För några dagar sedan hamnade jag i något av en rättstvist, eller snarare, någon använde min design utan att ha ett avtal med mig först.
Behöver inte gå in på hur och när och vad, men i alla fall hade vi då ett möte om saken.
Jag var så jäkla nervös, har liksom aldrig varit i en sådan sits förut även om jag nu visste att jag hade rätten på min sida.
Man kunde skära stämningen i det rummet med kniv!

Men jag lyckades hålla mig cool trots att hjärtat och pulsen rusade både en och två gånger.
Jag höll mig till sakliga argument och lyckades parera smällar åt höger och vänster.
Till slut kom vi överens och vi skakade i hand och skiljdes åt.

Alltså jag var så orimligt stolt över mig själv!
Att jag lyckas lösa hela grejen ensam (vill inte ens säga att jag klarade det som ensam tjej mot två äldre män, men ändå, yaaay) att jag stod på mig och stod upp för mitt företag och mitt jobb.
Kände mig som en riktigt företagsledare för första gången i mitt liv kändes det som att det här faktiskt är ett riktigt jobb som räknas och inte bara nån jävla hobbyverksamhet som många tror.

Hurra för mig och för Anna Ritar!

Heter det medium eller medie?
Aja i vilket fall som helst som var ni några som undrade hur det hade gått när jag gick till det där mediumet/mediet för några veckor sen.

Som sagt, så är ju jag skeptiskt troende till sånt där, men ändå väldigt nyfiken kan man väl säga.
Jag hade redan innan bestämt mig för att inte säga någonting och låta henne klura ut allting, visa vad hon gick för så att säga.
Jag kom in, satte mig mitt emot henne och hon fipplade lite med sin mobil först men sen så körde vi igång.
Hon började med att fråga om jag jobbade med händerna, om jag var frisör (kan bero på att mitt hår va grönt tänker jag) men då sa jag vad jag jobbade med och då sa hon att jag gjort det redan i tidigare liv, att jag jobbat i Montmartre med de stora konstnärerna. Hon trodde jag börjat som modell hos någon av dom och sen börjat måla själv.
Ooooooookej…..

Sen frågade hon om jag hade planer på att flytta utomlands, hon sa att hon såg mig sitta med utsikt mot vattnet vid medelhavet.
Inte mig emot, men skulle aldrig flytta från Sverige (om inte New York ringde vill säga)

Sen avbröt hon sig och frågade vad som hände mig för tre år sen.
Min pappa dog sa jag (fast sen kom jag på att det var fyra år sen).
Sen började hon beskriva honom, säga att han var en typiskt positiv person som alltid var glad och lätt att ha omkring sig.
Ehhh, nej.
Jag skulle inte beskriva min pappa som glad och positiv, snarare tvärt om.
Sen frågade hon om jag kände någon Carl? Att hon hade med sig en man som hette Carl eller nått på C.
Känner varken nån på C eller nån Carl.
Ungefär här började jag tappa intresset helt, hon hade ju inte ett enda rätt kändes det som.

Sen började hon beskriva Emil, det var väl det närmsta sanningen hon kom när hon sa att hon tänkte på raka gräsmattor när hon tänkte på Emil. Det stämmer ioförsig, för är det nått Emil gillar så är det raka gräsmattor.
Annars pratade hon om att hon trodde min ekonomi skulle få ett rejält lyft snart, att jag skulle jobba mer åt tidningar och att nått livsomvälvande skulle hända mig mellan 38-42. Hon kände även ett tryck över bröstet sa hon så jag hoppas verkligen att jag inte dör.
Speciellt inte i fyra år, det hade varit långdraget!

Efter en stund frågade hon varför jag var så bitter och kändes avskärmad från resten av världen, men det var jag ju, jag var bitter för att hon inte hade några rätt och jag helst bara ville gå hem.
Hon tyckte jag skulle kolla upp mitt blodvärde och sa att det var därför jag var så introvert (???)

Summa summarum, det var skitdåligt!
I alla fall för mig, har hört andra som gått dit och älskat det.
Så kanske är jag svårläst eller så är alla andra som öppna böcker.
Jag kommer i alla fall inte gå dit igen.

Åh jag är så oinspirerad just nu.
Vet inte vad jag ska skriva om på bloggen, vet inte vad jag ska teckna, vet inte hur jag ska ha håret.
Ja ni förstår känslan.

Såhär blir jag alltid när det är stora saker i görningen och det är det sannerligen den här månaden.

Igår landade tex en stor låda fullproppad med Fislandet böcker hemma hos mig! Alltså den känslan!!
Jag åkte genast och köpte finpizza till familjen och Emil öppnade en falska champagne. Som sig bör när det händer storslagna saker!
När jag åkte hem med pizzan i bilen satt jag bara och dumlog i bilen, så jäkla glad över boken och stolt över mig själv som gjorde det.
Oerhört fin känsla.

Men efter storslagna känslostormar (oavsett om det är bra eller dåliga sådana) så blir jag attacktrött och totalt utmattad.
Där är jag idag.

Är också precis i uppstarten av ett nytt bolag, där det inte bara är jag utan vi är två som ska vara med och tycka och tänka.
Det är väldigt mycket nytt och allting känns lite stort och läskigt.
Sådant resulterar alltid i trötthet hos mig.
Mitt i möten kan jag känna att jag måste lägga mig ner och sova en stund. Min hjärna går liksom på högvarv så den orkar inte ens hålla sig själv vaken för den har så mycket att tänka på.

Men jag har hittat ett fint sätt att koppla av. Jag lyssnar på ljusbok och tecknar.
Så himla bra kombo, att jag aldrig tänkt på det tidigare?!
Nu ska jag fortsätta teckna och lyssna på bok.

Tipsa gärna om det är nått särskilt ni vill läsa om i bloggen, så jag får lite skrivlust igen!