebis

+ Snälla sjuksköterskor på rådgivningen som bokar upp en på en tid fast det egentligen inte behövs, för de hör hur orolig man låter
+ Frökens stora mage
+ Emils pappa som alltid hjälper till med allting
+ Färg som blir helt matt
+ När folk på kontoret säger att det blir tomt när jag flyttar
+ Att hästsvansen blir lite längre hela tiden och snart bara behöver tio hårspännen, istället för 145
+ Träffa mamma, Majken, Mattias och Matilda om bara några dagar
+ Valborg, årets mysigaste dag
+ Skriva packlistor till Gotland som innehåller silvertejp och cykelpump
+ När Emil säger – Du är rätt gullig faktiskt
+ Sol
+ Peppande tjejer i samma sits