Jag älskar smink. Punkt.
Det är lite som att teckna, fast i ansiktet. Man leker med ljus och skuggor, komplementfärger och nyanser.
Dock är jag ändå ganska återhållsam i min sminkrutin, kör typ samma jämt.

Eftersom jag är en läppstiftsjunkie av rang så brukar jag lägga mest krut där och inte så mycket på ögonen.
Har ganska ”mycket ögon” ändå så behöver inte göra så mycket där.

Såhär ser min rutin ut:

• Först och främst har jag alltid Clarins ögoncreme under ögonen, som är till för att minska påsar och sånt. Tror inte det hjälper ett smack men för det goda samvetets skull använder jag den ändå.
• Sen använder jag Niveas ansiktscreme i resten av ansiktet för jag läste någonstans att det var nån skönhetsexperts favorit. I början tyckte jag den va bedrövlig för jag fick massa finnar av den, men nu har min hud vant sig så nu gillar jag den. Jag gillar cremer som sjunker in fort, inte lämnar en kladdig och fet yta men som ändå inte gör mig torr. Svår kombo.
• Sedan en tid tillbaka använder jag Lumene´s Foundation. Jag har provat ALLT! Min faster har sminkbutik så jag har verkligen rpovat varenda märke som finns, men min hy gillar inte riktigt Foundation egentligen och den brukar lägga sig liksom ovanpå, på näsan och i pannan. Så den liksom inte fäster utan kakar sig och blir fet och rinner av typ.
  Men efter mycket provande har jag kommit fram till att Lumene är bäst. Sitter kvar och blir inte fet och täcker lagom mycket.
• Jag använder Isadoras solpuder under kinbenen och lite i pannan för att inte se helt död ut och sen borstar jag på ganska mycket av en rouge från the body shop. Jag gillar rouge, om jag bara fick välja en sak skulle det nog vara det. Eller läppstift.
• Sen fyller jag i ögonbrynen med nån gelegrejs i mellanbrun. Har en mörkbrun också men nu när håret är ljusare så blir det lite för stor skillnad med den mörkbruna. Ögonbrynsgelén har jag köpt i Ullared av alla ställen och älskar den!
• På ögonen har jag numera nästan alltid ögonskugga i cremeform. En ljusare nyans och en mörkare. Jag är finast i rosa eller lila nyanser eftersom jag har bruna ögon, men gillar det mesta´. I min ungdom experimenterade jag väldigt med knalliga ögonskuggor i alla nyanser och kan verkligen sakna det. Men känns lite konstigt att komma i skrikgrön till jobbet. Fast det kanske bara är i mitt huvud?
• Jag har alltid vit eller beige ögonpenna på nedre inre fransraden och i ögonvrån. Mitt bästa lifehack, det gör att man ser betydligt piggare ut än man egentligen är. Under fransarna på nedre raden brukar jag dra en tunn linje med kajalpenna i valfri färg. Där kan man ta i lite och köra på turkos eller lila. På bilden har jag guld!
• Jag böjer som sagt aldrig ögonfransarna för det verkar livsfarligt. Jag gillar mascaror som inte ger kladdiga ögonfransar. Jag vill inte ha tjockare, bara längre. Det tycker jag ser mest naturligt ut (skulle aldrig ha lösögonfransar och absolut inte göra såna där permanenta lösfransar på salong!) Jag målar heller aldrig fransarna under ögat. Det tycker jag bara gör att man blir svart under ögonen snabbare och att man ser ”kladdigare” ut. Jag använder Loreal telescopic sen urminnes tider. För den är bäst!
• Sen är det roligaste kvar, att välja läppstift! Just nu älskar jag färgen jag har på bilden som heter Deco rose, från Isadora. Det är helt matt och sitter som berget utan att bli kakigt. Annars älskar jag Mac´s läppstift i färgerna Ruby woo, Girl about Town, Lady danger och nu min nya favorit Snow orchid. Ett budgettips är Viva la divas läppstift, de har supermycket pigment och sitter stenhårt! Som ni förstår är jag inte mycket för mesfärger eller ännu värre, läppglans. Huvva!
• Jag använder aldrig puder. Tycker det ser så kakigt ut.
• Jag använder heller aldrig kajal av den enkla anledningen att det bara kladdar upp mot ögonbrynet. Jag har dessutom ganska hängande ögonlock (eller ”bullen” ovanför) så när jag har kajal så stänger jag ögat nästan ännu mer.

Nu har vi fått de bästa bilderna från fotograferingen, låt oss kika:

Stort tack till Martin för alla fina bilder!

Det är december och allting är en grå sörja utanför.
Grå sörja.
Går sörjande.

Jag hatar december så innerligt.
Trettioen dagar av hemska minnen.
Värre för varje dag som gick tills det till slut inte gick alls.

Från att försöka klamra sig fast till att till slut vända och försöka släppa taget.
Förbereda sig på att vara utan dig.
Hur förbereder man sig för det.

Minns så väl dagen.
Det var grå sörja utanför då också, fast det var nytt år och allt.
Aldrig har väl ett år börjat sämre.

I grå sörja går sörjande.
Saknar dig i varje steg.
1440 dagar utan dig.
Det är 1440 dagar för mycket.

Igår var vi hos en fotograf, ingen mindre än figjam.se, eller ja Martin som han heter.
Vi är verkligen inte typerna som går till fotograf, tycker ofta det blir så stelt och uppställt.
Men samtidigt är det ju himla kul att ha lite kort där alla är med.

I Värnamo får man en familjebild när man får barn, som sen hamnar i tidningen. Vår såg ut såhär:

Så som ni förstår så var det en stund sen vi fotades sist.
Såhär såg vi ut hemma i soffan när Knut fyllde ett år:

Men, nu var det alltså dags igen och igårkväll fick jag ett första smakprov från fotograferingen med Martin. Här kan jag ju även baka in en av Emmas julutmaningar, nämligen ”ta ett cheasy familjeporträtt”. Håll till godo!