Nästa vecka åker jag till Stockholm över helgen.
Jag ska teckna inne på Kreatima på lördagen den 12:e oktober, mellan 11-16. Kom dit och säg hej.
Varje gång jag bokar in en Stockholmsvistelse, så bokar jag en dag innan och en dag efter, för ställtidens skull, för lugnet och för att verkligen hinna suga på Stockholmskaramellen så länge som möjligt.

Jag landar i Stockholm på fredagkväll, så min plan är att sitta på tåget, med riktigt bra musik i öronen, en liten flaska vin och försöka släppa ner axlarna så långt det bara går. Andas på väg genom kvällen.
Johan möter mig, hoppas vi går ut och äter. Helst nått med mozzarella för det är jag alltid sugen på. Med dinglande ben från en bardisk någonstans där jag antagligen aldrig varit förut. Johan som luktar trygghet och ljummet rödvin i glaset.
Där jag aldrig behöver gå hem för att någon annan vill gå och lägga sig, där jag får göra precis som jag vill, vara ute så länge jag känner för och där jag krokar i min arm i Johans och försvinner på gator jag inte kan namnet på.

På natten får jag bada badkar, för det har jag inte hemma. Johan tänder ljus och lämnar mig ifred, knackar på då och då för att se så jag inte somnat under ytan.
Sen somnar jag på hans soffa i plast och min rygg klistrar fast sig mot låtsasskinnet.

Stockholmsmorgon. Älskar att sitta i fönstret och kolla ut på alla som jäktar, alltid på väg. Med utsikt över Södra Station är det alltid någon som springer, som är försenad.
Alla är på väg men jag har tid.
All tid.
Jag vill åka själv ner till stan, liksom förbereda mig mentalt på att vara under allmän beskådan i några timmar.
Johan vet, för han känner mig. Jag håller andan på tunnelbanan och försöker att se oberörd ut när människor skrattar högt och bullrar för mycket.
När jag är färdig ringer jag och Johan möter upp. Det gör han alltid. Han är bara ett telefonsamtal bort hela tiden, trots så mycket människor och ljud och läten.

Nya barer, nya platser, mörka okända rum och lukter jag inte känner igen.
Blir trött, blir alltid så evinnerligt trött efter sånt här.
Men vi kämpar på, Johan lyfter och peppar, vi pratar om allt det riktiga, hur det känns inuti.
Kvällen blir natt men vi går inte hem.
Alltid ute tills gatorna töms.
Armen under hans.
Min bästa vän.

Den klibbiga soffan igen, morgonbad i badkaret och sen sitter jag på tåget tillbaka till verkligheten.
Blir mamma igen någonstans vid Alvesta.
En Stockholmshelg går över så fort, men stannar så väldigt länge inuti.

I måndags skulle jag gå ner i källaren och jobba och Emil skulle vara hemma med barnen. Men vi bestämde oss för att strunta i alltihop och satte oss istället i bilen och åkte till Göteborg!
Det här är en av de absolut största fördelarna med att vara sin egen chef, man bestämmer helt enkelt själv när det är dags för Universeum istället för att jobba!

Jag och Emil har varit på Universeum en gång tidigare, fast innan barn. Den här gånger var det ännu roligare och så mycket större än jag mindes det!

Knut tyckte att det var livets plats och mässade glatt att det var den bästa dagen i hans liv.

Den här lilla junioren var också hemskt nöjd över att titta på allt.

Vi gick ner under vattnet!

Och hittade rockorna som Knut helst ville se.

Typiskt snygg fisk.

Och en typiskt ful.

-Vad finns det hääääääääär?

Min skräckfavvo, hajarna! Alltså att bada när det finns såna här under, uuuuuuuhh ryser bara av tanken!

Stig tyckte bäst om clownfiskarna.

Vilket ställe alltså, rekommenderar varmt till alla att gå hit!

I ormrummet träffade vi på den här otrevliga typen, som låg och kurade mot glaset. Huvva!

I regnskogen bodde den här gulliga i sitt lilla bo!

Så tjusig! Om jag ska återfödas som djur hoppas jag på att bli en sån här!

Vi avslutade på taket med en titt på dinosaurierna. Knut är ingen dinokille direkt och var måttligt road av just denna biten. Jag tyckte att de var rätt fräna jag…..

Så himla bra dag och så skönt att bara lämna alla måsten en stund och bara åka iväg sådär! Det borde vi göra fler gånger!

Vi bor alldeles nära en nationalpark, nämligen Store Mosse.
Det är en sån himla lyx att ha sån urfin natur alldeles i närheten och vi är där ofta, året runt.
I fredags var jag ledig med båda barnen, så vi bestämde oss för att åka dit.

Det finns inget sätt som rensar hjärnan så bra som tidig höst utomhus.

Vi skulle gå skogstrollens stig!

Där ska man leta efter ledtrådar för att hitta det bortsprungna trollet Gnarp. Överallt längst stigen sitter det små skyltar och djur i trä.

Jag förstår inte varför jag inte åkt hit själv med barnen tidigare?! Det var ju hur mysigt som helst och så skönt att komma ut ur huset lite.

Roliga hinder på vägen.

Till slut hittade vi Gnarp, som låg och sov bakom en sten.

Den här gulliga trolletaren var med också!

En typiskt bra dag!