Den 4 augusti hade jag och Emil femårig (!!!) bröllopsdag! Vi har en tradition att alltid åka bort på bröllopsdagen, i vanliga fall brukar vi lämna bort Knut men nu tyckte vi att han gott kunde få följa med.
Vi började vår minisemester i Höganäs! (min kjol är från Zara och jag älskar den så himla mycket!)

Åh saluhallar alltså, det är det bästa som finns! Vi köpte en massa goda grejer och framförallt lakrits doppat i choklad och sen rullat i salmiakpulver, ja jösses!

Gick in på Cirkusfabriken och jag klämde på massa fint (vill ha det brunblåa randiga setet från mini rodini) men den här killen var mest arg för att han inte fick prick allt han pekade på.

Vi insåg att det nog behövdes mat för allas bästa så vi åkte hit, till Holy smoke som vi fått rekommenderat till oss.

Vilket ställe!! SÅÅ in i bängen god mat! Men nu måste vi nog ändå notera vilka extremt gulliga killar jag har fördelen att hänga med jämt!

Livet med denna lilla är en ständig pussfest just nu. Det ska pussas och kramas, klappas och säga jag älskar dig mamma, hela tiden. Inte mig emot! (notera gärna att min hårfärg är så tjusig just nu)

Vi avslutade med att grilla marshmallows och sen åkte vi tillbaka till Höganäs och gick i affärerna medan Knut somnade i vagnen. När vi kände oss färdiga åkte vi till Helsingborg där vi lånat en liten stuga av Maria. Vi åt upp alla goda saker och skålade i finvin för att vi lyckats hålla ihop i fem år (fast egentligen i åtta år)

Nästa dag hade vi planer på att cykla på Ven men det blåste storm! Så istället åkte vi till Mölle.

Det är min bästa sommarutflykt (även om det var lite kallt just nu) för det är så himla fint där.

Inget vidare cykelväder men väldigt mäktigt att stå där i stormen precis vis havet.

Vi måste passa på att prata lite om Knuts fantastiska tröja. Det är en kopia av Bobo Choses (fast denna är från Wish) dumt av mig att tipsa om kopior såklart men hur fin är den inte?! Med Vincent van Gogh och Pablo Picasso. Älskar den, tur jag tog en stor storlek så han kan ha den lääääänge.

När man är i Mölle så måste man äta fisken i hamnen. Restaurangen ser så anspråkslös ut men fisken är LJUVLIG! Äter den varje gång vi är här och jublar varje gång! Bäst!

När vi var mätta åkte vi vidare mot fyren i Kullaberg. Häftigt ställe! Emil blev så begeistrad att han anmälde sig till ett extremlopp här i september som heter Kullamannen. DÅ ska man springa upp för det här berget och en massa andra livsfarliga grejer. Tur jag slipper göra det!

Vi gick på naturum. Det är mitt bästa tips, att kolla upp var naturrummen ligger och sen åka dit. Alla är anpassade efter den naturen som är där omkring. Vi har en här i Värnamo som vi är på jätteofta (och en i Karlstad bland annat) så nu passade vi på att kolla in denna. Med krabbor och sjöstjärnor!

Som sagt, en smula blåsigt.

Det var allt för semestern 2017. Den bästa semestern jag haft, där jag för första gången på väldigt länge faktiskt känt mig ordentligt utvilad. Dessutom är det så roligt att få semestra med den här fina killen, som är glad nästan jämt, som pratar och tänker och klurar. Tack sommaren för i år, du var snäll mot oss!

Efter den misslyckade båtturen så var vi tvungna att hitta på något roligt och för omväxlings skull hade vi tillgång till bil den här dagen.
Så vi bestämde oss för en utflykt. Vi började med Gustavsbergs porslinsfabrik. Jag har varit där flera gånger tidigare och blir lika sur varje gång för att det är så HIMLA dyrt, trots att det är andra sortering! Jag har massor med Bersåporslin hemma, men har köpt allt på loppis för en femtedel av priset i fabriken.
Vet ni förresten att jag bott i Gustavsberg? Jobbade i Nacka strand en gång och då bodde jag i Gustavsberg. Känns som evigheter sen.

När jag surat en stund över att jag inte hade råd med något porslin så åkte vi vidare till Artipelag.

Att få lite skärgård, fast från land, det är min melodi det!

Världens bästa Johan! Jag är så innerligt glad över att jag har honom. Han tog alltid hand om mig i Karlstad, såg till att jag åt mat och gav mig egen nyckel till hans lägenhet så jag kunde spela tv-spel när han var på jobbet. Nu gör han samma sak fast i Stockholm, ger mig egen nyckel och ser till att jag är mätt (och aldrig någonsin törstig haha) Vi är totalt olika egentligen, men har precis samma humor så vi funkar perfekt ihop. Han försöker lära mig om ekonomi och att driva ett lyckat företag och jag försöker lära honom om feminism och att knäpp också är bra.

Det var så himla fint där ute. Jag rekommenderar varmt att åka dit.

Vi gjorde som alltid när jag är på museum, man struntar i att gå in på utställningen och istället lägger all energi på shoppen. (min pappa brukade säga att jag är den enda konstnär som inte är intresserad av konst) Vi åt glass, hasselnöt för att vara exakt. Finns det hasselnöt ska man alltid ta det, för det är godast.

Vill ha en sån här skulptur på mitt hustak! Det var allt från min Stockholmsresa den här gången. Det var mycket som inte hamnade på bild också såklart, våra sena kvällar på diverse barer, när vi åkte tuktuk, promenaderna över Västerbron och aperolen på uteserveringen. Men ja, det här var alldeles ljuvliga fem dagar och det här ska jag absolut göra om nästa år! Tack Johan för att du står ut med mig jämt!

En av dagarna när jag var i Stockholm var vår plan att åka ut med Johans båt i Stockholms skärgård, närmare bestämt till Utö, festa loss och sova i båten.

Sjukt peppade!

Johan jobbar på Navigationsgruppen och jobbar således med båtar dagarna i ända så jag kände mig totalt trygg med honom.

Här var vi fortfarande bland öarna och hade ännu inte kommit ut på öppet vatten.

Jag satt nöjd i båten och upprepade: -Åh livet alltså, det här borde vi göra varje år!

Sen kom vi ut på öppet hav…..

Alltså det blåste nått djävulskt och Johans båt är en ganska liten och lätt motorbåt så vi flög i vågorna så jag trodde på riktigt att jag skulle flyga ur båten! Jävlar vad det smällde när vi hoppade i vågorna och jag klamrade mig fast för allt jag var värd och pep till Johan att jag ville vända. Han försökte betryggande säga att det var lugnt, att vi snart var bland öarna igen.
Sen pajjade motorn.
Här slutade jag säga ”Åh livet!” vill jag lova! Vi drev alltså runt i meterhöga vågor, mitt ute på havet utan motor. Här började jag tänka katastroftankar, dvs att jag skulle spy, behöva äta upp Johan, simma iland?!
Efter mycket om och men (och inga spyor som tur var) så fick Johan ordning på motorn i alla fall så hjälpligt att vi tog oss till Dalarö, där var vågorna betydligt snällare (se bilden)

Vi tankade och satte kurs mot Utö. När vi kommit några hundra meter ut så dog motorn igen och mitt humör också.
Skrek åt Johan att nu fan får du se till att vi kommer tillbaka till Dalarö om du så ska ro dit (förlåt Johan) och det lyckades vi med också. Efter lite mat och några timmars motorfix så fungerade den igen, nästan i alla fall. Johan tyckte vi skulle fortsätta till Utö men jag gav honom onda ögat och sa åt honom att se till att få hem mig igen!
Så vi åkte hem. Vi flög minst lika mycket i vågorna på hemvägen men den här gången var jag så lättad över att åka hemåt att jag inte brydde mig om att jag var blåslagen överallt, bara jag kom hem. Väl inne bland öarna igen så blev det lugnare och så himla fint med solnedgång och allt.

Johan fick ha fulkepsen på pga sönderbränd av nio timmar i båt. Han skrattade mest åt mitt panikartade ansiktsuttryck och tyckte hela händelsen var väldigt underhållande till skillnad från mig (kanske för att han inte visste att jag planerade att behöva äta upp honom, fast nu var han ju visserligen knaperstekt så det kanske hade varit gott?)

Bild på en tjej som låtsas njuta fast mest är glad att fortfarande vara levande.

Som tur var så avslutades kvällen med en himla fin sista tur på vattnet. Det hade lugnat sig och va riktigt ljuvligt på slutet. Men det kanske mest var dödsångesten som började släppa.

När vi väl var tillbaka i land igen så hade mina fingrar tappat känseln av skräcken (den kom inte tillbaka förrän nästa dag) och jag har aldrig varit gladare över att vara på land i hela mitt liv.
Aldrig mer båt!