Nu är det höst. Nu är det bestämt.
Jag hittade en så himla bra:ig lista hos Sandra, den kör vi på:

Beskriv din höst i tre ord.
Fokuserad, utmanande och spännande.
Och lite mer ingående:
Jag tecknar ju en bok som ni vet och det är så himla mycket svårare än jag trodde. Väldigt utmanande att göra något nytt och utanför min comfort zone. Det är väl då man växer antar jag. Jag tänker lägga ner hela min själ i det här arbetet i alla fall, så det känns väldigt roligt samtidigt som det känns klurigt förstås.

Vad är det bästa/sämsta med hösten 2016?
Bästa är att jag känner mig så himla inspirerad och peppad över den här hösten. Känns som det kommer bli en bra i år.
Det sämsta är att jag har nått som fastnat i min hals, eller i alla fall känslan av det. Håller på att bli tokig, har gått två veckor nu och imorgon ska jag till läkaren. Sånt här gör mig vettskrämd, tänk om jag ska ha såhär hela livet eller tänk om jag är döende osv osv.

Hur höstmyser du?
Jag sätter på den bästa musiken, sen lagar Emil mat till mig i vårt nya kök medan jag dricker rödvin i soffan. Åh höst!

Hur ser din höstoutfit ut?
Min oranga kappa och min nya kashmirhalsduk från Mor & Matilda. Älskar stora halsdukar man kan vira massor med varm och stoppa ner näsan i när man fryser.

Vad har du på TO-DO listan just nu?
Bok bok bok bok, och en hög med beställningar som väntar på att bli tecknade inom rimlig framtid

Bästa musiken för regniga dagar?
Winnerbäck. Alltid.

Vilka serier rekommenderar du att följa? 
Jag ser ju aldrig på serier, eller film heller för den delen. Men som sagt, gift vid första ögonkastet måste jag alltid kolla på. Snart kommer den svenska varianten igen hoppas jag.

Vad är den höstigaste maträtten?
Köttgryta som har fått puttra i flera timmar. Vi är bortskämda med massor av fint kött eftersom Emils pappa jagar. Så älgkött, massa trattkantareller, en halv flaska rödvin och sen lååååååååååååååång tid. Sen ska man äta ihop med massa syltlök och helst med sin man.

Var hänger du helst under helgen?
Hemma. Japp, det är sant. Har varit en vansinnigt hektisk sommar där vi knappt varit hemma en enda gång, så nu vill jag bara vara hemma med min familj, få laga mat ihop i nya fina köket, mysa i soffan och möjligtvis gå en promenad eller två.

Har du någon inplanerad resa för den närmaste framtiden?
Åker till Värmland imorgon. Har typ aldrig längtat så mycket efter något som just det. Jag ÄLSKAR Värmland och allra mest älskar jag att vara med min mamma.

Hur förbereder du dig för vintern?
Jag bunkrar upp med fina mössor och halsdukar. Föreställer mig hur jag ska jobba till långt in på kvällarna och sen åka hem i mörkret och tända ljus.

Återigen, era tankar om barn i förra inlägget! Så jäkla mycket smart ni skriver, blev alldeles lycklig av att höra era tankar och att jag inte är den enda som tänker såhär. Tack, nu kom jag ihåg varför jag bloggar överhuvud taget, för att ni är svinbra!!

Det nya ordet (kanske inte alls är nytt utan jag som är gam,al och inte hänger med) FOMO, fear of missing out är något som aldrig drabbat mig.
Jag är aldrig orolig över att missa nått och gör det gärna snarare. Vill aldrig gå sist från en fest, aldrig säga ja till vad som helst och aldrig jaga den där kicken.
Däremot är jag snarare en FOMM, fear of missing me, att jag ständigt oroar mig för att jag inte uppfyller min fulla potential, att jag kanske hade varit lyckligare någon annanstans, på någon annan plats, i en annan tid osv osv.
Jag är liksom aldrig nöjd och tillfreds.

Det finns en del människor, som bor i samma stad där de föddes, jobbar på samma jobb i hela livet och sen bildar familj på samma gata som när de var små och är totalt nöjda med detta (jag tror Emil är en sån)
Jag kan bli så vansinnigt avundsjuk på det. Det där med att bara kunna sätta sig ner och vara tillfreds med sitt liv.
Jag är det aldrig.
Jag vill mer, tröttnar fort, önskar och drömmer om andra saker, hoppas på nya möjligheter och tror alltid att the next big thing väntar runt knuten.

Jag tycker fortfarande att det är jobbigt att säga att jag bor i Värnamo. För att det aldrig var min plan, jag skulle bara bo här en snabbis och sen skulle jag bli något märkvärdigt på en häftigare plats.
Kan inte förlika mig med tanken på att this is it, fast jag egentligen trivs hur bra som helst!
Så jävla dum man är ändå, som aldrig bara stannar upp, inser vad man har och jublar en liten stund.

Tror inte jag hade varit ett dugg lyckligare någon annanstans.
Men det kanske är lättare att skylla på platsen, tillfälligheter och annat trams, än att inse att jag faktiskt kanske måste jobba med mig själv en smula.

Jag har bloggat nu i över åtta år (!!!) i början var det bara teckningar, ingen text alls och jag tänkte att jag skulle vara lite hemlig och svår.
Det sket sig kan man väl säga.

Men nu känns det lite som att min blogg blivit en i mängden och inte så nischad som den var då.
Så hur tycker ni, är det teckningarna som är roligast att kolla på?
Hade det varit bättre om det var en ren och skär teckningsblogg, men test av olika pennor och papper, tekniker och massor med teckningar?
Eller vill ni se när vår familj är ute på utflykt, vad jag har på mig eller läsa om våra renoveringsplaner?

Åh det är svårt tycker jag, för att växa och bli riktigt bra känns det som att man måste vara ganska inrutad. Men samtidigt, vill jag växa på bloggdelen då?
Jag är ju ändå hyffsat stor på instagram.
Hmmmm….

Hjälp mig nu, hur ska jag lägga upp det här?